Jag läser många olika bloggar och artiklar om hund varje dag. Jag tänkte att jag ska försöka samla lite intressanta länkar här varje vecka. Här kommer första versionen!
Jenny Damms nyårskrönika (engelska) handlar om dels om lite personliga tankar om det kommande året (jag är visst inte ensam om att ha svårt med balans och prioriteringar), men också om den ökade rasismen och främlingsfientligheten:
I’m sharing my position now and I will continue to spread my view of human beings and my values. I usually don’t write about political stuff here, but this is not about political ideas – it’s about view of human beings. I hope I will inspire you with this, inspire you to think about – and to show, your values. I hope you want to help make the world a little better next year!
Tack för att du tar ställning Jenny!
Mija Jansson reder ut begreppen kring huvudmannaskap för agility. Inom agilitysverige är vi många som ser behovet av ett eget agilityförbund som tar över huvudmannaskapet från SBK. Det är dock en del som är oroade över hur det skulle komma att påverka agilityverksamheten på lokalklubbarna. Läs Mijas blogg, så blir det kanske tydligare.
Huvudmannaskapet för agilityn har i sportens historia i Sverige flyttats flera gånger, från SHU (Sveriges Hundungdom) till SKK och sedan till SBK. Vi föreslår att huvudmannaskapet för agility ska flyttas från Svenska Brukshundklubben (SBK) till ett Agilitysportförbund, organiserat direkt under SKK. Att huvudmannaskapet flyttas innebär INTE att agilityverksamheten ska upphöra på landets brukshundklubbar.
Lasse Evensen, sportjournalist och schäferutställare, kritiserar hundvärlden i ett blogginlägg om korruption, skitsnack och svarta pengar. Min hundvärld är naturligtvis långt ifrån schäferutställningarnas värld, men kanske finns det likheter. Eller? Vi är nog många som upplever att kennelklubbarna inte är demokratiska organisationer i praktiken. Det här blogginlägget är skrivet utifrån ett norskt perspektiv, och min erfarenhet är att NKK är en väldigt odemokratisk organisation. Det är bara att titta på hur agilitysporten behandlas.
Slik jeg ser det, er hundesporten en stat i staten som lever utenfor grensen av normale regler i samfunnet. Den er i veldig stor grad bygd på ensidig utøvende makt, ja jeg vil si en gjennomsyret udemokratisk organisasjon. Og da tenker jeg ikke på valg av styre både i rasehundklubber og NKK sentralt, men hvordan det hele fungerer i praksis. Jeg tør påstå at hundesport er underlagt et system som inspirerer til juks og fanteri.
Vad tycker du?