Rapport från Mini-Knallen

Jag kom av mig lite med bloggandet efter fredagens händelser i Norge. Vi var på väg hem från tävlingarna i Ulricehamn när vi hörde om bomben i Oslo på radion. Under helgen har vi haft besök av familj och vänner, samtidigt som Fly och jag tävlade vallning i Pålsboda. I måndags startade agilitytränarutbildningens sommarläger som idag är inne på tredje dagen. Som vanligt när vi har agilityläger är det varmt och svettigt, men hundarna jobbar på väldigt bra ändå. I fredags blev jag förkyld, lite tungt och jobbigt att vara sjuk på sommaren när det händer så mycket. Nu är det kurs hela dagarna, sedan ska man ha lite tid att träna egna hundar, ta hand om valpar och få besök av valpköpare och andra som vill pussa på valparna. Det är väldigt, väldigt trevligt med både kurs och besök, men det tar på krafterna. Till helgen tar jag med mig cockrarna till Dalarna för att tävla agility igen. Sedan åker vi direkt till Obedience Rules för att vara observatörer på lydnadskurser i en knapp vecka.

 

Jag får väl berätta lite om tävlingarna i Ulricehamn också. Jag åkte ner ihop med Håkan och våra fyra cockrar. Det var min första tävling ihop med Pogue (husse stannade hemma och tog hand om valpkullarna) och det var roligt att köra honom. Första loppet (agilityklass 1) lyckades vi nolla och vann med över tre sekunders marginal. I torsdagens hopplopp fastnade han på något sätt i slalom och ville inte göra klart hindret efter det. På filmen syns det knappt att han fastnar, men när jag sprang med honom var det helt uppenbart att någonting hände som han tyckte var obehagligt. Slalomproblemet fortsatte tyvärr i resterande klasser, och det blev inga fler nollor. Handlingsmässigt flöt det på väldigt bra och vi hade lätt nollat flera lopp om han bara hade vågat ta slalom som vanligt. Nu får det bli slalomträning fram till helgen.

Med Shejpa tyckte jag att jag fick till mycket bra, men det var stolpe ut i princip hela helgen. Jag blir otroligt irriterad över det, vi lyckades bara nolla ett enda lopp (en öppen agilityklass som vi vann) och vi borde kunna så mycket bättre. Jag ska bli duktigare på att strukturera upp träningen med Shejpa och höja oss ytterligare en nivå. Hon kommer kanske aldrig att bli allra, allra snabbast, men vi bör i alla fall nolla majoriteten av de lopp vi kör. Inför SM 2012 har vi inte en enda hopp-pinne och det var i hopploppen vi hade mest oflyt i Ulricehamn. På torsdagen gjorde vi ett bra lopp, men rev sista hindret. På fredagen klarade vi alla svårigheter, men Shejpa flög in i fel tunnelingång på slutet. Jag var nog lite slarvig i min handling, kunde valt ett framförbyte eller i alla fall en tydligare threadle, men jag är så van vid att det aldrig är något problem att få henne in i rätt tunnelingång att jag inte planerade något annat än ett armbyte i farten.

 

Agilitysommaren

Igår var jag på en jättebra vallhundskurs för Jonas Gustafsson med Epic. Idag har vi mest tagit det lugnt, myst med valparna och städat huset. Imorgon ska jag på kurs igen, den här gången kommer Thomas och Win med också. Sedan åker jag och cockrarna ihop med Håkan och hans två cockrar till Ulricehamn för två dagar med agility. Jag får äran att tävla med Pogue och det ska bli roligt, för han är riktigt snabb och duktig. Hoppas bara att han tycker att det är okej att tävla ihop med mig. I sommar har jag bott i bilen under tävlingar och det var faktiskt en himla bra idé. Ingenting som behöver bokas, inget som behöver sättas upp eller fixas. En tältsäng bak i bilen och jag har en egen stuga. Helt perfekt!

En lite suddig mobilbild av mitt rullande sovrum innan avfärd mot Skutskär.

