Snooker-träning med Epic

I tisdags var Epic och jag i Kungsör och tränade snooker. Bud fick stå över, för han halkar så mycket på mattan. Tyvärr halkade Epic också lite, så nu känner jag mig inte alls sugen på att träna inomhus här omkring – vill bara ha vår och gröna gräsmattor.

Om du vill veta mer om hur snooker fungerar rekommenderar jag det här inlägget.

Vi körde en bana som domaren till den svenska uttagningen la ut på Facebook som en träningsbana. Snällt av honom! Han verkar gilla A-hinder som enda balanshinder i sina snooker-banor. Det passar Epic perfekt. Så tacksam för att han hanterar A-hinder som om det vore en tunnel, typ. Inga ansatser eller avslut är för svåra. Jag önskar att jag kunde känna på samma sätt med Bud. Han har mycket svårare att hantera svåra ansatser och jag måste verkligen tänka mig för.

När jag gick den här banan räknade jag med att slutsekvensen (2-7) skulle ta knappt 22 sekunder. Det visade sig stämma riktigt bra! 21,5 tog det andra gången. 22,2 första gången när jag klantade mig 6A-6B.

Jag är ju alltid sugen på att ta 3 x 7 poäng i öppningssekvensen, men jag tror också att Lee försöker göra banor där det inte är möjligt. Om det hade varit uttagning hade jag absolut valt 7+6+7. Men jag ville verkligen testa att ta tre sjuor, så vi började där. Missade precis tiden (han var på A-hindret när den gick ut), men om jag hade satt slutsekvensen så som jag hade tänkt mig hade det gått. Jag fegade ut efter oxern och fick bakombyta muren vilket ledde till att han sög på fel tunnelingång och tappade lite tid.

Andra gången testade jag mitt förstahandsval för uttagningen – 7+6+7. Med Bud hade jag nog fått ta första röda hindret från baksidan för att få en bättre linje till A-hindret. Jag hade inte vågat skicka honom i den vinkeln som Epic klarar utan att blinka. Tror att vi hade klarat tiden utan problem ändå, men önskar verkligen att jag inte behövde fundera på det.

Tyvärr halkade Epic konstigt (i skarven?) på väg till #2 i slutsekvensen och hade kanske fått en vägran på hinder två på grund av det? Men i övrigt flöt det på bra och vi klarade tiden utan problem. Så härligt också att Epic har kommit tillbaka efter skada och river så lite! Inte ett enda hinder på hela kvällen.

Det ska bli så roligt med uttagning om några veckor. Oavsett hur det går så är det så roligt att köra games-klasser.

Agilitypodden

I förra veckan släppte vi äntligen första avsnittet av Agilitypodden! Jag älskar podcasts och när jag fick chansen att göra en pod ihop med Johannes, som är duktig på ljud och redigering, föll bitarna på plats. Första avsnittet kom som sagt förra veckan och är något av ett pilotavsnitt där vi presenterar oss själva och snackar lite allmänt.

I går släppte vi så avsnitt två, en intervju med Annika af Klercker om agilitytävlingen Gold Rush som hon var på i Tyskland i december. Jag satt och tittade på tävlingen på livestream och önskade att jag var där och när Annika och Cissi kom hem från Tyskland och berättade om tävlingen så kände jag att jag ville dela deras upplevelse med fler. Vi fixade en intervju där vi pratar om vad det är för tävling, hur en rolig och bra bana ser ut, vad som krävs för att lyckas på den här nivån och hur det känns att vara med på en tävling med egen DJ och champagne i ledarbåset.

Poddandet är verkligen jätteroligt och jag har så många spännande intervjuer att göra och teman att prata om.

