BARF - Biologiskt Anpassad Rå Föda

Tekst: Thomas Stokke (C) 2005
Översättning: Fanny Gott

Hur kan du utfodra din hund på ett försvarligt sätt med rå mat och fortfarande vara säker på att den får allt den behöver?

Allt fler hundägare vill att laga hundens mat själva. En del hundar fungerar inte tillfredsställande på det foder de äter, och många blir överviktiga. Många hundar lider av dålig tandhygien, övervikt, problem med immunförsvaret eller allergier, fyllda analkörtlar, och de går ständigt hungriga, även direkt efter måltid.

Många hundägare vill ha full kontroll på vad hunden får i sig och vill skaffa råvarorna själva. På det här viset vet du konkret vad "slaktavfall" eller "animalska produkter" innebär. Är det kycklingvingar, rent kött, eller bara bindväv och fjädrar? Varifrån kommer produkten? Är den värmebehandlad, tilsatt konserveringsmedel och vilka processer har den genomgått?

Innan man sätter igång med hemgjord hundmat, är det viktigt att tillägna sig lite grundläggande kunskap om utfodring. Ofta framställs det som en omöjlig uppgift för en vanlig hundägare att laga maten själv, men i verkligheten är det ganska enkelt. I den här artikeln ska jag gå igenom de grundläggande principerna för utfodring med rå mat, så att du är säker på att hunden får i sig allt den behöver.

Rått eller kokat?

Kokning dödar parasiter och bakterier och gör maten mer hållbar. De här är det bästa argumentet för att koka maten. Tyvärr förstör värmebehandling vitaminer, antioxidanter och enzymer. Långvarig kokning kan reducera värdet av proteinerna. Värmebehandlade ben blir spröda så att de splittras och kan bli farliga för hunden. Så länge köttbenen är råa kan hunden äta alla typer! Hundens matsmältningssystem är anpassat för att hantera rå mat. Tänderna är anpassade för att krossa ben och riva kött i passande bitar. Hundens mag- och tarmsystem är skapat för att hantera färsk, rå mat, jord, vominnehåll och avföring från andra djur. Kom ihåg att hunden är ett allätande rovdjur, som gärna äter as och avföring om den får möjligheten. Om man inte gillar att hunden äter häst- och koskit kan den hellre äta grönsaker, övermogen frukt och yoghurt. För att näringsämnena i hela, råa grönsaker ska bli tillgängliga för hunden måste de behandlas. Kokning är ett sätt att göra det på, men om grönsakerna istället finhackas i köksmaskin eller juicer får man med alla fördelarna med den råa maten.
Hygien är självklart viktigt när man hanterar rå mat. En känd draghundsförare och friluftskarl har sagt att det borde följa med en frysbox med alla valpar som säljs. Rå mat bör lagras djupfryst. Utrustning som skärbrädor, knivar, yxor och skålar bör diskas noga om man inte har tillgång till ett eget hundkök.

Vad kan jag ge min hund? - Vanliga fodermedel för hund

Köttben



Råa ben innehåller 8 av hundens 9 essentiella aminosyror, den sista finns det massor av i kött. Om du utfodrar hunden med råa köttben kan du vara säker på att den får täckt sitt proteinbehov. Köttben bör först och främst vara mjuka, ätbara ben som består av ungefär hälften kött och hälften ben. Så länge benen är råa kan hunden äta alla sorter. Kyckling och kanin har fina, mjuka ben.

Då och då kan hunden också få stora, hårda ben som den får arbeta längre med. Ben från gamla djur är hårdare och mindre näringsrika än ben från unga djur. Stora mängder hårda ben sliter på tänderna och kan leda till tandskador hos hundar med dåliga tänder. En del hundar kräks upp vissa typer av ben. Det är helt naturligt för hundar att sluka maten en gång, för att därefter kräkas upp den och äta den igen då och då. Ta inte bort uppkastet direkt, låt hunden få tid att bli färdig med sin måltid. (Upprepade kräkningar under längre tid är självklart något helt annat. I så fall ringer du veterinären.)

