Härlig inomhusträning

När det är -20 ute är det underbart att ha bokat tre timmar i en uppvärmd inomhushall! Det går åt en halv förmögenhet i hallhyra och dieselpengar varje vinter, men det känns verkligen värt det. Vi har ju tyvärr ingen hall på nära håll. Lervikshallen i Karlskoga är närmast och det tar 45 minuter att komma dit.

Tre timmar går väldigt snabbt när man har fyra mycket arbetsglada hundar och härligt flow i träningen. Det är konstigt att man sällan får riktigt samma kvalitet och flyt i träningen under den delen av året då man kan träna precis utanför huset. Jag tror att jag sällan tränar i tre timmar sammanhängande under sommarhalvåret.

Jag är så glad att mina fyra kan vara tysta och lugna när jag tränar dem en och en. Det gör att jag kan vara väldigt effektiv och inte behöva lägga extra tid på att byta hund, eller irritera mig på att någon skäller och låter. Jag tycker att det är väldigt jobbigt med hundar som låter, så det är viktigt för mig att de kan vara tysta.

Lervik 19 januari

De här fyra hundarna är så himla roliga att träna! De är väldigt olika varandra, trots nära släktskap (Epic och Squid är halvsyskon och Bud och Wilco är halvsyskon med Epic som pappa). Samtidigt är de också lika varandra, eftersom jag har tränat dem till att fungera så som jag trivs med att träna.

Jag ser ingen motsättning mellan att anpassa sig till individen och samtidigt forma alla i nästan samma mall. ”Mallen” är ett långsiktigt mål medan individanpassningen händer på vägen dit. Som tränare gillar jag inte att ta genvägar. Utvecklingen får ta den tid den tar, och svagheterna blir ofta till styrkor i framtiden. Efter dagens träningspass inser jag att jag faktiskt måste bli bättre på att ta tillvara hundarnas styrkor istället för att bara fokusera på svagheterna. Wilco hade till exempel fantastiskt lätt för signalkontroll som valp, men jag har inte utvecklat det så mycket som jag borde så han ligger nästan sist i gänget på den fronten (vilket vi tog tag i idag!).

Alla hundarna fick jobba på hoppteknik/hoppstyrka i ett eller två pass. I övrigt fokuserade vi på individuella saker:

  • Squid jobbade på lydnad. Ett pass med rutan där jag fokuserar på att hon ska fortsätta igenom rutan och sätta tassarna i väggen, så att hon inte saktar in eller stannar för tidigt i inomhuslokaler där rutan är nära väggen. Hon har ett väldigt stabilt stopp som inte verkar bli sämre av mycket spring genom rutan.

    I nästa pass jobbade vi på fotgående. Jag satte ut koner som till zätat, men gick mest fot. Fotgåendet är det jag tycker är allra tråkigast att träna med Squid. Hon är alldeles för entusiastisk (en svaghet hon hade som valp som vändes till en motsatt svaghet med träning…) och träningen går helt enkelt bara ut på att lugna ner henne. Ganska tråkigt, och det känns aldrig som att det blir klart.

    Sista lydnadspasset ägnades åt fjärrdirigering. Squids fjärrdirigering är faktiskt skitbra, så jag funderade på hur jag kunde göra det svårare när jag inte hade någon medhjälpare som kunde lägga på störningar och kommendering. Jag hittade faktiskt en jättebra utmaning! Om jag lägger godis precis framför henne tycker hon att det är jättesvårt att röra sig fram. Från ligg vill hon hellre sätta sig upp (bakåt) än att ställa sig upp (framåt). Från sitt har hon svårt att göra ett tillräckligt långt ställande, utan hoppar mest upp med framtassarna kvar på nästan samma ställe. Det blev mycket bättre under träningspasset och jag var väldigt nöjd med att ha hittat ett ”hål” i vår träning.

  • Epic jobbade på mondioring-lydnad. Ett pass med framåtsändande mot ”ingenting” (fast vi använde en liten target precis vid väggen) med störning av koner på plan. Ett pass med apportering av lite olika föremål. Ett pass med signalkontroll där jag blandade positioner (stå-sitt-ligg) på avstånd med olika belöningssignaler (belöning hos mig/belöning bakom/”fri”) för att han skulle få tänka extra mycket. Jag tänkte också på att variera min position. Sista passet tränade vi fotgående.
  • Wilco fick gå tillbaka till en del grunder. Vi jobbade mycket på stadga och signalkontroll. Det var det där med styrkorna som jag kanske inte har varit så duktig på att ta tillvara på…
  • Bud och jag jobbar väldigt lugnt och metodiskt med agilitygrunder på olika sätt. Många av grunderna är samma som till lydnaden, men jag har inte jobbat så specifikt med lydnad med honom än. Han är så otroligt spännande att träna eftersom han är en typ som jag aldrig har haft tidigare. Jag började skriva lite om hans egenheter, men insåg att det får bli ett eget blogginlägg någon gång – annars blir det här alldeles för långt. Det är i alla fall skitkul och lärorikt att träna honom!