Du hittar Agilitypodden på iTunes, Spotify och andra ställen där du lyssnar på poddar. I dagsläget väntar vi på godkännande från till exempel Acast, men det kommer finnas där också, förhoppningsvis snart. Du kan också lyssna direkt på http://agilitypodden.libsyn.com eller klicka play här för att höra de avsnitt som vi har släppt:

 

Hundra procent av allt som är bra

Min målsättning när jag tränar hundarna är att få hundra procent av allt som är bra. Vad menar jag med det? Ofta tänker man kanske på egenskaper och färdigheter som varandras motsatser, där man försöker hitta en balans mellan dem. Till exempel:

  • Aktivitet och passivitet
  • Eftertänksamhet och explosivitet
  • Frivilliga beteenden och signalkontroll/stadga
  • Självständighet och följsamhet

Istället för att tänka på de här sakerna som motsatsförhållanden är min målsättning att hunden ska vara jätteduktig på alla delarna, och att det ska vara tydligt för hunden när jag förväntar mig vad. Hunden blir inte dålig på stadga eller signalkontroll av att lätt kunna erbjuda frivilliga beteenden. Den är antingen inte tillräckligt tränad på de förstnämnda färdigheterna, eller så har du inte varit tydlig nog med när du förväntar dig vad.

Självständighet och följsamhet på agilitybanan är ett annat område där jag vill ha 100% av båda delarna. Generellt tycker jag faktiskt att mina hundar är väldigt duktiga på både självständighet och följsamhet – de tar väldigt sällan fel hinder och jag kan samtidigt låta dem jobba väldigt självständigt medan jag springer åt ett annat håll.

Anledningen till det tror jag är att jag varken tränar självständighet eller följsamhet som koncept – alltså att man till exempel generellt uppmuntrar hunden för att den söker framåt och tar hinder, eller att man generellt uppmuntrar hunden för att den söker sig mot föraren och tar kontakt. Istället lär jag hunden att alltid vara uppmärksam på mina signaler, men att samtidigt alltid slutföra de uppgifter jag ber honom om på ett väldigt självständigt sätt.

Den stora nyckeln för att uppnå hundra procent av allt som är bra är tydlighet. Dels måste du själv veta vad du förväntar dig i varje situation, dels måste du vara tydlig med vad du belönar så att hunden förstår vad du förväntar dig. När är det lönsamt att erbjuda beteenden utan att vänta på kommando? När är det jätteviktigt att man väntar tills man får besked? När ska man vara helt stilla? När får man bryta stadgan? När är det rätt att ta en tunnel som ligger 20 meter bort? När är det rätt att springa förbi alla hinder man ser och bara följa matte?

Ganska orelaterat kommer här två lopp från när vi tävlade i lördags. Först Buds vinstlopp tidigt på morgonen:

Men roligast i lördags var att jag äntligen vågade tävla med Epic igen efter hans korsbandsskada i början av februari. Det gick så bra och Epic var så glad! Här är vår disk i andra loppet. Vi nollade det tredje, men det här var nog mitt favoritlopp med honom. Att vi diskade oss i början var helt mitt fel – jag borde ha insett att det som funkar för Bud inte alltid gör det för Epic, speciellt inte när vi inte är riktigt samkörda än.

Om du vill bli bättre på att få 100% av allt som är bra så startar våra vinterkurser på lördag!

Kolla in Vinterlydnad Online om du är intresserad av tävlingslydnad, och Vinteragility Online om agility är din grej. Passar för alla nivåer och alla förutsättningar för vinterträning.

Dags att planera vinterns agilityträning

Jag är hemma igen efter fyra fantastiska dagar på VM i agility. För första gången arrangerade Sverige VM och jag var med och kommenterade tävlingarna på livestreamen. Det var otroligt roligt och det tekniska fungerade så sjukt imponerande bra. Det finns inget bättre än att jobba med riktiga proffs – tack Sportsground. Proffsiga var också de svenska arrangörerna som lyckades fixa det bästa VM jag har varit på. Allt var så genomtänkt och stämningen var så trevlig för oss volontärer trots att många arrangörer var stressade och trötta. Om du inte redan har sett livestreamen så kommer det snart att finnas möjlighet att köpa den billigt i efterhand här. Missa inte chansen att se agility i världsklass – och höra mig kommentera det. Jag jobbade i hälften av klasserna och de andra klasserna kommenterades av duktiga Sofie och Emma.