Kött
innehåller alla de essentiella aminosyrorna. Ljust kött från kyckling och gris innegåller något mindre protein, men mer essensiella fettsyror än får- och nötkött. Kött är inte ett komplett foderämne för hund, och det är katastrofalt fel att enbart utfodra med kött. Kött saknar viktiga näringsämnen som bland annat kalcium, jod och C-vitamin. En diet som uteslutande eller övervägande är baserad på kött kommer ge alldeles för stora doser av protein och fosfor. En vuxen hund kan få kroniska njurproblem och bristsjukdomar, medan valpar inom några få veckor får växtstörningar och skelettskador. Som en mindre del av en sammansatt diet baserad på råa köttben, är kött ett utmärkt fodermedel för hund.

Fisk
Fiskkött är en fin fett- och proteinkälla. Både köttet (huvudsakligen feta laxfiskar) samt inälvsmaten (först och främst från sillfiskar och några andra färskvattensarter) innehåller tiaminas, ett enzym som bryter ner B-vitamenen tiamin, och bör inte ges i stora mängder.

Inälvsmat
Inre organ är mycket näringsrika, och ofta det första vilda hunddjur äter när de har dödat ett större byte.
Lever används nog mest till hund, och innehåller en mängd viktiga vitaminer, speciellt vitamin A och B. Lever är dessutom en fin källa för mineralerna zink, magnesium, selen och järn. Det är också en högvärdig proteinkälla och innehåller fettsyrorna omega 3 och -6.
Andra organ som är bra hundmat är vom, njurar, hjärna, hjärta och tunga. Med tanke på parasiter bör inälvsmat insförskaffas från leverantörer som kontrollerar varorna.

Ägg
är den perfekta proteinkällan. Rå äggvita innehåller enzymhämmare, som hindrar spaltningen av protein, och avidin som hämmar upptaget av biotin. Det bjuder dock inte på några speciella problem, men vill man bevara proteinet så kan äggen blötkokas så att äggvitan denatureras.

Grönsaker
Vilda hunddjur äter också grönsaker när de förtär sina bytesdjur helt eller delvis. Fibrer är viktga för optimal tarmhälsa, och grönsaker är en unik fiberkälla. Grönsaker innehåller också omega 3 fettsyror, vitaminer, antioxidanter och enzymer. Gröna, bladrika plantor som spenat, brännässlor, kål, broccoli och salader är det bästa. Använd också gärna morot, rödbetor och andra rotfrukter.

Frukt innehåller mest vatten, men också A- och C-vitamin samt lösliga kolhydrater. Hunden kan äta alla typer av frukt. I likhet med grönsaker måste frukten finhackas för att göras tillgänglig för hunden. Övermogen frukt passar bäst som hundmat, men undvik rutten eller möglig frukt. Frukt kan gärna användas för att reglera avföringens konsistens o, hunden skulle bli allt för trög i magen efter en måltid med stora mängder ben.

Mjölkprodukter
är fina proteinkällor. Många mjökprodukter, som yoghurt och A-fil, innehåller dessutom goda bakterier för mag-/tarmsystem. Vissa hundar utvecklar laktosintolerans om de inte har fått mjölkprodukter regelbundet från valpstadiet. Använd mjölkprodukter av typen naturell, och gärna fettsnåla produkter. Undvik produkter med fruktsmak eller liknande, de är fulla av tillsatt socker.

Tillskott
Bra tillskött är bland annat vitaminer, öljäst, yoghurt, algtilskott ("kelp-powder"), fiskolja och vitlök.

Middagsrester, ris, bröd och andra kornprodukter?
Ja, av och till och i mindre mängder, men inte som huvudkomponent. Var uppmärksam på att bröd och middagsrester gör hunden fet. Grovt bröd och helkorn är bättre än vitt bröd.

Grundprinciper och balans

Gör det enkelt! BARF har en enkel grundprinciper och inga instruktioner som behöver följas slaviskt. Varken vilda hunddjur eller människor äter för att uppnå en perfekt, daglig balans. Balansen kommer över en period av 1-3 veckor. Variation är viktigt. Hunden behöver inte äta alla de nämnda fodermedlen eller tillskotten varje dag, utan snarare ett varierat urval under en period på några veckor. Om du håller dig innenför grundprinciperna nedan, så finns det stort utrymme för variationer när det gäller daglig sammansättning.