 

Vinster till Wilco och Squid

Hundarna och jag har varit ute på en härlig road trip i södra Sverige. Vi började med agilitytävlingar i Kungsbacka. Mina föräldrar bor i närheten, så det blev perfekt att kunna tävla alla tre hundarna på förmiddagen och sedan umgås med familjen på eftermiddagarna. Det var lite stressigt att köra två hundar i klass 3, samtidigt som jag skulle köra Wilco i klass 1, men tack vare att parkeringen var nära och inroparna flexibla gick det bra. Wilco gick helt okej. I ett hopplopp var han bara en rivning från nollan. I agilityklasserna sprang han förbi balansbommen på första försöket båda dagarna. Han hade också lite slalomstrul i några klasser. Epic gick fint, men rev i alla lopp. Squid gick jättefint! Hon nollade båda agilityklasserna (tredje agilitynollan på rad!) och kom 1:a på lördagen och 3:a på söndagen. I hoppklassen på lördagen hade hon en rivning, men snabbast tid. På söndagen missade hon något förvånande slalomingången genom att gå runt första pinnen istället för att gå in mellan pinne ett och två. Här kommer film på tre av Squids lopp:

Från Västkusten åkte vi vidare till Birgitta utanför Nybro, där vi hade härliga dagar med agilityträning, promenader och hundbad. Torsdag och fredag blev det vallning hela dagarna, och på lördag och söndag åkte vi på klass 1-tävlingar i Skåne. På lördagen kändes Wilco trött och bitvis ofokuserad. Han var nog trött efter veckan! På söndagen tog vi sovmorgon och fick sedan till två bra lopp. I agilityloppet satte han både slalom och balansbom på första försöket, men fick en vägran på gungan. Hoppbanan var enkel och fartig och vi fick till vår första nolla, vår första pinne och vår första seger!

Efter ett besök hos hundarnas sjukgymnast utanför Göreborg i måndags är vi nu hemma och ska ta det lugnt i några dagar innan vi åker på agilitytävlingar i Falköping i helgen.

Wilcos agilitydebut

I förra veckan fyllde Wilco 18 månader. Jag har tagit det väldigt lugnt med hans agilityträning, eftersom han har varit omogen både fysiskt och mentalt. Vid midsommar någon gång bestämde jag mig för att ändå testa att lära honom kontaktfält och slalom, och trots att han fortfarande är ganska barnslig så gick det långt över förväntan. Det gjorde att jag blev lite sugen på att anmäla honom till tävling. Jag tänkte att det kan vara nyttigt och roligt med lite erfarenhet i tävlingsmiljö och med nya hinder och platser. Wilco är en okomplicerad och glad hund, vilket gör att jag tror att han kan ha nytta av att vara med på tävling även om han inte är jättebra på allt. Han blir inte stressad av att se andra köra, han är inte så snabb att han är en fara för sig själv, han går inte ur hand eller blir frustrerad.

När det var dags för tävling hade han bara gått 12 pinnar slalom på rak linje några gånger (hemma), han hade gjort en hel gunga någon gång, men den var verkligen inte klar. Och så insåg jag att han bara hade gått igenom platta tunneln vid två tillfällen, och att han förmodligen inte skulle ta den i en bana. Hans balansbom är jättefin, men han springer ofta förbi den på första försöket på en ny plats (även om jag bara flyttar den lite hemma). Jag var helt förberedd på att anpassa banorna till vår nivå, så att han skulle få det så bra som möjligt. Jag var också förberedd på att hjälpa honom så mycket som möjligt vid behov. Framför allt var jag inställd på att ha kul!