Sommarens tävlingar med Shejpa har gått sådär. I Skutskär tävlade Shejpa och jag två agilityklasser och en hoppklass innan jag åkte hem igen för att hämta Tweet på flygplatsen och ta emot Squids valpar som föddes samma dag som jag kom hem. I agilityklasserna nollade vi och fick SM-pinnar. I hoppklassen blev det tyvärr en disk. Resten av Skutskärstävlingen tävlade Shejpa med Åsa, och även om det gick bättre och bättre under helgen och de nollade några lopp, så räckte inget till pinne.

Från Skutskär fick Shejpa skjuts till Fagersta där vi tävlade i två dagar. I båda agilityklasserna sprang Shejpa ut i skogen för att jaga. Det var rätt konstigt att hon testade det först nu, fem år gammal. Själv har jag mest varit förvånad över att det aldrig har hänt tidigare. Hoppklasserna kändes riktigt bra, Shejpa hade både fart och engagemang trots nästan en hel veckas tävlande. Tyvärr fick vi en rivning på måndagen och sprang förbi ett hinder på tisdagen. Fortfarande inga SM-pinnar i hopp med andra ord. Bara en SM-pinne kvar i agilityklass.

Nu borde jag egentligen gå ut och träna lite agility med cockrarna, så att vi är i form till torsdagen.

SM 2011

Jag har samlat tid och inspiration för att skriva ett blogginlägg om SM, men det har inte riktigt hänt. I måndags blev Epic akut förgiftad och fick tillbringa dagen hos veterinären. Han hade ätit upp sitt fästinghalsband och fick kramper och ryckningar i benen och dreglade. Det var riktigt obehagligt och skrämmande innan vi förstod vad som hade hänt, att han saknade fästinghalsbandet upptäckte vi först i undersökningsrummet hos veterinären. Efter några timmar hos veterinären, kräkning, dropp och kol var han som vanligt på kvällen men han har fått ta det ganska lugnt i veckan för säkerhets skull. Igår och idag har vi hållit agilitykurs och flyttat får till nytt bete. Just nu har vi massor av trevligt folk hemma från när och fjärran samtidigt som vi väntar på att Jen ska valpa. Temperaturen har sjunkit rejält och är på väg upp. Om allt går efter planen (men så är det väl aldrig när det gäller valpningar) så borde hon valpa i natt. Jag tror dock att hon håller sig en stund still. Imorgon är tanken att vi ska åka på vallhundskurs för Derek Scrimgeour, men om Jen tänker valpa strax så kommer vi kanske lite sent dit.

Till SM då. Jag var riktigt omotiverad och uppgiven veckorna innan SM. Tyckte inte att vi presterade jämnt på tävlingarna vi var på. Visserligen fick vi en vinst, men de andra loppen kändes verkligen inte bra. För att motivera mig själv tänkte jag att jag i alla fall skulle satsa på att göra en bra laginsats och inte göra bort laget. På SM gjorde Shejpa dock en utmärkt insats och jag borde kanske tänka att hon faktiskt presterar riktigt bra när det verkligen gäller. Hittills har hon inte svikit mig när det är mästerskap eller annat viktigt. På landslagsuttagningarna gjorde hon ett bra jobb och på SM var jag väldigt nöjd med henne (både i år och förra året). Vi började i alla fall med ett individuellt hopplopp. Allting stämde som jag hade planerat det och vi fick bra vägar, tiden hade räckt till en femteplats men tyvärr fick vi en rivning som placerade oss på plats 25 istället.

Andra loppet på lördagen var lagloppet, för övrigt mitt första laglopp någonsin. Murphys Lag har lyckades ju snabbt kvala till SM medan Shejpa var skadad/löpte och vi har inte fått möjlighet att tävla med helt lag innan SM. Jag var sist ut i laget. Håkan och Max fick 15 fel (två uppfartsfel – hur ofta händer det i medium?), Dionne och Stacy diskade sig och Linda och Buffy 5 fel. Jag gick ut ganska säker på att vi skulle sätta banan bra, men Shejpa gjorde sin enda attitydsmiss under helgen och vägrade på slalom. Laget kom i mål på 25 fel och det kändes ju inte väldigt upplyftande. Jag blev förvånad när jag hörde att vi ändå låg på femte plats.