Hur mycket mat

Valpar: Börja med ca. 10% av kroppsvikten, se hur mycket hunden äter i raskt tempo. Ge 2/3 av det den äter med god aptit. Valpar ska inte vara mulliga och småfeta, det är en onödig belastning på den ofärdig kropp. Alla hundar bör hållas slanka och lätta i kroppen. Hundar som växer måste utfodras restriktivt. De bör inte få så mycket mat att de växer med maximal växthastighet.
För både vuxna hundar och valpar gäller det att se på, ta på och väga hunden för att hitta dess idealvikt.Anpassa utfodringen från dag till dag så att hunden ser ut så som du vill ha den. Ta gärna kontakt med en förnuftig veterinär om du behöver hjälp att avgöra. (Men lyssna inte på råd från utställningsdomare!)
Öka på maten, antingen i mängd eller energiinnehåll, vid mycket aktivitet. Det samma gäller vid stark värme eller kyla (gäller hundar som bor ute).
Vid liten aktivitet, skade- eller viloperioder ger du mindre foder. Ha inte fasta rutiner och var inte rädd för att fasta en vuxen, frisk hund. De flesta hundar blir mycket mer mätta och behöver färre måltider efter övergången till BARF.

Övergången till rå mat

I princip finns det två sätt att gå över till rå mat. Antingen genom en gradvis övergång, eller genom att byta tvärt. Själv har jag aldrig haft problem med att byta över en natt. För hundar som är speciellt känsliga i magen kan det vara bra att gradvis blanda in större och större mängder av det nya fodret. Men det visar sig emellertid att en del hundar inte tål kombinationen av torrfoder och råa kycklingvingar, och får diarré. Då är det bara att ta bort torrfodret tvärt.
Vissa hundar är kinkiga och inte vana vid rå mat. I de flesta tillfällen är det enklast att ta bort maten efter 5 minuter och vänta ett halvt eller helt dygn innan du erbjuder den samma typ av mat igen. Låt inte hunden träna dig till att ständigt erbjuda mer och mer välsmakande mat.

Vad ska hunden inte äta?


Alternativ
Om man av någon orsak inte kan eller vill ge grönsaker, kan det ersättas med 10-15% torrfoder. Om man av någon orsak inte kan eller vill ge ben, kan hunden utfodras på kött eller vom, samt ett gott vitamin/mineraltillskott för hundar.

Kort om hundens behov

Vi kan inte gå in på djupet i de följande styckena, men ger en snabb översikt över hundens grundläggande behov och de olika näringsämnena. Det är fint att ha i bakhuvudet när man utfodrar sin hund med egenkomponerad mat.
Maten ger hunden energi för att upprätthålla alla kroppens funktioner, tillväxt, reproduktion och aktivitet. Samt för att producera och göra sig av med värme. Energin kommer från protein, fett och kolhydrater.

Protein är inte bara en energikälla. Det är också det materialet som det mesta av hundens kropp är uppbygt av. Hud, päls, skelett, muskler och faktiskt alla typer av väv. Enzymer som är viktiga för en mängd kemiska reaktioner i kroppens alla celler, och hemoglobinet som transporterar syret i blodet är också protein. Skulle man ta bort vattnet ut kroppen utgör protein ungefär tre fjärdedelar av kroppsvikten.
Överflödigt protein kan inte lagras i kroppen, utan tas omhand av njurarna. Valpar som växer behöver mer protein än vuxna hundar. Fullvuxna hundar behöver inte mer protein än det som går åt för att ersätta det som försvinner vid dagligt slitage. Undantaget är dräktiga och diande tikar.
Det finns 9 aminosyror som är essentiella för hundar och som måste tillföras genom fodret. Det är därför mer intressant att se på balansen mellan aminosyrorna, än på den totala mängden protein.
Proteinkvaliteten värderas både genom att studera innehållet av essentiella aminosyror, och i vilken grad hunden kan smälta och ta upp det. Ägg, rent kött, ren fisk och mjökprodukter innehåller högvärdigt protein. Kornprodukter som ofta används i djurfoder innehåller lågvärdigt protein.