Tonje och jag redo att kommentera largelagfinalen.

När man har suttit och tittat på agility i världsklass på utmanande banor så blir man så klart väldigt inspirererad till egen träning. Man inser hur viktigt det är med ”enkla” saker som att hunden stannar kvar i starten och tar rätt sida av hopphinder, och motiveras att träna självständiga kontaktfält och avancerade slalomingångar och -utgångar. Det är också motiverande att se hur man kan lösa banor på olika sätt beroende på vilken typ av handler man är. Vi har sett enormt imponerande självständighet hos blixtsnabba hundar med förare som inte själva är så atletiska. Att hunden lyssnar på verbala signaler och slutför sina uppgifter självständigt gör att föraren kan ligga före trots att hunden är mycket snabbare än handlern.

Titta till exempel på det ryska large-laget som totalägde agilitybanan på fredagen:

Vintern är den perfekta tiden att ta tag i detaljer som du vill ska vara bättre till nästa säsong. Det fina med nyinlärning är att du inte behöver stora ytor eller mycket utrustning – du kan göra så himla mycket med bara ett hopphinder eller helt utan hinder. I vinter startar jag för tredje året i rad Vinteragility Online. I den här kursen får du massor med övningar på olika teman, tips om periodisering för agilityhunden och individuell hjälp med att lägga upp en träningsplan som passar just dig, din hund och era förutsättningar. Den här kursen innehåller verkligen allt som du kan tänka dig inom agility – med fokus på sådant som passar bra att göra på liten yta med eller utan agilityhinder beroende på vad du har tillgång till.

Kursen innehåller övningar på teman som:

  • Signalkontroll verbala signaler – Gör din hund mer självständig på dina verbala signaler. Hinderdiskriminering, svängar, baksidor, threadlar och mycket mer.
  • Kontaktfält – Öka fart, förståelse, självständighet och kontroll på stoppade kontaktfält –även utan tillgång till kontaktfältshinder!
  • Gungbräda – öka självförtroende, fart och självständighet på gungbrädan.
  • Running contacts – Förberedande övningar för dig som vill börja med running i vår, eller svängträning/proofing på liten yta för dig som redan är igång.
  • Starter – Börja året med en hund som verkligen vill och kan stanna kvar i starten utan att röra en tass
  • Balansövningar – Öka hundens kärnmuskulatur och balans till nästa säsong
  • Hoppstyrka – Snabbare, starkare och mer kraftfull hund över hinder
  • Självständighet – Spara tid på banan genom att göra hunden mer självständig
  • Självkontroll – Lyssnar din hund på dig i alla lägen på banan? Jobba med hundens självkontroll och respons på dina signaler.

Varje lektion innehåller också en övning du kan göra med ett hopphinder, och en kombination du kan köra när du har tillgång till bra underlag och flera hinder. Det är ingen nödvändighet att köra de här övningarna, du kan välja att vila hunden helt från hoppande och ändå ha mängder med uppgifter att jobba med under tre månader. Självklart blir det nya kombinationer jämfört med tidigare år, och en hel del nya övningar i tillägg till de som tidigare har varit med.

Läs mer och anmäl dig här

Vad står på din träningslista för vintern?

Apportering för fågelhundar

En fågelhund behöver kunna apportera för att vara riktigt användbar eller lyckas på prov. Apporteringen behöver vara pålitlig även när det är mycket störningar och det kanske finns andra saker som lockar hunden mer. Traditionellt har man ofta valt mellan en av två metoder – antingen att bygga på hundens lekfullhet, samarbetsvilja och medfödda apporteringslust och leka fram en spontan apport, eller att använda sig av olika grader av obehag och tvång (tvångsapport/lydnadsapport/konsekvensapport) för att få hunden att gripa och hålla föremål. Ofta hävdas det att hundar som är tränade med den senare metoden är säkrare apportörer i skarpa lägen. Det är kanske inte så konstigt – om hunden tror att apportering bara är en lek kanske den väljer bort det när annat lockar?

