Lydnadsklass III – Hoppapport

En film från förra veckan, när vi tränade lydnad i ridhuset. Jag testade lite apportering över hinder, och där har vi inga stora problem. Största felet är kanske att Squid ofta griper apporter snett om jag inte underhåller träningen. Jag vet egentligen inte om det går att dra poäng för det – någon som har aning? Det är i alla fall något jag ska jobba på. Hon kunde också ha lite bättre tempo och bättre hoppteknik. Squid hoppar ju generellt bra, men tydligen inte med apport i munnen (titta på rygglinjen). Jag var väldigt nöjd med ingångarna, de var lagom djupa, snabba och raka.

Nästa blogginlägg kommer att handla om metallapport. Här har vi inte kommit någonstans alls. Jag har testat ett par gånger och Squid är den första hund jag har haft som inte apporterar metall med lätthet. Nu vill jag ha era bästa tips för inlärning av metallapport om hunden inte riktigt gillar att gripa metall. Har funderat på att tillverka en Jolly Boll av metall, men det verkar svårt, så jag tar gärna emot förslag! Vad har fungerat för dig?

16 svar på ”Lydnadsklass III – Hoppapport

  1. Jag läste ett tips förut att smyga in metallen under vardagen när hunden är glad. Att tex ha apporten i hallen när du kommer hem och ha frivilliga gripanden.

    • Tack för tipset! Absolut något att göra när man har kommit så långt att hunden faktiskt griper apporten villigt. Thomas brukar alltid träna metallapport med Pogue vid middagsdags.

  2. För mig funkade tappade bestick mm som en klurig men rolig upplösare av problemet metall i munnen.. Hon gillade såklart inte besticken men de var ändå spännande för de tappades i köket och när hon väl apporterat dem ett gäng gånger var metallen inte läskig längre och då fick vi ett bra beteende där direkt istället för som hon gjorde med besticken fipplande med att försöka få upp dem utan att ta i metallen…

    Andra tips som är mer eller mindre klassiska är väl frystejp runt metallen som sedan avlägsnas varv efter varv allteftersom hunden är trygg i sin approtering.

    Mvh Anna

  3. Har ni testat att bara väva metallen i gripa-vända lek? 🙂 Det har jag gjort med Snipe, kört med leksaker och sen bara kört någon enstaka med apporten. Det blir ju en ”överraskning” men det kanske funkar om hon har stor förväntan på leken 🙂

    • Nej, jag har egentligen knappt testat någt alls. Men jag behöver nog komma en liten bit på väg med gripande från handen för att det ska gå att köra gripa-lek från marken. Tack för tipset!

  4. Jag har gjort så att sambon och jag haft kul med metallen, lekt med den, kastat mellan oss, hunden fick inte komma åt. Han blev jäkla taggad, och så råkade någon an oss visst tappa metallen 😉 – och då kunde han inte låta bli att ta den, stolt som en tupp. Sedan gick det att bygga vidare från det, men i början blev det lek och konkurrens i leken.

    • Smart lek för att få igång hunden! Får testa med Squid, men jag tror att hon är lite för artig för att gå på det…

  5. Hei! Jeg har cavalierer og sheltie..ingen av dem er naturlige apportører og ihvertfall ikke metallapporten. Men jeg tok den med ut på skogsturene. Opplever at hundene synes ting er mindre skummelt der enn på treningsbanen. La metallapporten ut på søk og kastet den ut i terrenget. Da ble den spennende og i tillegg må de holde den godt fast da de løper i ulendt terreng og på varierende underlag. Og når de hoppet med den i skogen over trestammene, var det null problem å hoppe med den over lydighetshoppet 🙂

    • Bra tips! Absolut värt att testa. Squid älskar att använda näsan, så hon kanske vill plocka upp den om hon får leta upp den.

  6. Med Morris höll jag på jag vet inte hur länge för att han ens skulle befatta sig med den.
    Allt från konkurrens till uppeppning till utväntning har jag provat.
    Men det som funkade bäst var mjukost och tålamod! När han väl vågade ta den i munnen så var det med stor försiktighet och jag tränade ganska länge med att jag gav den till honom då det var mycket äckligare att ta den från marken.
    Med honom belönade jag inte alls med leksak medans den var äcklig bara för att jag upplevde det gjorde honom väldigt frustrerad (det är självklart individuellt!).
    Det har bara tagit ca 8 månader från att inte våga röra vid den till att älska den! 😉

  7. Pingback: Lydnadsklass III – Metallapport | klickerklok.se

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.