Fett är det mest energirika näringsämnet. Fett innehåller ungefär dubbelt så mycket energi som protein och kolhydrater per viktenhet. Fett är den viktigaste energikällan för hundar. Emellertid behöver de flesta av våra hundar inte arbeta speciellt hårt för sin föda, och övervikt är ett stort problem hos sällskapshundar. Övervikt kommer inte först och främst från ett för stort intag av fett, utan av en för stor fodermängd i allmänhet och obalans (för mycket kolhydrater). Fett är livsnödvändigt, men bör vara av rätt sort. Fett gör att maten smakar gott, isolerar (bland annat isolation av nervsystemet), gör de fettlösliga vitaminerna tillgängliga för hunden och är en livsviktig del av cellmembranen. Det finns två grupper av essentiella fettsyror; omega 6 och omega 3. Omega 6-fettsyrorna finns bland annat i vegetabiliska oljor, råa kycklingben och griskött. Omega 3-fettsyror finns bland annat i linfröolja och spenat, samt i animaliska källor som fiskolja, lammlever och kanin. Vilda hundar får i sig omega 3-fettsyror genom att äta vominnehåll och avföring från sina bytesdjur, samt ägg, hjärna och ögon. Förhållandet mellan omega 3- och omega 6-fettsyror är viktig. De här fettsyrorna omsätts och reglerar produktionen av inflammationsfaktorer. Omega 3-fettsyrorna omsätts till mindre aggressiva inflammationsfaktorer och kan ha en inflammationsdämpande effekt. Det är lätt att överdosera intaget av omega 6-fettsyror. 25-50% av de fleromättade fettsyrorna i hundens diet bör bara omega 3. Omega 3-fettsyrorna har en positiv effekt på immunförsvaret och enskilda forskare hävdar att intag av fiskfett påverkar hjärnan hos små valpar så att de blir smartare!

Om hunden äter ett urval av de nämnda fodermedlen, samt ett tillskott av vegetabilisk olja, så ska dess behov vara täckt. Rapsolja är den vegetabiliska oljan som innehåller det bästa förhållandet mellan omega 3- och omega 6-fettsyror. Även majsolja och sojaolja innehåller en fin balans mellan omega 3 och omega 6. Använd inte fiskleverolja som tillskott för att täcka behovet av essentiella fettsyror! Fiskleverolja får inte överdoseras, på grund av risken för A- och D-vitaminförgiftning.
Fiskolja utvunnet av fiskens kött är en fin omega 3-källa. Oljan bör vara rensad från cancerframkallande gifter. Kom ihåg att fett snabbt härsknar, och bör köpas i små flaskor och förvaras mörkt och i lufttät behållare. E-vitaminbehovet ökar vid en fettrik diet.

Kolhydrater spelar en relativt liten roll i hundens naturliga diet. Kolhydrater kan vara enkla sockerförbindelser, som vi bland annat finner i frukt, honung och druvsocker, eller komplexa sockerförbindelser (stärkelse) som vi hittar i kornprodukter, potatis och grönsaker. Fiber är en osmältbar kolhydratförbindelse som vi hittar i bland annat grönsaker, och som spelar en viktig roll för hundens matsmältning. Ca 1-2% är lagom. Från ett evolutionsperspektiv är kolhydrater en viktig energikälla för människor, medan hundar inte är anpassade för att leva av stora mängder kolhydrater. I vilt tillstånd äter hundar mindre bytesdjur hela, med mage- och tarminnehåll, eller vominnehåll och/eller avföringen från större djur. De kan också äta fallfrukt och bär. På så sätt får de i sig fibrer samt mindre mängder stärkelse och enkla sockerförbindelser. I ett försök att efterlikna detta bör hunden alltså inte utfodras med ris, pasta och kornprodukter, utan med finhackade, råa grönsaker och frukt. Många hårt arbetande hundar kan ha nytta av mindre mängder lättupptagliga kolhydrater efter träning för att fylla upp glykogenlagren i muskulaturen (2g/kg kroppsvikt). Dräktiga och digivande tikar har också ett större behov av kolhydrater till fosterväxt och -överlevnad, samt skapandet av mjöksocker - laktos.