På söndagen började vi med lagfinalerna klockan 7.00. Det var lite svårt att hitta SM-känslan så tidigt på morgonen. Inget lag hade gått runt båda loppen utan att diska sig innan vi gick in. Max fick en rivning, Stacy fick en rivning, Buffy fick en rivning. Trots att alla hade fått fel så var i alla fall hela laget igenom innan det var min tur. Shejpa och jag nollade, så laget fick 10 fel i klassen och totalt 35 fel i båda klasserna. Efter vårt lopp var det bara att titta på de andra lagen och vänta… Lag efter lag diskade sig. Plötsligt hade vi brons! Silver! Sista laget gick ut och oj! De diskade sig också! Plötsligt var vi det enda laget som gått runt utan disk i två klasser och guldet var vårat! Oväntat, roligt och lite konstigt.

Vi avslutade SM med vårt individuella agilitylopp. Jag var hungrig, blöt och trött och trodde nog inte riktigt att Shejpa skulle vara med. Shejpa gjorde dock allting perfekt. Själv var jag för trött för att hinna med en serpentin och fick göra en volt för att få henne till rätt sida om ett hinder. Jag är ganska besviken på mig själv för att jag inte klarade av att vara skärpt och pigg i kropp och huvud. Till nästa år måste jag förbereda mig bättre och se till att ha någon med mig på SM som kan hjälpa mig att prestera på topp. Jag måste lita på att Shejpa kommer att göra sitt jobb och förbereda mig själv bättre både fysiskt och mentalt. Vi kom 12:a totalt med vår rivning (bäst på 5 fel). Utan rivningen hade tiden räckt till en fjärdeplats, men jag är ganska säker på att jag hade skärpt mig mer i agilityloppet om vi hade varit felfria i hopploppet, men det irriterar mig väldigt att det är så. Jag ville ju prestera bra i agilityloppet också!

Generellt är jag väldigt nöjd med SM:et. Jag lyckades med min målsättning – att göra en bra laginsats. Shejpa var underbar hela SM, men min insats kunde ha varit bättre i sista loppet. Jäkla rivning!

Bilder från SM av Lovisa Kallerhult – 4fota.se. Tack!

Frövi och Bro-Håbo

Nu har jag landat hemma igen efter en innehållsrik tävlingshelg. I lördags var vi i Frövi och tävlade agility med cockrarna (Squid har gått in i sin mammaledighet och fick stanna hemma). Det blev en lång dag som började med klass 3. Vi började med agilityklassen och det var en ganska enkel bana. Shejpa gjorde det jag bad henne om och vann klassen med över två sekunder. Det var väldigt skönt att få sätta en nolla efter den dåliga känslan i Dala-Floda förra veckan. Hoppbanan var klurigare, men kändes som att den passade oss bra. Tyvärr var inte Shejpa riktigt på humör och vi diskade oss på hinder tre och sedan gick hon inte direkt in i slalom. Jag skickade henne på slalom igen och belönade direkt efteråt. Upp som en sol – ner som en pannkaka. Det känns inte riktigt som att vi har hittat formen efter operationen. 🙁 Här kommer i alla fall en film på vinstloppet:

Thomas och Pogue startade klass 1 på eftermiddagen och gjorde väldigt fina lopp, tyvärr blev det två disk på grund av småsaker (hoppade mellan däcket och ramen i agilityklassen och missade ett hopphinder i hoppklassen), men det ser väldigt bra ut inför framtiden! Om de bara får lite mer rutin så kommer det att bli hur bra som helst!

Vi åkte direkt från Frövi till Solna där vi firade Mija och Raskens hoppchampionat med en riktigt trevlig grillfest. Det var tur att Bro-Håbo hade den goda smaken att inte starta dagens tävling förrän vid 10. Bro-Håbo arrangerade bara officiell agilityklass 3 idag (och sedan exakt samma bana som en inofficiell agilityklass). Vi fick startnummer ett och Shejpa fick stå bunden utanför plan medan jag gick banan, det gick hon nog igång lite på. Även i det här loppet diskade vi oss på hinder tre, men känslan var i alla fall roligare. Shejpa var alldeles tokig och tog tunnlar hon inte skulle ta och blindbytte på mig till däcket. Hon brukar verkligen aldrig hitta på sådant bus på banan, så jag tyckte att hennes glädje var alldeles underbar. Jag får dock fundera över båda de här två diskarna där hon helt enkelt har ignorerat armbyte eller inbromsning och fortsatt rakt fram. Extra roligt var att vår lagkamrat Håkan med jaktcockern Max vann agilityklass 3 i Bro-Håbo. Både Stacy och Buffy (våra andra lagkamrater) har gjort fina nollade lopp i Bro-Håbo i helgen, så det lovar gott inför SM. Nu är det väl mest Shejpa och jag som ska skärpa oss lite.