Istället för att välja mellan de här två metoderna kan man se till att hunden lär sig att apportera steg för steg med hjälp av belöningar. Med den här metoden lär sig hunden att se på apporteringen som en uppgift som man utför för att få en belöning. Själva apportobjektet är inte belöningen, utan biljetten till en annan belöning. I början använder vi gärna godbitar och eventuellt leksaker som belöning för arbetet, men senare kan till exempel möjligheten att få jaga vidare vara belöning.

I den här filmen visar och berättar Thomas lite om hur han tränar apportering med sina vorstehrar.

Det finns naturligtvis mycket mer att prata om när det gäller apportering. Om du vill ha personlig hjälp med någon typ av apportering (lydnad, bruks, jakt etc.) så har Thomas en apporteringskurs den 16-18 november.

 

Kort tunnel – Årets bästa köp

I somras köpte jag som sagt en tunnel som bara är en meter lång. Det kändes lite som ett år för sent, eftersom Spy faktiskt till slut lärde sig att tunnlar inte äter hundar och kunde springa igenom tunnlar i alla längder. Jag har dock upplevt behov av en kort tunnel när jag håller kurs, speciellt för vissa typer av hundar som antingen är väldigt osäkra, eller lätt blir frustrerade och klistriga på föraren. Jag förväntade mig nog inte att jag skulle använda tunneln så mycket, men tyckte att den var bra att ha.

Med facit i hand har jag använt tunneln mycket mer än vad jag trodde att jag skulle göra, både med elevhundar och med egna hundar. Jag tycker att den korta tunneln har många fördelar när man tränar. Man kan få in många repetitioner på kort tid och på liten yta utan att det blir så mycket springande. Det är lättare att fokusera på precis det man vill jobba på, till exempel kommandoinlärning, svängar eller diskrimineringsövningar. Belöningen kommer snabbare till hunden och jag kan vara kvar på samma plats. Det är lättare att lära in tighta svängar ut ur tunneln på en riktigt kort tunnel och lättare att träna på att hunden ska fästa på tunneln utan att störas av min rörelse.

Med en kort tunnel är det mycket enklare att jobba med shejping och frivilliga beteenden, någonting som mina senaste hundar har lärt mig vikten av. Jag har ju länge jobbat jättemycket med frivilliga beteenden, men i agilityn har jag låtit mig påverkas lite mycket av vad andra gör och använt mer lockande och visande. Det funkar på många hundar, men sämre på andra (till exempel på Bud, som lätt blir frustrerad och klistrig). Att gå tillbaka till mer frivilliga beteenden i början av inlärningen känns rätt för mig och stämmer bättre överens med hur jag tränar andra saker. Jag har därför ändrat en del saker i mina grundhandlingskurser för att det ska passa fler hundar och ge en stadigare grund.

Här är en film från min nya grundhandlingskurs (den går på fannygott.com just nu) där jag visar hur man kan påbörja träningen, lägga på kommando och börja jobba med olika utmaningar på den korta tunneln.

Här är en film från några träningspass den senaste veckan, där jag har använt den korta tunneln för att träna olika färdigheter. I det första klippet tränar Spy på att skilja mellan ”Gå!” – full fart rakt fram efter tunneln (med hjälp av belöningsmaskin här) och ”Spyspyspy” – tight sväng tillbaka till mig. I det andra klippet tränar jag på att Bud ska höra skillnad på ”genom” och ”slalom” (kanske onödigt lika kommandon tyvärr). Kort tunnel och kort slalom gör att vi kan fokusera på det viktiga – att skilja på kommandon – utan att slita ut honom i onödan.

Jag önskar verkligen att fler klubbar och träningscenter hade investerat i en kort tunnel för nybörjarkurser och liknande. En kort tunnel är inte dyr i jämförelse med de längre varianterna, min kostade 70 euro har jag för mig. Jag köpte den från agility-tunnel.de på European Open. De var också på Gåsahoppet och kanske dyker upp på VM i Sverige om några veckor? Min tunnel är i bra kvalitet och ”full grip” vilket innebär att hundarna får bra grepp om tunneln för tighta svängar och liknande.

