Underlag för inomhusträning

Efter att ha tagit det ganska lugnt under senhösten är hundarna och jag nu sugna på att komma igång med all möjlig träning. Tyvärr har vi ingen bra inomhushall inom rimligt avstånd, så det är ridhuset som gäller om man ska få tränat agility. Ridhuset är tungsprunget och smutsigt, och ibland kallt, men det ligger i alla fall nära. När Squid blev skadad för 1,5 år sedan var jag rädd att det berodde på träning i ridhuset, med det väldigt mjuka underlaget. Jag tror egentligen inte att det hade någonting med saken att göra, men känner ändå ett motstånd mot att göra allt för mycket där, trots att jag vet att jag borde träna mycket mer än vad jag gör.

Mija och RåttanMija och råttan på konstgräset i Kungsör

Vi får hoppas att inomhussäsongen blir kort (den har i alla fall börjat sent, jag var i ridhuset för första gången den här vintern i förrgår) och att vi kommer iväg på lite träningar på andra underlag längre bort. Alla underlag verkar ha för- och nackdelar, så det kanske är vettigt att tänka att man ska försöka träna varierat om man har möjlighet. De här alternativen har vi tränat på:

  • Ridhus. Här skiljer det sig väldigt mellan olika ridhus, och det jag tränar i är tyvärr extremt mjukt. Mjukt underlag gör det tyngre att springa, och det finns också teorier som säger att det kan vara skadligt för senor (vilket vi först tänkte påverkade Squids skada som förmodligen inte var en senskada ändå, men vem tusan vet och vem tusan ska man lita på?). Om det är en hyfsad temperatur i ridhuset och lite hårdare packad sand så ser jag inte några direkta nackdelar med underlaget, förutom att man blir smutsig.
  • Konstgräs. Det blir nästan löjligt att klumpa ihop ”konstgräs” till ett underlag eftersom det skiljer sig så enormt mycket mellan olika typer av konstgräs. Det är ofta helt fantastiskt att köra agility på konstgräs i fotbollshallar. Vi var till exempel på tävling i Lassalyckan i Ulricehamn i helgen, och underlaget var alldeles perfekt. Andra sådana hallar som vi tävlar i är Nils Holgersson-hallen i Skurup och Tångahallen i Vårgårda. Tyvärr får man ju sällan möjlighet att träna på sådant underlag.De inomhushallar för hundträning som har konstgräs som underlag har ett annat typ av konstgräs, ofta lite plattare och med sand istället för gummi som fyllning (en del har typ balkongmatta och kallar det ”konstgräs”, men de räknas inte för det går inte ens att köra agility på det om man har en stor och snabb hund). Jag tycker ofta att mina hundar halkar lite för mycket på det underlaget för att det ska vara riktigt roligt. Ofta är det inte när de kör agility som de halkar, utan när de ska gripa belöningen från marken. Jag hade valpkurs i en inomhushall med konstgräs här om veckan, och en av deltagarna fick brännsår på hasorna av att glida när han skulle ta belöningen (riktigt så galna är inte mina hundar :D). Jag har ingenting emot att köra mina hundar på sådant underlag, men jag tänker lite extra på att det är halt och anpassar belöningarna till det när jag kan.
  • Matting-matta. Den gråa mattan från Matting finns i flera hallar, och vi tävlar även på sådant underlag ibland. En del upplever att deras hundar får brännsår av det underlaget, men det har inte jag upplevt. Folk uttrycker också oro för att det är för bra grepp för hundarna på mattan, vilket skulle kunna orsaka skador orsakade av onaturliga vridningar (ex. korsbandsskador).Personligen trivs jag bra med att träna på matting-underlag, men det är helt klart en annan känsla för både hund och förare jämfört med underlag där man glider lite mer.

Jag är tacksam för att mina hundar hanterar många olika typer av underlag på ett bra sätt! I vinter ska vi försöka få tag i en bra balans när det gäller träning på olika ställen. Och hoppas på en kort vinter (fast utomhusunderlag är ju inte perfekta de heller…) och att hundarna får hålla sig friska och fräscha i många år framåt.

Hur tänker du kring olika underlag i inomhushallar?

7 reaktion på “Underlag för inomhusträning

  1. En dum sak med ridhus är att vissa (galna) hundar inte tänker sig för när de ska ta belöningar från marken, utan kör ner hela huvudet i sanden så att de får skit i ögonen. Sen blir matten jätteorolig över sår på hornhinnan när hunden kisar och kliar sig i ögat hela kvällen efteråt… :/

    • Ja. Det har du rätt i. Mina hundar verkar ganska okänsliga för sådant, trots att de är galna och har ett väldigt mjukt ridhus. Man får dock en del hundar på kurs som verkar väldigt störda av sanden, både i mun och ögon.

      • En annen ting med ridehus, som bekymrer meg ganske mye, er at en del hunder ikke bare får sand i øynene, men spiser mye sand via leksaken. Sanden i vårt lokale ridehus er iblandet mye bindemiddel. Jeg aner ikke om det i noen grad er giftig, men kan ikke se for meg at det er spesielt sunt å få i seg større mengder sand, noe min hund definitivt gjør…

  2. Jag gillar matting och konstgräset i Vårgårda. Det något plattare gräset i tex Kungsör funkar, men dom halkar till ibland mer sist jag var där än tidigare. Jag måste säga att jag även gillar gruset i Norberg, lättsprunget och i alla fall mina hundar har bra fäste. Dessutom blir man i te fullt så smutsig som i ett ridhus.

  3. Kan rekommendera Dog-o-rama i Karlstad, är ju en bit att åka men såå värt det, det är samma underlag som det är i inomhusfotbollshallar. Dom gångerna när jag varit där med Wira så har hon inte halkat / slirat lr blivit spänd i ryggmusklerna som hon har blivit i andra inomhushallar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *