Greg Derretts master camp – dag 1

Då är första dagen avklarad. Resan igår gick fint, men jag var rätt trött när jag fick min hyrbil efter att ha varit vaken i 20 timmar. Sedan var det bara att navigera genom rusningstrafiken i Toronto och hitta till stället där vi skulle bo. Vi hittade dit till slut och blev väl omhändertagna. Jag och Justine delar rum på ett litet B&B som bara har gäster några gånger om året. Vi får fin frukost och har väldigt pratglada och omtänksamma värdar (Kanske lite väl omtänksamma ibland: Igår kväll var vi ute och åt och hade lämnat Shejpa i buren. Hon hade pipit och vår värd tyckte synd om henne och tog med henne till soffan istället. Där hade hon slappnat av…) Shejpa delar rum och bil med tre shelties och det går kanonbra. Hon tycks ha blivit ännu mer vuxen sedan hon fyllde två, hon är enormt lätt att ha att göra med och tar det mesta med ro.

Idag har jag varit observatör i Greg Derretts grupp. Det är mest kända ansikten med på kursen och många diskussioner. Susan kör både DeCaff och Encore och det är intressant att se. Man får alltid någon ny pusselbit med sig. Jag har varit med om flera aha-upplevelser idag, men det blir kanske allt för tekniskt om jag ska försöka förklara dem. Det har varit en del diskussioner om hur man ska hålla axlarna (blind cross body line) i en lead out pivot och Greg och Susan är inte överens. Jag håller nog med Greg än så länge och kommer att sluta göra Susans variant som jag har provat i några månader. Den funkar, men rent teoretiskt kändes det fel från början och gör det ännu mer nu. Det är tydligen rätt många saker som Susan och Greg inte är överens om. Inte speciellt konstigt, men lätt förvirrande för oss stackars studenter.

Shejpa fick springa lite kombinationer under lunchen. Hon var fokuserad och jobbade bra, men kändes lite trött. Det har hon gjort hela dagen och jag antar att det mest beror på flygresan och den långa dagen igår. Jag upptäckte också att hon har blivit ännu mer förtjust i tunnlar och att vi behöver göra mycket anti-blindbyte/-flick övningar med tunnel när vi får möjlighet. På kvällen jobbade vi på nosduttarna i trappan här i huset. Shejpa blev trött mycket snabbare än vanligt, men vi fick en del gjort och jag baklängeskedjade rätt långt upp i trappan och fick väldigt bra driv ner till korrekt beteende. Är optimistisk om att kunna sätta henne på kontaktfältshinder under tweener camp. Vi har också jobbat med en läxa vi har till tweener camp: Att markera ett föremål (samma läxa som vi fick  till advanced shaping i Sverige förra påsken). Shejpa liggmarkerar numera mitt lypsyl rätt stiligt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.