Vad är ditt bästa hundrelaterade köp i år? Eller har du kanske tillverkat något själv? När det gäller DIY-projekt ligger Cecilias target som sitter fast i marken högt på min lista. Den kanske jag skriver om en annan dag. 

Squid 10 år!

Vissa dagar får en att bara stanna upp och tänka tillbaka. Idag fyller Squid 10 år och det känns helt konstigt att hon plötsligt fyller tvåsiffrigt och att vi har delat snart ett helt decennium ihop. Jag kommer fortfarande ihåg var jag var när jag fick reda på att hon var född. Vi var och hälsade på henne när hon bara var sex dagar gammal och sedan nästan varje vecka tills hon var leveransklar, trots att vi bodde i Norge och kullen befann sig söder om Stockholm. Jag kommer ihåg att jag gjorde ett litet valptest som Squid var absolut sämst på, men att det ändå bara fanns en valp i kullen som passade ihop med namnet som jag redan valt ut. Henne fick det bli, trots att hon varken var sötast eller mest lovande.

Jag kommer ihåg att hon var med på en massa äventyr redan som liten valp. Vi åkte direkt från uppfödaren till mina föräldrar i Göteborg och hon träffade skolbarn på mammas skola, hon flög med mig till Stavanger, hängde med på äventyr i bärsjal och tog allt med en klackspark (förutom att hon verkligen hatade valpar som var yngre än henne). Hon lärde sig många tricks och lydnadsmoment som valp, även om hon kom med vissa utmaningar – hon kunde till exempel somna under träningpass om hon inte riktigt fattade, hade liksom inget jävlar anamma. Hon lekte, men kunde inte ta med sig energin till arbete. Det var jättesvårt att få fart på henne i många övningar.

Det fanns två saker som gjorde Squid helt galen – får och att andra hundar körde agility. Det är egentligen två saker som man gärna vill att hunden förhåller sig lugn till. Hysterin runt agilitybanor kom liksom medfödd med Squid. Hon började skrika redan vid 10-11 veckors ålder och det blev bara värre trots att jag försökte att undvika situationerna. Jag var länge säker på att jag inte skulle kunna tävla agility med henne, mycket med hänsyn till omgivningen. Det spelade ingen roll hur långsamt en hund sprang agility – en fet, trebent tax som haltade över ett hopphinder kunde få henne att skrika hysteriskt i flera minuter. Ljudet av tunnlar, gungbrädor och annat agilityrelaterat räckte för att hon skulle gå i taket. Konstigt nog reagerade hon inte alls mycket på annan rörelse från hundar. Häftig lydnadsträning eller lek gav inte alls samma respons. Squid är fortfarande hysterisk runt agility, men vi har lyckats hitta kompromisser. Med en nosgrimma och regelbundna godbitar kan hon gå in i bubblan med mig på agilitytävling och inte reagera så mycket på att det händer saker inne på planen. Om hon får en leksak att leka med kan hon vara med på planen när jag tränar de andra hundarna, speciellt om hon får träna först. Om ytterligare 10 år kanske hon kan ligga lugnt vid banan utan hjälpmedel 😉 Får gör henne fortfarande ganska galen och hon blev aldrig riktigt den vallhund jag hade hoppats på, men vi kämpade oss till ett godkänt vallhundsprov och 1:a-pris i IK1 och jag lärde mig massor på vägen.

Eftersom Squid var både svår att få fart och engagemang i tog jag henne till och med till veterinären när hon var ett drygt år för jag tyckte att hon var så onormalt loj, men de hittade inga fel. Vi la ner lydnadstränandet ganska mycket en period och fokuserade på agility istället. I början tyckte hon att det också var sådär lagom kul, hon var mycket mer intresserad av att skrika på andra som gjorde det än att springa själv. Men det var lättare att träna agility eftersom det inte kräver samma uthållighet och koncentration. Vi började tävla agility när hon var drygt två år och hon började plocka pinnar ganska snabbt. Våren efter kom vi tillbaka till lydnaden och nu var hon en helt annan och mycket roligare hund.

