Snapphanefejden

I måndags och tisdags höll jag kurs på Oxie BK i Malmö. Temat var shaping och running contacts. Därifrån åkte vi till Hässleholm och två dagar på Snapphanefejden. Det var min och Shejpas första tävling i Sverige (och min första tävling i Sverige på fyra år), så jag hade många tankar om hur det skulle vara att tävla i Sverige. Tävlingen var väldigt välarrangerad och det var väldigt trevligt att vara där. Startfälten var större än vad jag tidigare varit med om, runt 90 hundar i klass III (medium) och många toppekipage från Sverige, Danmark och Norge. Jag hade någon bild av att banorna skulle vara jättesvåra, men de passade oss kanonbra.

Första loppet var en hoppklass med en lite klurig del där man skulle ta hunden förbi en del hinder som inte skulle tas. Vi gick in och gjorde ett helt okej lopp och kom 6:a (danskt i topp och norskt på andra plats). Det blev en SM-pinne!   Andra loppet var agilityklass och där gjorde vi nog vårt bästa lopp någonsin. Shejpa hade jättebra fart, snäva svängar och perfekta kontaktfält. Synd bara att hon sprang ur slalom (andra hindret i banan) och nosade på en nummerskylt innan hon kom tillbaka och gjorde resten. Jag höll henne länge på gungbrädan och väntade på flera nosduttar. Trots det (och trots slalomvägran) klarade vi referenstiden med god marginal. Jag som var orolig för att de svenska referenstiderna skulle vara så hårda :D. På torsdagen fortsatte den goda formen där det kändes som att handlingen stämde perfekt och vägarna blev kanonbra. Tyvärr fortsatte också slalomproblemen. Vägran i slalom i både agilityloppet och hopploppet. I agilityloppet tappade jag lite fokus efter slalomen och vi diskade oss, i hopploppet kom vi i mål utan några andra problem på en ganska svår bana. Fy tusan vad tråkigt det är med slalomstrul när allt annat funkar så bra. Imorgon sätter jag igång och tränar om vår slalom med 2×2-metoden. Visserligen fungerar slalomen väldigt bra i träning, hon sätter även riktigt svåra ingångar och har bra fart, men om det inte funkar på tävling så är det ju inte värt så mycket. Jag skulle gissa att 75% av alla fel vi får på tävling är slalomfel 🙁 Dessutom ser jag en tydlig trend i att hon startar lite långsamt i loppen, men ökar farten betydligt efter slalom. Jag hoppas verkligen att orsaken inte är fysisk, utan en ren träningsfråga…

Det blev inget European Open för oss, av flera anledningar. Dels hade det blivit superstressigt för mig att köra ensam fram och tillbaka och vara hemma i tid till vårt agilityläger. Dels fick jag med mig Squid som ska ha ögondroppar fem gånger om dagen i tio dagar. Dels kände jag mig väldigt trött och sliten efter en intensiv sommar. Alla de tre sakerna hade jag kunnat leva med, om jag kände att vi var i toppform, men när vi får fel i slalom i nästan alla lopp, så kändes det inte så kul att köra till Nederländerna på egen hand över en helg.

Efter Snapphanefejden känner jag mig i alla fall peppad och glad. Förrutom slalomfelen så flöt allting väldigt bra – handling, svängar, kontaktfält och hoppande. Att kvala till SM nästa år känns inte svårt om vi bara får ordning på slalomen.

6 svar på ”Snapphanefejden

  1. Vad kul det var att träffa dig i verkligenheten, även om det var väldigt kort. Kul också att du tycker tävlingen var välarrangerad, vi har slitit som djur! Vissa sliter fortfarande men jag har åkt hem för att tvätta, packa och kanske hinna vila. 😉

    Vi ses på tisdag! 🙂

  2. Bra jobbat! Slalomproblemet löser sig.
    Jag var i hässleholm i torsdags…men det hanns inte med nån agilitytitt, synd ju

  3. vad kul att du fick Sm pinne! 😀 jag var där men utan hund, hoppade på ett tåg ner till några kompisar och tittade och fotade 🙂 banorna i klass 3 såg grymt svåra ut! kul att det gick så bra 😀

Lämna ett svar till AK Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.