I Edmonton + rutatankar

Gårdagen ägnades åt 16 timmars resande. Det kändes inte så långt faktiskt, jag börjar bli van vid långa flygresor över Atlanten och tiden bara flyger iväg på planet. Man sover, äter och läser och vips, så är man framme. Jag bytte plan både på Heathrow och i Calgary. Som tur är har jag ledigt idag och fick sovmorgon och kan ta det lugnt. Vi har tränat lite running contacts med Justines hundar och ikväll ska jag följa med när Justine håller kurs. Imorgon och på torsdag ska jag hålla kurs i tävlingslydnad. Det ska bli riktigt spännande. Nordamerikansk lydnad är väldigt annorlunda mot vår lydnad, framför allt i inställningen till träning och hundarnas attityd. Precision (raka sättanden) är allt här, medan fart och attityd inte är prioriterat. Det hoppas jag kunna ändra på. Dessutom använder ”alla” stryphalsband eller stackel på hundarna i lydnaden. Här är en video på en framgångsrik lydnadshund i Amerika. Det ska bli spännande imorgon i alla fall.

Tänkte också skriva några rader om att träna rutan. Jag skrev ju i juli om min rutaträning med Pi. Det har tyvärr inte blivit någon mer träning med henne, jag har haft fullt upp med de andra och just nu fokuserar husse och Pi på höstens jakt och jaktprov. Jag tror att jag ska satsa på att träna lydnad med henne mer i vinter, när inomhusträningen startar igen. Däremot testade jag en snabbvariant av metoden på Missy inför NM. Det var jättenyttigt för henne och jag ska backa tillbaka lite och köra det mer noga och genomfört. Med väldigt lite träning blev i alla fall rutan väldigt mycket bättre och förrutom att jag inte lyckades ställa henne (hon la sig direkt) under NM, så hade hon massor med sug mot rutan och bättre stopp än någonsin förrut. Jag är jättenöjd och kommer att använda samma metod när jag får valp. Testa gärna själva!

Lydnadsträning

Ikväll var det riktigt svalt och skönt sådär efter 21, så vi hann med lite lydnadsträning innan det blev mörkt. Med Missy fokuserade jag på rutan och dirigeringsapporteringen. Till rutan har jag bestämt mig för att köra den nya Pi-metoden (som jag för övrigt inte har orkat göra något mer med i värmen) eftersom jag tror att den kan hjälpa Missy att bli mer säker på uppgiften. Att det kommer hjälpa såg jag nog redan idag, eftersom hon till och med hade svårt för det grundläggande – att bara springa in i pvc-boxen och hålla positionen där. Hon gjorde precis som i rutan. Sprang igenom, ställde sig på utsidan, rundade och kom tillbaka etc. Frustrerande att det verkar ta mer tid än vad jag hade trott, men samtidigt blir jag hoppfull eftersom samma problem kommer tillbaka här, men det blir så mycket enklare att lösa dem. Tror jag.

Dirigeringsapporterna var svåra! Det började bli riktigt mörkt, gräset har växt sig ganska högt på planen och apporterna är mörka och svåra att se. Jag hade inte en chans att se dem från där jag stod, så egentligen blev det ett helt nytt moment. Jag tror ändå att det är smart att göra svåra dirigeringsapporter, men det här var nog på gränsen. Hon gick liksom över apporterna utan att se dem ibland, och då blir det bara fel. Några fina fick vi till i alla fall. Behöver jobba mer på konskicken, de är okej, men kan bli tryggare. Jag vill egentligen inte behöva säga ”stå” för att hon ska stanna, men det kände jag att jag behövde idag.

Vi avslutade med en vittringsapport där hon först plockade rätt, men släppte den och letade vidare. Hon letade länge, men tog tillslut rätt. Det känns skönt att hon börjar få lite tålamod när hon blir osäker!