Agilitytävlingar i Dala-Floda

Idag har vi varit i Dala-Floda och tävlat agility. Det var roligt att för en gångs skull få ha med Thomas, som idag debuterade med Pogue. Vi packade in hela flocken i den stora bilen igår kväll och åkte upp till snälla Sofia i Gagnef som lät oss sova hos henne med alla hundarna. Dagen började med klass 1. Thomas och Pogue var först ut i hoppklass 1. Det var en ganska enkel och flytig bana, perfekt för debut! Thomas tog det lugnt och hjälpte Pogue ganska mycket och det fungerade, de nollade sitt första tävlingslopp och kom 2:a med pinne! Agilityklass 1 var svår, jag brukar inte direkt prata om ”fällor” i agility, men i den här banan fanns det faktiskt gott om dem för de oerfarna hundarna. I medium var det bara tre hundar av 25 som inte blev diskade och ingen av dem var felfria. Pogue gjorde en jättefin insats (vackra running contacts!), men tog balansbommen ett par gånger för mycket för domarens smak…

Squid tävlade i large på samma bana. Hon är ju lite mer genomtränad och föll inte i några fällor. Vid ett ställe glömde jag min plan och hon gled iväg mot A-hindret istället för att springa mot gungan. Jag lyckades som tur var vända henne i tid och vi nollade loppet och vann klassen. På upploppet hände en läskig grej – Squid kraschade i däcket så att hela hindret flyttade sig. Jag var jätteförvånad, Squid hoppar bra och däcket stod på en raksträcka utan några uppenbara svårigheter. På videon ser man också att hoppet är bra, men att hon helt plötsligt ångrar sig och sträcker ut en framtass som fastnar på fel sida av däcket. Under hela dagen såg vi hundar i olika storleksklasser som kraschade i däcket. Gungan, däcket och hoppet på upploppet stod likadant under alla klasser. Jag tänkte först att det kanske var motljuset som ställde till det, men även i klass 3 på eftermiddagen (när solen kom snett bakifrån) var det många hundar som hade problem. Det kan verkligen bli obehagligt när hundarna fastnar i däcket så här, jag hoppas att vi får delbara däck i framtiden.

I hopp 2 gick det riktigt bra de första 11 hindren. Sedan kom däcket och Squid kastade sig på något sätt mellan däcket och ramen, uppenbart skrämd av vad som hände i loppet innan. Jag körde bara vidare och det blev en disk. Väldigt tråkigt att det loppet skulle bli förstört av däck-kraschen också. Jag är så otroligt nöjd med Squid idag! Hon har uppfört sig strålande innan sina lopp, suttit helt stilla och väldigt avslappnat i starterna och varit alldeles underbar inne på banan. De senaste veckorna har vi bara tränat running contacts (och ganska mycket av dem), men ändå stannar hon perfekt på både balansbom och a-hinder när jag ber henne. Allra bäst kändes det att hon var så lyhörd för mina svängsignaler, det är underbart när man känner att hon reagerar på olika nivåer av inbromsning och får helt perfekt sväng i just den situationen. Så kändes hon när vi började tävla lite inofficiellt i slutet av förra sommaren. Under vintern fick hon mer fart och de fina svängarna var det lite sådär med. Nu verkar hon ha både fart och fina svängar, härligt!

Shejpa avslutade dagen med två jättedåliga lopp i klass 3. De glömmer vi och kommer starkt tillbaka nästa helg. Idag är jag glad för att Squid blev uppflyttad till agilityklass 2 innan hennes mammaledighet. Nu ska jag packa inför helgens Tromsø-resa.

Pogue uppflyttad till högre klass sök

Eftersom mannen i huset är väldigt dålig på att blogga så kommer här en rapport från mig, trots att jag inte ens var på tävlingen. Thomas och Pogue debuterade i lägre klass sök igår på Örebro BK. Tävlingen började med en nolla på budföringen, Pogue ville absolut kolla in lite högt gräs där en kråka hade suttit innan han sprang till mottagaren. På andra försöket gjorde han det snyggt, men då var det liksom redan för sent.

