Kvantitet ger kvalitet

Hittade en intressant artikel via Lenes blog. Rubriken är Quantity Equals Quality if You Fail a Lot. Så här står det i den:

The ceramics teacher announced on opening day that he was dividing the class into two groups. All those on the left side of the studio, he said, would be graded solely on the quantity of work they produced, all those on the right solely on its quality.

His procedure was simple: on the final day of class he would bring in his bathroom scales and weigh the work of the “quantity” group: fifty pound of pots rated an “A”, forty pounds a “B”, and so on. Those being graded on “quality”, however, needed to produce only one pot—albeit a perfect one—to get an “A”.

Well, came grading time and a curious fact emerged: the works of highest quality were all produced by the group being graded for quantity. It seems that while the “quantity” group was busily churning out piles of work—and learning from their mistakes—the “quality” group had sat theorizing about perfection, and in the end had little more to show for their efforts than grandiose theories and a pile of dead clay.

Jag tror säkert att det här är överförbart på hundträning. Ibland är folk så rädda för att göra fel, att de aldrig kommer igång. Det bästa sättet att bli en bättre tränare är inte alltid att läsa mer eller fundera mer. Ibland måste man bara göra och lära sig av sina misstag. Jag har lärt mig massor genom att gå kurs, läsa böcker, hålla kurser och reflektera över träning. Men ingenting lär mig så mycket som att träna mina egna hundar. Absolut ingenting ger så mycket kunskap som att faktiskt göra det själv. Därför kan jag inte låta bli att bli lite skeptisk till instruktörer som hävdar att de inte hinner träna sin egna hund eftersom de håller så mycket kurser. För min egen del hade det direkt gått ut över min utvecklingstakt och min kunskap. Kanske är det också därför det blir beroendeframkallande att skaffa nya hundar. Alla hundar ger så mycket ny kunskap (förutsatt att man då faktiskt tränar dem också, att samla på hundar för sakens skull är definitivt inte min grej och alla hundar här i huset som är över 1 år gamla har också tagit pris på prov eller tävlingar och har en lysande framtid framför sig).

När jag läste om det här försöket, kom jag också att tänka på ett försök som Susan Garrett gjorde på ett läger hon höll. Det är liknande, men samtidigt på ett helt annat tema. Hon delade upp deltagarna i två grupper. En grupp skulle lära hundarna att springa till en pausbox och lägga sig från så långt avstånd som möjligt. Den andra gruppen skulle lära hundarna att springa till en pausbox och lägga sig med föraren i så många olika positioner som möjligt. När det var dags för examen visade det sig att hundarna som bara hade tränats nära, med föraren i många olika positioner, kunde springa till boxen från dubbelt så långt avstånd som hundarna som faktiskt tränat på avstånd. De hade också betydligt bättre tempo och engagemang. Det visar framför allt på vikten av värdebyggande. Förarna som inte fokuserade på avstånd fick till många fler repetitioner och därmed många fler belöningar. Om en hund finner värde i någonting är knappast avståndet ett problem. Är det någon som har problem med att få hunden att springa efter en hare bara för att den är långt borta?

Till slut, ett härligt citat jag hittade i Susans blog:

”Difficult tasks can be made easy by the rehearsal of the simple ones”

(Dela upp din träning i små, enkla beståndsdelar som senare kan sättas ihop till svåra uppgifter utan problem. Grundträning är det viktigaste du gör!)

Solen skiner och jag ska pallra mig ut och träna mina fantastiska läromästare. Imorgon ska det komma mer snö, så man får utnyttja solen och värmen när den är här.

8 svar på ”Kvantitet ger kvalitet

  1. Må bare få si at Storm faktisk ikke gidder å jage en hare hvis den er mer enn 50 meter unna! Men han representerer vel kanskje unntaket som bekrefter regelen 🙂

    Men dette var et bra innlegg! Blir glad hver gang du teoretiserer! Vi lærer helt klart mest av den treningen vi gjør selv, men å ta del i det andre oppdager gjennom sin trening synes jeg er en fin måte å utvide horisonten… Særlig for de av oss som må begrense hunde-antallet såpass at vi ikke rekker å bli kjent med og trene så mange forskjellige læremestere… Hver hund har sin sekk med utfordringer og lærdom til oss, jeg får lyst på fler! Hihi 🙂

  2. Intressant, och sant! Kanske lite off topic men… Jag tror också att det handlar om att våga prova nya saker och våga tro att man faktiskt kan klara det. För ett par år sedan trodde jag aldrig att jag skulle klara av att lära en hund att backa, och det tog lång tid innan jag vågade prova själv. Samma sak gäller väl mycket annat; jag kommer ihåg i somras när du började experimentera med RC, och hur förvånade du/vi var när det faktiskt gick bra… Jag tror att det är i tankarna skon klämmer, liksom 😀

  3. Tack för detta inlägg! Träning ger verkligen färdighet och det är alltid roligt att läsa olika sätt som bevisar det.

  4. Åh vad jag känner mig träffad men jag tycker du har helt rätt. Jag är typiskt en sådan person som teoretiserar mer än praktiserar. Men sedan du befäste ”Med sikte på 8:an” har det blivit mitt mantra och jag vågar prova mer och faktiskt börja sätta ihop färdiga moment. Ett mycket viktigt och bra inlägg!

Lämna ett svar till Elsa Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.