Det är lätt att ha kul ihop med Wilco! Han är väldigt enkel att ha att göra med runt banan – vänlig mot alla, lugn och avslappnad och fokuserad på mig. Jag hade trott att han skulle vara lite mer störd av lukter och andra hundar, eftersom vi mest tränat hemma och han är ju ändå en ung hane. På banan gjorde han sitt allra bästa och verkade verkligen lära sig någonting för varje lopp. Han sprang mycket riktigt förbi balansen på första försöket båda dagarna, men i lopp två (det var fyra klasser per dag och började med två agilityklasser) satte han dem på första försöket! Alla kontaktfälten satt fint, även om han inte hade max fart och stil på nya balanser. Slalomen var svår i de tre första loppen, men i det fjärde klarade han det på första försöket och dag två hade han inga slalomfel! I hoppklasserna på söndagen var platta tunneln med. Mycket riktigt vägrade han på den i första loppet, men efter att han visat honom den så gick det bra i andra loppet, när den var hinder två. I ett agilitylopp lyckades vi komma runt med bara en rivning, och Wilco fick sin första rosett.

Men resultaten är oviktiga just nu, det viktiga var att vi båda hade så himla roligt, och att han verkade trivas i situationen och verkligen försökte göra rätt och lära sig av misstagen. Här kommer en liten film med klipp från tävlingarna. Nu laddar vi om inför fyra lopp i Frövi den här helgen!

Wilco lär sig gunga

Jag har kommit igång med Wilcos gunga-träning lite sent. Mycket för att min gunga har varit trasig. Nu har Thomas fixat den med lite filt-matta så att vi kan träna lite. Jag hade tänkt strunta i nosduttar och bara lära Wilco att sätta framtassarna i marken och behålla baktassarna på hindret (2på2av). Jag började träna det inomhus på en kudde och tänkte sedan flytta ut det till en låda på marken. Det gick lite trögt och sedan testade Thomas bara att låta honom nosdutta på target på gungan, och det gick så bra att det fick bli så. Tyvärr har jag inte tränat så mycket nosduttar, så beteendet är inte jättestarkt. Är ändå förvånad över hur bra det är eftersom vi inte gjort något av det sedan i vintras.

Vi har tränat i någon vecka, och jag har börjat lägga på lite höjd på gungan så att han får hoppa upp och smälla ner den. Vi har också tränat på klubbens gunga en gång och det gick bra. Men det är mycket kvar att träna om det ska bli någon gunga på debuten om 18 dagar.

Under träningen på klubben idag fick Wilco också prova en ny balansbom för första gången, en Smart99-balans på full höjd. Det tog några repetitioner innan han kom på att det var samma som hemma, men sedan gick det väldigt bra! Däck och långhopp var inga problem, men att hålla linjerna efter tunnlar på klass 1-banan som stod uppe var svårare.

Wilco RC och slalom

Hemma igen från GuldAgilityn (inga resultat att skryta om där, men en himla trevlig ”semester”!) och igång med Wilcos träning igen. I måndags testade jag att köra svängar av balansen istället för att springa rakt. Det gick ganska bra, så igår varierade vi mellan ”jajaja” som betyder att han ska följa min handling efter balansen (belönar från handen) och ”gågågå” som betyder att han ska ta hindret rakt fram (belönar med kastad belöning efter tunneln). Senare kommer jag också att träna på riktigt tighta svängar som jag kallar ”back” eller ”sväng” beroende på riktning. Så här såg de bästa repetitionerna i vårt sista pass ut:

Vi jobbar också med slalominlärning. I det här passet från i måndags började jag belöna från handen istället för att kasta belöning framåt, och jobbade på att han skulle stanna kvar i slalom trots störning av min rörelse:

Idag har jag börjat träna på 2på2av inför inlärning av gungan. Running contacts är ju mycket roligare, men på gungan måste hunden stanna. Det jag har gjort idag var att shejpa att han går ner från en soffkudde med framtassarna på golvet och fokus framåt. Nästa steg blir att göra det på en låda ute och lägga till fart och min rörelse. Sedan försöker vi överföra det beteendet till änden av gungbrädan.

Wilcos running contacts

Jag har väntat och väntat på att komma igång med inlärning av slalom och kontaktfält med Wilco. Han har varit omogen både fysiskt och mentalt, och jag vet att man vinner så mycket på att vänta. Han är nu 16 månader och jag började för ett par veckor sedan prova både slalom och kontaktfält, utan att egentligen ha några förhoppningar om att det skulle bli så bra.

Förutom mognad så tycker jag en annan fördel med att vänta är alla bra förkunskaper hunden hinner lära sig under tiden. Wilco har tränat på kroppskontroll och balans, på att springa balansuppfart, på att komma tillbaka med leksaker, på att springa rakt fram och hålla fokus framåt, på att springa över target, på att gå runt stolpe och springa tunnel… Han har också blivit riktigt bra på shejping och på att försöka igen om han inte får belöning. Med de här förkunskaperna har träningen varit rolig och förvånansvärt enkel.