Sedan Squid blev vuxen på riktigt har hon bara blivit snabbare och galnare. Det är svårt att tänka sig att det är samma hund som nu skulle kunna springa i full fart till en lydnadsruta hur många gånger som helst utan att tröttna, som aldrig ger upp, aldrig slutar försöka. I agilityn kom också farten mer och mer. Från att ha varit ”lagom” snabb blev hon en hund som kunde hävda sig i toppen på landslagsuttagningar och liknande. Agilityn blev vår huvudgren, men lydnaden plockade vi upp ibland och tog ett lydnadschampionat.

Squid är fortfarande en av de barnsligaste hundarna vi har. Hon leker med leksaker inne, öppnar dörrar, stjäl mat och river sönder bädden i sin bilbur om hon tror att hon missar något viktigt. Hon är så mycket känslor. Kan gå från jättearg till jätteglad hur snabbt som helst. Kan hetsa upp sig över småsaker. Men hon är också duktig på att sova och slappna av (så länge ingen vallar, eller tänker på att valla, eller det kanske är lamm på gång) och väldens snällaste och tålmodigaste att hantera. Och hur snäll som helst med barn.

Squid har också hunnit med att få tre kullar och är en väldigt duktig mamma. Den första var planerad. Den andra en tjuvparning som ledde till åtta ”snalpar”. Den tredje en ”favorit i repris” på snalparna eftersom så många ville ha en till Squidvalp… Fem av de sju valparna i sista kullen gick till folk som redan hade en Squidvalp. Den sjätte flyttade till Sabina, en god vän som också har tävlat en del med Squid. Den sjunde var en liten, liten hane som bara var hälften så stor som sina syskon. Han flyttade hem till Linnea, tidigare valpköpare och veterinären som besiktade kullen. Snodig växte till sig och blev normalstor och frisk, men råkade ut för en hemsk olycka i våras där han tyvärr dog.

De senaste månaderna har Squid tillbringat en del tid hemma hos Linnea och hennes familj. Squid har fått lite mer lugn och ro, men massa uppmärksamhet. Linnea har fått en hund att träna med. På söndag ska de debutera i rallylydnad ihop!

Fanny i Hundtränarpodden

Jag älskar att lyssna på podcasts. Det är som att lyssna på radio som alltid är intressant och handlar om sådant jag gillar. Jag lyssnar när jag kör bil, när jag går promenader eller joggar, när jag tränar på gymmet och när jag städar. Jag lyssnar egentligen ganska lite på hundpoddar, men det finns några som håller hög nivå och är intressanta. En av dem är Maria Brandel och Heléne Lindströms ”Hundtränarpodden”. Maria och Heléne är själva duktiga hundtränare och ställer intressanta frågor. I somras intervjuade Heléne mig här hemma vid köksbordet och nu har avsnittet äntligen släppts.

Vi pratar bland annat om agility i olika länder, vad jag fokuserar på med en ung hund, hur mycket jag tränar, hur jag tänker kring fysträning av hundarna, hur man förbereder sig inför mästerskap, vad som är svårt med agility och en del annat.

Tidigare i somras blev Thomas intervjuad av Maria Brandel i Hundtränarpodden och det avsnittet tyckte jag var enormt intressant. Det handlar mycket om hur man kan få hunden att vara engagerad i träning. Missa inte det heller.

Om du aldrig har lyssnat på en podcast kanske det verkar krångligt, men det är det inte! Man kan lyssna på olika sätt. Dels finns det olika appar till mobilen där man kan söka upp och prenumerera på podcasts. Jag använder appen ”Podcasts” som följer med iPhonen. Om du har en iPhone är det bara att öppna appen, klicka på ”Sök” och skriva in till exempel ”Hundtränarpodden” eller ”Fanny Gott”. Klicka på avsnittet och lyssna.