Efter budföringen följde lydnaden och där gjorde Pogue verkligen en stark insats. 10-10 på platsliggning med skott, 8-9 på linförigheten, 7,5-7 på framförgåendet (som Thomas egentligen hade tänkt stå över, men jag fick honom att testa), 10-10 på läggande under gång, 10-10 på inkallningen, 10-9,5 på krypet, 10-10 på apporteringen (!) och 9,5-9 på hoppet.

Söket var sist och Pogue gjorde en fin insats här också. Han var lite osäker på att ta rullen vid den heldolda figuranden och behövde några skick innan han bestämde sig för att markera den. Han fick 8,5-9 på söket och uppflyttningen var i hamn.

Totalt 509 poäng, uppflyttning och placering 1 av 6. Nu ska Pogue satsa på agility ett tag, debuten närmar sig.

Lydnadsklass II med Squid

Ikväll har Squid och jag tävlat lydnad på Linköpings BK. En trevlig liten kvällstävling med klass I och II. Vi drog startnummer två och så var det dags för platsliggning. Vi har inte tränat väldigt mycket platsliggning, men Squid brukar ligga där jag lägger henne och jag har kollat av momentet några gånger. När jag kom tillbaka till henne skruvade hon lite på sig och viftade på svansen. Det visade sig dock sedan att vi bara hade fått betyg 5 på platsliggningen. Det blåste väldigt mycket och troligtvis har hon blivit lite misstänksam mot någonting i buskarna och lyft på armbågarna och skällt en gång. Det är verkligen inte likt henne, men när vi körde vårt program var hon fortfarande störd av vinden och såg lite misstänksam ut mellan momenten.

Vårt program började med ett bra fritt följ. Jag tyckte att Squid presterade riktigt bra, utan några missar. Domaren (som de jag pratade med kallade ”hård men rättvis”) drog en enhet med motiveringen ”tränger”. Thomas säger också att det kan se ut som att hon tränger när hon går fot. Jag tycker inte att det känns så, men det får jag tänka på i fortsatt träning. Läggandet gick bra och vi fick en 10:a. När det var dags för inkallning blåste det så mycket att kepsen jag hade på mig höll på att flyga av huvudet. Jag fick verkligen ta i för att Squid skulle höra mig. Första sträckan sprang hon i full fart och ställandet blev riktigt bra. På sista sträckan sprang hon inte riktigt lika fort. Jag har helt enkelt inte tränat så mycket på sista delen av momentet. Vi fick en 9:a med motiveringen ”växlar tempo”.

Rutan blev en klockren 10:a. Squid sprang ut i full fart och avståndet kändes så kort att jag nog bad henne stanna med lite panik i rösten. Det kändes som att hon skulle fortsätta 20 meter till, men hon stannade snabbt på kommando. På apporteringen fick vi en 9:a med motiveringen ”snett sättande”. Hon hade helt okej tempo och ett jättefint gripande. De senaste dagarna har jag varit orolig för att hon skulle släppa apporten vid mina fötter eftersom hon helt oväntat släppte apporten direkt i klass I. Därför har jag bara kört hela apporteringar och inte belönat på vägen in under de senaste träningspassen. Det gjorde att hon slarvade med ingången,vände för tidigt och hamnade snett.

Under hopp över hinder klantade jag mig. Squid hoppade ut jättefint, satte sig blixtsnabbt och sedan gav jag fel kommando för tillbakahoppet (jag brukar kalla in henne med ”komhit”, men sa ”hoppa” istället). Hon hoppade tillbaka, men sedan tog hon en vända mot buskarna där hon hade fått för sig att det bodde något skumt. Jag fick ge dubbelkommando för att få in henne till sidan och vi fick 8,5 med motiveringen ”nosar, dk”. Fjärren kändes klockren, men vi fick en 9:a med kommentaren ”dk ligg”. Jag vet inte vilket ligg det var, måste kanske vara nedläggandet? Jag fick inte filmat tävlingen eftersom Thomas var hemma och höll kurs, så det är svårt att veta i efterhand vad som blev fel. I helhet fick vi en 10:a.