Eftersom Wilco inte är den galnaste hunden började vi med att låta honom springa till en person med den roligaste leksaken. Det gick okej, men det stora genombrottet kom när jag lät honom springa mot tunnel utan lockande leksak. Han har förvånansvärt bra sug framåt även om det blir fel några gånger. Om det blir rätt klickar jag och kastar belöning till honom. Igår var vi på 35 cm (den höjd vi började på) och höjde till ca 50 cm och sedan 80 cm). Här är de bästa repetitionerna från igår kväll:

Idag höjde vi ytterligare lite, till 90 cm. Utmaningen är att få honom att inte försöka ta balansen i tre steg och därmed missa kontaktfältet. Träffar han lågt på uppfarten blir det ofta fyra fina steg (men en del frambensträffar eftersom hans steg är långt). I andra passet kortade vi ansatsen för att uppmuntra fyra jämna steg. Det här är också anledningen till den ganska snabba höjningen – när vi höjer får vi ofta in fyra steg i alla fall ett tag. Han har reach och separation to die for, och idag tyckte jag verkligen att det såg ut som att han flera gånger anpassade steglängd och tyngdpunkt för att träffa kontaktfältet!

Vi har så roligt! Hinner kanske med någon höjning till innan han får några dagars paus och jag åker till GuldAgilityn med Squid och Epic.

Wilcos utveckling och förstapris till Squid och Thomas

I helgen hade jag en rolig hoppteknikkurs på Hundspektra i Borås. Det var en rolig blandning av hundar och förare, och vi såg jättefin utveckling hos alla. Hoppteknik är verkligen skoj och det är så kul att se när det verkligen gör skillnad. Wilco fick vara demo-hund för de flesta övningarna. På den här första bilden ser ni Wilco jobba med att hoppa och svänga samtidigt som jag sticker iväg från honom. Fullt fokus på uppgiften!

11133889_832227966825698_2556378034178197709_o 11174746_832227700159058_1484150383724206765_oSom synes på bilderna har han fin teknik, men tar det här med hoppandet på största allvar. Han har respekt för höjder och ligger några decimeter över bommarna på sista bilden. Jag tror att det är en ganska bra utgångspunkt att han är noggrann och lite försiktig, men jag måste se till att jag inte överväldigar honom med för svåra uppgifter för snabbt.

Jag ser en massa potential i Wilco, och med två tävlingshundar i sin bästa ålder är det ju verkligen inte bråttom. Samtidigt är det verkligen svårt att inte ha bråttom och att inte jämföra honom med hundar i samma ålder som har färdiga balansbommar och slalom medan jag inte ens har påbörjat inlärningen eftersom jag inte tycker att Wilco är mogen för det. Samtidigt är jag lite stressad över en del grundläggande saker som Wilco inte kan, så nu sätter jag mig ner och skriver en lista över saker vi ska träna på 🙂 Det handlar mest om tricks, signalkontroll, lydnad och sådant. Saker han absolut är mogen för att träna på. Det känns som att jag skrivit det här förut, och det är nog någonting som ständigt återkommer i mitt huvud.

Medan jag var i Borås var Squid kvar med husse. Jag hade övertalat Thomas att tävla lydnad med Squid medan jag höll kurs. Han var ganska motsträvig, men jag tror att de båda hade ganska kul! Bra gick det också – förstapris i elitklass på 287 poäng.

11078065_10152726425106956_3745649030066420178_nNu laddar jag upp för en tävlingshelg – lydnad på fredag och agility på lördag och söndag och premiär för att sova i bilen.

 

 

Wilco 1 år

Fina, söta Wilco blir 1 år idag! För ett år sedan satt jag i Italien och nåddes av de goda nyheterna, men var både förvånad och besviken över att det inte blev några tikar i kullen. Wilco är fortfarande väldigt barnslig i både kropp och knopp. Han har inte börjat lyfta på benet när han kissar än, och han är väldigt långbent och studsig. Vi brukar kalla honom för den glada gasellen.

Vi har tränat på många olika saker, men det är mycket som jag fortfarande vill vänta med tills han är mer mogen både fysiskt och mentalt. Det finns hundar i Wilcos ålder som har färdiga running contacts på full höjd, men vi har inte ens börjat med sådant. Jag tror att han behöver mogna på många sätt. Vi har börjat leka med två låga hopphinder och ett par stolpar att springa runt. Tränat på lite självständighet, serpentiner, tighta svängar, bakombyten och threadlar. Han hoppar fint (om än lite gaselligt) och lär sig fort. Det gäller att inte träna för länge bara.