Vitaminer är en rad olika ämnen som alla har livsviktiga funktioner i kroppen. De flesta av dem spelar en viktig roll för din hunds hälsa. Även om det inte är livsnödvändigt med extra vitamintillskott för att förebygga bristsjukdomar, så kan tillskott ge hälsomässiga vinster.

Vattenlösliga vitaminer:

B-vitaminkomplexet är viktigt för bland annat energiomsättningen, nervfunktion, stress, tillväxt, reproduktion och reparation av väv, hud, päls, trampdynor och sinnesorgan. Det är också en antioxidant. B-vitamin finns i öljäst, lever, kött, korn, kyckling, fet fisk, gröna grönsaker med mera. De två förstnämnda källorna innehåller alla typer av B-vitaminer.

C-vitaminens mest kända funktion är nog skapandet av bindväv, men det är också en antioxidant och spelar en viktig roll för kroppens hantering av stress. Stresspåverkningar kan vara sjukdom, operationer, reproduktion, laktation, avvänjning, tillväxt, fysisk aktivitet eller åldrande. Stora mängder C-vitamin ger diarré, så prova dig fram. Ester C och kalcium askorbat är mer skonsamt än askorbinsyra. C-vitamin finns naturligt i frukt, bär och grönsaker.

Fettlösliga vitaminer:

A-vitamin fungerar som en antioxidant och är en vitamin som saktar ner åldrandet. A-vitamin är viktigt för bland annat syn, hud, slemhinnor, binjurar, reproduktion och tillväxt. Ge inte extra tillskott vid njur- eller leverproblem, eller om dieten innehåller stora mänrger lever. A-vitamin finns i fiskfett, gröna växter och morot. Var uppmärksam på faran med överdosering och påföljande förgiftning.
E-vitamin är en antioxidant och anti-åldrande-vitaminen nummer ett! Behovet ökar vid en fettrik diet. E-vitamin finns bland annat i växtfett. Faran för överdosering är liten.

D-vitamin är viktig för kalciumomsättningen. Källor till D-vitamin är blans annat fiskfett och ägg, men det skapas också i huden vid solljus. Akta för överdosering!
K-vitaminets viktigaste funktion är koagulering av bloder. K-vitamin finns i tarmens mikroflora, i fiskfett och gröna grönsaker.

Mineraler

Makromineralerna som ges mest uppmärksamhet är Kalcium (Ca) och Fosfor (P). Hundens behov definieras så här:
Vuxna hundar: Ca/P-balansen 1,2/1 Totalt 0,6 % Ca och 0,5 % P
Växande hundar: Ca/P-balanden 1,25/1 Totalt 1,0 % Ca och 0,8% P
De andra mineralerna är magnesium (Mg), kalium (K), Natrium (Na), klor (Cl) och svavel (S).
Mikromineralerna är järn (Fe), koppar (Cu), jod (I), zink (Zn), selen (Se), kobolt (Co) och mangan (Mn).
När man utfodrar med köttben blir det enkelt! Det har hundar livnärt sig på i åratal i vilt tillstånd. Friska gröna grönsaker, kött, lever, sjömat, ägg, mjölkprodukter och algtillskott (kelp) balanserar upp köttbendieten så att mineralbehovet tillfredsställs.

Sammanfattning

Det är enkelt och säkert att ufodra hunden med hemlagad, rå mat. Kom ihåg de enkla grundprincuoerna, variation och balans över tid. Under sammanfattar jag punktvis bra anledningar att utfodra hundar enligt BARF-dieten.


Källor:

Dr. Ian Billinghurst: Give Your Dog A Bone 1993
Dr. Ian Billinghurst: Grow Your Pups With Bones 1998
Dr. Ian Billinghurst: The Barf Diet 2001
Kompendium i Husdyrernæring, NVH, Åshild Krogdahl 2003
Forelesningsnotater i ernæring, NVH, Anne Marie Bakke-McKellep 2004