Pis ruta

Nu har vi kommit så pass långt med rutaträningen att jag ser resultat och vågar skriva några ord om det. Min målsättning har varit att få snabba resultat och det har vi verkligen fått. Vi har nästan en färdig klass II-ruta med extremt liten insats. Pi är ingen hund man tragglar med, speciellt inte när det gäller den här typen av moment som innebär att springa bort från matte utan att egentligen springa bort 😀 Allt som allt har vi kanske kört 6-7 träningspass och jag är väldigt nöjd med framgången. Jag ska försöka att inte lockas av färdigt moment allt för fort, utan jobba lite mer på att öka hennes förståelse för olika vinklar, avstånd och störningar. Vi får väl satsa på elitklass i alla fall…

Till metoden. Den var inte färdig i huvudet när jag började och det har varit lite trial and error, men jag har hittat ett sätt som tycks funka för oss. Jag utgick ifrån entusiasmen vi har i burlekarna  – driva in i buren, hålla positionen och lösa ut på ”fri”.  Konceptet är lätt att överföra till nya situationer och att springa och ställa sig i en ram av pvc-rör med stor entusiasm gick på nolltid. När hon förstod den nya leken satte jag koner på hörnen och fortsatte leka. Skickade från olika avstånd och flyttade rutan ofta. Gick tillbaka och körde flera snabba repetitioner på nära håll för att hålla kvar det höga värdet.


Rutan under den inledande delen av träningen

I början av veckan experimenterade jag med lite olika sätt att ta bort ramen. Jag provade bland annat att bara ta bort ramen och gradvis göra rutan större. Det funkade bra på liten ruta, men när rutan blev stor sökte hon sig till konerna och försökte sig på diverse cirkuskonster på dem. Det som istället funkade bättre, var att låta ramen ligga kvar i rutan som jag ganska snabbt förstorade till 3×3 meter. Nästa steg blev att gradvis göra ramen mer och mer osynlig. Det har jag gjort på två sätt. Dels genom att ta bort sidor på ramen, så att jag bara har 3, 2 och till slut 1 sida. Dels genom att lägga gräs på och framför ramen, så att den knappt syns på avstånd. I slutet av dagens träningspass tog vi bort sista delen av ramen (framkanten) och låt bara gräshögen ligga kvar. Vi hade fina skick ut till rutan, men hon stannade inte själv i mitten (vilket är min målsättning, snabba, säkra resultat, kanske inte lika flashigt, men säkert…) så imorgon tror jag att jag ska lägga tillbaka hela ramen och ta bort sidorna i motsatt ordning, så att bakkanten ligger kvar till slut. Får se om det hjälper på förståelsen om var man ska stanna.


En sida med gräs på


Stannar bakom framdelen på ramen


Ramen är borta och kvar är endst en sträng med rivet gräs

Jag är övertygad om att jag inte hade fått så här snabba resultat om jag hade kört med en musmatta, men jag kan inte riktigt förklara varför. Det ska bli roligt att jobba vidare och se om det blir så bra som det ser ut nu. Det är dags att börja utmana hennes förståelse av momentet. Vi har bara tränat 6-7 korta pass under två veckor, så jag kanske inte ska ropa hej allt för tidigt, men jag vet att många är nyfikna och jag börjar tro på att metoden kanske passar fler än oss. Trodde inte att den skulle bli standard här hemma, men jag tror att den börjar bli en favorit! Vad tror ni?


Söt setter 🙂

En hård och varm dag

Det har varit en intensiv dag. Lydnadsläger från 10-17 och sedan första praktiska samling på grundkurs klockan 18.30-20. Allt i stekande sol. Man känner sig ganska sliten så här på kvällen. Mina hundar har ändå fått en del att göra. Imorse simmade jag Shejpa och Missy i bassängen. Det har blivit lite si och så med det under juni när vi har varit borta så mycket, men nu ska det bli ordning på torpet igen. Det var i alla fall glädjande att se att de båda verkade ha kondisen kvar och kändes fräscha i vattnet.