WilcoDet jag tycker bäst om med Wilco är att han är så himla snäll och vänlig. Han vill bara vara vän med alla människor och hundar. Jag hoppas verkligen att han fortsätter vara sådan när han blir mer vuxen och könsmogen. En annan skön sak är att han är jätteduktig på att ta det lugnt när andra tränar eller kör agility. Det är värt så mycket att inte behöva jobba på det. Det är också jätteskönt att kunna träna mina tre hundar samtidigt och bara be dem lägga sig ner när det inte är deras tur. För Squid har det tagit 6 år att komma i närheten av det (hon får köra först och sedan sticka iväg med sin leksak medan de andra tränar kort), medan Epic och Wilco verkar ha det naturligt.

Nu ser vi fram emot våren, när vi ska komma igång med vallning, lydnad och agility på allvar! Under tiden njuter Wilco av lek in snön och lite shejpingpass inomhus.

 

Wilco lär sig att snurra

Ibland är targeting ruskigt effektivt. Det gäller bara att veta när, hur och varför. Ofta tycker jag att targeting används på sätt som gör att hunden på något sätt missar huvudpoängen med det vi vill lära honom. Ännu oftare tycker jag att det används i onödan. Men när jag skulle lära Wilco att snurra kände jag att en form av targeting kändes helt rätt. Med hjälp av post it-lappar på hans höfter kunde jag få fram precis det beteende jag ville ha (böjd ryggrad, huvud i rätt höjd, tight sväng), samtidigt som han fortfarande måste tänka och bjuda beteenden. Att ta bort lapparna blir nog mycket enkelt, han ser dem ju inte förrän han vänder sig rätt. Det jag måste tänka på till nästa träningspass är att lägga in en matta på golvet. Jag avskyr när hundarna inte får bra grepp med tassarna!

Om du är intresserad av inlärning av tricks, lydnadsbeteenden, övningar för kroppskontroll etc. så rekommenderar jag vår Shapingkurs Online som startar den 2 februari. Perfekt sysselsättning under vintern, när det av naturliga skäl blir mycket träning inomhus. Kursen bygger på vår bok Shaping, och går igenom det mesta du behöver veta för att bli en effektiv hundtränare.

Wilco lär sig sitt upp

Eftersom de kommande två veckornas tema på vår onlinekurs i lydnad är fjärrdirigering, tog jag hundarna till inomhushallen i Lervik utanför Karlskoga för att träna och filma lite igår. Att träna fjärr med tre tokpigga och galna hundar var kanske inte det enklaste. Varför valde jag inte något fartfyllt istället? Squid har inte tränat speciellt mycket på två månader. Efter lydnadstävlingen i Nora började hon löpa och fick ta det lugnt. Sedan åkte jag till USA, och nu har det gått snart två månader. Squid är peppad! Fjärrdirigeringen lär vi få jobba lite på innan vi är tillbaka i toppform. Hon rör sig lite i sitt från stå och gissar lite på orden. Förmodligen ger dig sig när hon får börja jobba lite mer regelbundet och inte har så mycket överskottsenergi.

Wilco var den som klarade av att hålla sig coolast. Jag bestämde mig för att det var hög tid att lära honom uppsitt från ligg. Eftersom jag filmade alla pass tänkte jag att jag skulle dela med mig av processen. Det är verkligen inte perfekt, tycker sällan att de första minutrarna i en process är speciellt perfekta (även om det händer!). Det första passet var lite segt, det tog nästan tre minuter innan vi fick till ett riktigt bra beteende. I andra passet är det lite blandad kompott. I tredje passet fick vi till många riktigt fina uppsitt! Jag är nöjd med resultatet, och tror att det inte gör så mycket om inte träningen går som på räls hela tiden.

Jag tycker att det är viktigt att hunden har kraft i uppsitten, och det tycker jag verkligen att Wilco visar redan under de här första passen. Det märks att han har nytta av lite hoppstå-tanke, även om han ibland blir lite väl entusiastisk och bjuder hoppstå istället för uppsitt.

Första passet (lite strul med texten i början, ska se om jag hinner ändra och lägga ut ny film senare):

Andra passet:

Tredje passet:

Vill du lära din hund uppsitt, bakåtligg, shaping, omvänt lockande, stadigt stående och andra viktiga fjärr-kunskaper? De är med i vår grundkurs online med start den 5 januari. Bästa julklappen till dig själv (eller någon annan)!