Det finns också en hel del poddar på Spotify, men jag hittade inte Hundtränarpodden där. Däremot kan du hitta den amerikanska podden ”Drinking from the Toilet” där jag blev intervjuad förra året. Också ett intressant avsnitt som jag kan rekommendera!

Ett annat sätt att höra avsnittet från Hundtränarpodden är att klicka på den här länken och lyssna direkt i webbläsaren.

Vilka poddar brukar du lyssna på? Kom gärna med förslag på både hundrelaterade och andra poddar som du gillar. 

Lär hunden att sitta kvar

Oavsett vilken hundsport du håller på med är det en stor fördel att ha en hund som sitter kvar precis där du vill att han ska sitta, tills du ger signal om något annat. De flesta problem med kvarstannandet beror på en av två faktorer, eller en kombination av dem:

  • Otydliga kriterier för sitt
  • Otydlig frisignal

För att hunden snabbt ska förstå uppgiften och sedan kunna behålla kvaliteten genom en lång karriär är det superviktigt att du har tydliga kriterier för vad han ska göra för att få belöning. Belöning är till exempel godis och leksaker, men också frisignal eller annat kommando som leder till en rolig uppgift. Det tydligaste kriteriet tycker jag är att tassarna ska vara stilla. Alla tassarna ska vara i marken och de ska inte flyttas ur den positionen innan frisignalen. Genom hög belöningsfrekvens och bra tajming kan du lära din hund det här kriteriet på ett snabbt och lekfullt sätt utan att ens behöva påpeka för hunden när det blir fel.

Många hundar förstår inte riktigt vad som avslutar ett stadgebeteende. En verbal frisignal gör uppgiften mycket tydligare för hunden. Det ska inte vara din rörelse, ditt beröm eller synen av belöning nära munnen som avbryter uppgiften. Många tjuvstarter i agility beror på att hunden egentligen går på förarens rörelse och inte på en verbal signal. Ofta är föraren inte ens medveten om att hen alltid kombinerar ordet med rörelse och att rörelsen ofta kommer innan ordet. Jag har skrivit om det här tidigare, så klicka här om du vill läsa mer.

Idag hade jag privatlektion med en ung, sprallig dvärgpinscher. Jag fick låna honom för att visa hur jag börjar träna sitt kvar. Det blev en liten film som jag tänkte dela med mig av.

Tänk på:

  • Ha små godbitar som är lätta för hunden att svälja och enkla för dig att hantera
  • Belöna jätteofta. Så ofta du kan! Men bara när tassarna är helt stilla.
  • Jobba länge på armlängds avstånd så att du kan belöna ofta. Öka bara avståndet när du nästan inte kan få hunden att göra fel oavsett från vilken vinkel du belönar och hur snabbt eller långsamt du ger godbiten.
  • Använd ingen belöningssignal. Du vill kunna ångra dig och ta tillbaka godbiten om hunden rör en tass. Var jättenoga med att du inte belönar när tassarna rör sig.
  • Använd inget sitt-kommando. Låt hunden sätta sig på egen hand och fånga beteendet.
  • Stå helt stilla när du ger frisignalen. Rör dig inte förrän hunden gör det. Då kan du både berömma och röra dig bakåt för att göra belöningen häftig.
  • Hitta en bra balans mellan belöningar för stadga och belöning för frisignal. Du vill lösa ut hunden så ofta att han gör det direkt och utan tvekan, men inte så ofta att han får svårt att sitta stilla.
  • Var noga i början och glöm inte att vara nära och belöna ofta. 90% av stadgeträningen blir färdig på det här steget, så tänk inte på att lägga till avstånd eller störningar än. Det funkar – jag lovar!

Lycka till! Om du vill lära dig mer om det här och andra smarta grunder för tävlingshundar så startar vi en grundkurs – Foundation Class på fannygott.com på måndag 3 september.