Missy och Pi har varit med på planen hela dagen och hjälpt till på kurs. De är verkligen avslappnade och ligger i sina (öppna) burar och tittar på träningen eller sover en stund. Jag tror inte att platsliggning med dold förare blir någon big deal för Pi som ligger snällt och väntar i sin bur medan jag går in och äter lunch. Shejpa fick komma ut på lunchen och träna på gungbrädan. Jag jobbar mycket på att släppa henne från änden av brädan samtidigt som jag släpper brädan och låta henne inta position för nosduttar på väg ner. Hon är förvånansvärt duktig, vi är ju inte provat en gungbräda många gånger. Hoppas på att få tränat lite intensivt under veckorna som kommer så att i snart har en färdig gungbräda.

Mellan de två kurserna tog jag ut Shejpa igen och tränade running contacts. Jag tränade själv och skickade henne in i en bur efter balansen. Hon var grymt bra. Tog hela hindret i fart och träffade perfekt på kontaktfältet nästan varje gång. På kvällen blev det ett pass till med först en hel del gungbräda och sedan running contacts. Jag la till ett hopp innan och en tunnel efter balansbommen, men hon var varm och trött och hade inte riktigt samma tryck som vid eftermiddagspasset. Filmen är i alla fall från kvällen, när hon var lite tröttare. Hon har absolut bättre lyckandeprocent ju mer framåtsug hon har. Hon behöver fart och energi för att göra det perfekt.

Någon lydnad har det knappt blivit idag. Pi har börjat träna rutan, jag experimenterar med en ny metod och hoppas på snabba (men kanske inte helt perfekta?) resultat. Återkommer med rapport om rutaträningen, vi är på dag två idag och hon tycker att det är kul i alla fall. Hon blir lite seg i värmen och vaknar upp mer på kvällarna. Vi hade apporteringsdemo idag och Pi fick göra mycket. Fick till en del snygga gripanden, den lilla biten som saknas i våra apporteringar just nu. Missy har bara fått fysisk träning och fått visa saker på kurs. Vi borde verkligen träna lydnad, men jag har inte riktigt energin och inspirationen just nu…


En puli i full fart


Basenjiglädje


Pis ruta


Populära nya leksaker

Dagens lydnad

Dagens lydnadsträning har känts bra. Med Missy har jag framför allt fokuserat på rutan och äntligen känns det som att det går framåt på riktigt. Dagens plan innebar target i mitten av rutan och därmed är cirkeln sluten – vi är tillbaka där vi började. Missy lärde sig rutan genom musmatta i mitten, men vi hade länge stora problem med att hon stannade för tidigt om det inte låg target där. Nu är ju problemet det motsatta, så där kanske en del av lösningen ligger – så länge vi gör det med måtta och inte får tillbaka gamla problem. Ställandena blev i alla fall väldigt mycket bättre när det låg target i rutan, även när vi klippte ner targeten till liten storlek (det är första gången jag provar att klippa ner en target, jag tror att det kanske funkar bra i det här fallet). En annan tanke har jag fått med mig från Bob Bailey, det borde vara självklart, men jag tror att jag sällan tänker så: Det finns ju en punkt där Missy gör allt rätt (om vi är tillräkligt nära rutan eller om jag skickar rakt in i rutan (som i klass III) etc.). Och så finns det en punkt där det inte går. En möjlig lösning är ju att hitta den punkt där det inte längre går perfekt och så jobba med att tänja gränserna för var det går. Även om jag inte kommer att jobba så mycket så nu, så har jag det i alla fall i bakhuvudet i framtiden.

Pi fick hjälpa till och visa inlärning av backande på grundkurs. Hon var jättehärlig och fokuserad och lekte kanonbra. Det goda humöret höll i sig efter kursen också och Pi fick ligga en plats med riesen-Marthe (2 min med två belöningar) och sedan köra igenom lite moment i klass I. Hon ställde sig på läggandet första gången, men i övrigt var det fint. Vi blev kommenderade i linförighet och det såg bra ut, även om jag råkade sträcka tiden mellan belöningarna lite väl mycket och tappade hennes uppmärksamhet en gång. Vi har i alla fall en riktigt bra känsla just nu där hon hela tiden är fokuserad och arbetsvillig och en fröjd att jobba med.