Squid hade väldigt dålig attityd mellan momenten. Hon var helt klart störd av vinden och fick för sig att något bodde i buskarna. Det är jag naturligtvis inte nöjd med. Däremot är jag jättenöjd med att hon trots det gjorde alla moment precis så bra som man kan förvänta sig! Alla fel var mina fel, antingen träningsfel (som inkallningen där jag inte har tränat sista sträckan så bra, eller apporteringen där jag har offrat detalj för helhet) eller förarmissar (som felkommandot vid hoppet och dubbelkommandot i fjärren). Squid var helt enkelt jätteduktig och fick mycket beröm av publiken. Speciellt roligt är det att många kommenterade hur kvick hon såg ut.

Vi fick ett förstapris på 168 poäng. Ingen kanonsumma, men vi vann faktiskt klassen (6 startande). En annan rolig sak med kvällen var att vinnaren i klass I kom fram och berättade att hon har tränat sin hund enligt valpartiklarna som jag skrev när Pi var liten och vi tränade mot lydnadsklass 1 (du hittar dem på hemsidan under rubriken ”Artiklar”).

Landslagsuttagningar 2011.

Vi har haft en jättebra helg nere i Skåne! Landslagsuttagningarna är definitivt årets roligaste tävling och jag längtar redan till nästa år. Man får köra roliga banor i hård konkurrens, man får titta på Sveriges bästa agilityekipage och det är jättespännande när det står landslagsplatser på spel. I år tyckte jag att jag lyckades mycket bättre med allt runtomkring och var på gott och fokuserat humör hela helgen. Jag tycker också att jag lyckades göra förbättringar inför varje lopp och på söndagen hade vi riktigt bra flyt, bortsett från två rivningar (som kostade oss en tredjeplats och en andraplats om jag kommer ihåg rätt). På lördagen lyckades vi diska oss i två lopp och det var bara mitt fel. I ena loppet snubblade jag i en tunnel så att hon hoppade av A-hindret, i andra loppet hade jag inte tillräckligt med tålamod i ett bakombyte efter en serpentin.

Till första loppet lyckades jag inte med uppvärmningen och Shejpa var inte i rätt läge. Då kommer alltid slalomfel som ett brev på posten. Det var himla synd, för ingen var felfri i det loppet och alla utom sex hundar blev diskade. I resterande fem lopp lyckades jag bra med uppvärmningen och med belöningarna efter loppet. Hon blev bara mer och mer taggad under helgen och gjorde allt som jag bad henne om. Shejpa är verkligen duktig på att göra som jag säger. Hennes svaghet – att hon egentligen inte går igång på agility speciellt mycket (jag måste fixa det med rätt uppvärmning och smarta superbelöningar) är också hennes styrka. Eftersom hon inte tycker att agilityhinder i sig är speciellt spännande så finns det ingen anledning för henne att göra något annat än det jag visar henne. Min uppgift är därför helt enkelt att hålla Shejpa på bästa möjliga humör och sedan visa henne runt banan på bästa möjliga sätt.

Vi kom på 10:e plats i uttagningarna, en bit ifrån landslagsplatserna. Det är ovanligt för oss att bara nolla ett lopp av 6 och det känns som att vi har kapacitet att göra det mycket bättre. Det har inte varit banornas svårighetsgrad som har varit problemet, utan små skruttmissar som rivningar. Jag är jättenöjd med Shejpa och känner mig inte det minsta bitter eller besviken på resultatet. Det har bara varit roligt att tävla med finaste cockern igen och jag är så glad att operationen gick bra och att hon kom igån så snabbt igen efter den.

Video på våra lopp:

Uppdatering

Det var länge sedan jag bloggade, det är fullt upp här med lammning (13 lamm hittils, många fler ska det bli), kurser och träning. Det har inte varit många lediga dagar under de senaste veckorna. För knappt två veckor sedan tävlade Shejpa och jag på Kumla BKs klass III-tävling i Askersund. Vi fick till ett riktigt flytigt lopp i agilityklassen, där jag framför allt lyckades få till linjer och tighta svängar. Shejpa vann klassen med ganska stor marginal. I hoppklassen fick vi till en riktigt bra start, men sedan hoppade hon över en tunnel istället för att gå in i den… Här kommer film från tävlingen:

I förra veckan gick vi vallhundskurs i tre dagar och i helgen hade vi tränarutbildning här hemma. Shejpa har fått börja simma i bassäng för att komma i bättre fysisk form inför sommaren. Jag kör också en hel del hoppteknik med henne och har tittat på var vi kan få bättre fart på agilitybanan, till exempel in i tunnlar. Det jobbade vi på i måndags när vi hade träningspremiär på klubben. Det är så härligt att träna utomhus igen och vi var ute i solen i flera timmar och tränade i t-shirt. Vi började träna bordet eftersom det ska vara med på landslagsuttagningen. Hon har inga större problem med hindret, men klarar inte av att jag springer förbi i full fart än. Bordet är ju ganska lågt och det är lätt att flyga av det om man kommer i full fart. Epic och Squid fick också testa det låga bordet.

Idag var det premiär för träningsgruppen på Kumla BK. Vi byggde en hopp 2-bana av Kenth Svartberg och jag körde båda hundarna. Själv var jag lite seg i både kropp och huvud, men hundarna skötte sig helt okej. Imorgon åker jag söderut för en lite längre turné i Småland och Skåne. Jag ska tävla agility och vallning, hålla kurser och valla. Det ska bli roligt, men jag är ganska hemkär och tycker egentligen att 11 dagar på resande fot är lite mycket. Dessutom jag har som vanligt inte fixat boende för alla dagar än, så det kan bli lite spännande…

Jen började löpa i lördags, så det blir parning i påsk. Jen ska paras med Loki och förhoppningsvis kommer det valpar runt midsommar. Squid ska paras med Killiebrae Hemp (pappa till Epic och Win), förmodligen börjar hon också att löpa snart. Läs mer om våra planerade kullar på vår kennelhemsida.

Rättvik

Helgen har Shejpa, Squid och jag tillbringat i Rättvik på agilitytävlingar i den fina körhallen. Shejpa körde hopp- och agilityklass 3 båda dagarna. Squid körde hoppklass 2 gånger två på lördagen och agilityklass 1 på söndagen. Shejpa var inte alls i form under helgen, det blev tre disk och en nolla i sista hoppklassen, som ledde till en blygsam sjätteplacering (visserligen var det 24 hindernollor i klassen, men det brukar gå snabbare än vad det gjorde). Egentligen gjorde det ingenting att vi inte fick till det i helgen, jag känner att det var rätt bra att få en påminnelse om att bra form och flyt inte är en självklarhet och att det finns saker vi måste jobba på. Jag har inte känt mig så här peppad att planera, träna och tänka kring Shejpas träning på länge. Det känns också som att det kommer i precis rätt tid – knappt två månader innan landslagsuttagningarna och tre månader innan SM.

Med Squid gick det lite bättre. På lördagen debuterade hon i hoppklass 2 och vann faktiskt båda loppen. Nu är vi bara en pinne ifrån klass 3 och det känns faktiskt lite läskigt, men samtidigt roligt. Läskigt för att det känns som att hon kan alldeles för lite och för att vi precis har börjat lära känna varandra på tävlingsbanan. Roligt för att det kräver att jag måste sluta fega och börja träna och köra henne mer offensivt. Hittills har de lopp jag har kört mest gått ut på att komma runt felfritt, men jag har sällan verkligen utmanat henne. Jag tror att jag kanske underskattar hennes kunskaper och att jag hade kunnat lämna över mycket mer ansvar till henne. Från och med nu lovar jag att köra alla hoppklasser utan att hålla henne i handen. Eventuella misslyckanden blir den bästa pekpinnen om vad vi behöver träna på.

Sist på söndagen körde vi agilityklass 1. Den banan tyckte jag var lite knivigare än hoppklasserna vi körde på lördagen, speciellt sekvensen som vi misslyckades med – a-hinder, slalom, hopp. Squid var nog lite överladdad och tänkte inte ordentligt vid slalom (hon svängde ju till och med åt fel håll när hon gick ut ur slalomen). Här ångrar jag att jag försökte köra säkert och forma linjen till slalom. För det första hade det säkert gått bättre om jag inte hade gjort det. För det andra så hade jag i alla fall vetat om det gick eller inte om jag hade försökt…

Film på Squid från helgen: