Den fina leksaken vi använder är den här:

Att leta tändsticka mellan pinnarna var busenkelt och flytigt nu. Att leta vittringspinne som luktade mig var svårt under de första repetitionerna (hon flyttade vittringspinnarna för att markera tändstickan som låg under), men i sista repetitionen kan man se att hon markerar vittringspinnen trots att hon har flyttat den så att tändstickan ligger framme. Skoj!

Det som inte kändes helt bra var att mina händer stinker av köttbulle. Hur kan jag då vara säker på att hon letar efter min doft och inte köttbulledoft? I nästa pass tror jag att jag ska be en medhjälpare belöna så att mina händer kan hållas rena.

Vi jobber med delene figurantinteresse, system for søket, baklengskjeding av bringkobbelmelding (rullmarkering), nesebruk og skogslydighet og tilpasser treningen individuelt til hver enkelts nivå. Anbefalt litteratur Sök i teori och praktik (på norsk).

Påmelding og mer informasjon her.

Träningen blev lite oflytig eftersom det blev så svårt för henne att hitta den lilla stickan i gräset när hon inte riktigt hade sökområdet definierat. Jag flyttade oss ganska snabbt till raden av pinnar, med tanken att den skulle definiera sökområdet, men det blev ganska mycket utsvävningar ändå (har klippt bort några sådana på filmen). Det gjorde också att Squid blev ganska trött och jag tror att plockandet av vittringspinnen på slutet hel enkelt hade med trötthet att göra. Hon ser inte så skärpt ut i det klippet. Jag måste också bestämma mig för vad jag ska göra om hon griper en pinne. Jag lutar åt att på det här stadiet inte göra någonting, utan vänta tills hon släpper den och markerar rätt. Samma sak om hon felaktigt fryser på en vittringspinne. Jag tror att jag börjar där och sedan får jag se hur det fungerar. Blir det mycket felmarkeringar måste jag naturligtvis ändra något i träningen för att undvika det.

Inför nästa pass ska jag prioritera att få ner söktiderna. Jag gillar idén om att låta raden med pinnar definiera sökområdet, men jag måste hitta ett sätt att förklara det för Squid utan att hon spiller en massa tid på att leta på andra ställen. Jag funderar på att testa på plattorna igen och se hur det fungerar. Om det leder till att hon hittar snabbare utan att använda ögonen så är det absolut en bra idé. Om jag dessutom lägger pinnarna mot en vägg och håller mig själv på andra sidan så borde det avgränsa sökområdet lite bättre.

Det moment vi ligger mest efter med är vittringsapporteringen. Jag har börjat träna luktdiskriminering med henne i omgångar, men det har sällan blivit mer än ett eller ett par pass innan jag har glömt bort det och börjat träna på annat. Så här såg det till exempel ut för ett drygt år sedan. Jag är faktiskt inte säker på om vi över huvud taget har tränat momentet sedan dess.

För att komma igång lite så har jag för det första bestämt mig för att testa en ny variant av metoden, för det andra har jag bestämt mig för att filma träningen och blogga om det för ökad motivation. Den nya varianten är egentligen ganska mycket samma sak som med post it-lapparna, men förmodligen enklare för folk att förstå och genomföra. Den går ut på att Squid med nosen söker upp en bit tändsticka med min lukt på och markerar den genom att frysa nosen mot den. Det viktiga på det här steget är att hon använder nosen och inte ögonen för att hitta träbiten. Det här är andra passet, jag körde ett igår medan jag väntade på att grillen skulle bli varm. Eftersom Squid är duktig på nosfrys sedan tidigare och förstår att sätta på näsan så kan vi nog gå vidare i nästa pass och lägga till lite störningar.

Maten är mitt andra problem. När man ska prestera på topp behöver man så klart så bra mat som möjligt. Tyvärr är det dock så att det är just på tävlingshelger som man äter sämst. I vanliga fall äter jag bra mat med få kolhydrater som ger ett stabilt blodsockervärde. Jag blir varken supermätt eller superhungrig och står mig länge på maten. På tävling blir det plötsligt värre. Mackor till frukost, en hamburgare från grillen, en kexchoklad i kiosken… Utan rätt frukost faller allt. Och rätt frukost förutsätter ett boende där man har möjlighet att laga mat själv. När man åker ensam och tävlar med flera hundar blir effekten plötsligt mycket större, för man har inte tid att äta så fort hungern sätter in. I Tranås i helgen klarade jag mig bättre. Jag kunde sova hemma fredag-lördag och äta en ordentlig frukost innan jag körde iväg. Sedan hade jag med mig mackor gjorda på Thomas fantastiska LCHF-bröd som gjorde att jag stod mig hela dagen. Och jag har sällan kännt mig på pigg och fräsch på tävling!

Shejpa var också pigg och fräsch i Tranås. På lördagen vann vi agilityklass 3 och kom 7:a i hoppklass 3. Shejpa har nu lika många SM-pinnar i hoppklass inför SM 2013 som hon tog under hela förra kvalperioden. Livet är konstigt ibland.

Någon assistent som servar med mat, värmer upp hundar och har allmän koll på startnummer och banvandringar lär jag inte få, så det gäller att försöka planera så bra som möjligt. Maten är verkligen ett problem, speciellt på sommaren när man kanske bor spartanskt och har svårt både med tillagningsmöjligheter och kyla. För att orka med att gå i 8 timmar om dagen måste jag nog öka både kondition och styrka, så nu är det dags att sätta på sig joggingskorna igen. Förra sommaren kunde jag sova i bilen under tävlingarna. Jag ställde helt enkelt in en säng i vår stora bil och lät den stå där. Det var perfekt att vakna på tävlingsplatsen utan att behöva resa på morgonen. Ännu bättre var det att kunna gå och lägga sig en stund under tävlingsdagen, eller när tröttheten satte in under långa resor. Det blir nog svårt i år. För det första gick vår stora bil sönder i söndags kväll och det är mycket tveksamt om det är värt att reparera den. För det andra är det svårt att få plats med både säng och fyra hundar. Förra året hade jag max två cockrar med mig.

Hur gör du för att orka långa, intensiva tävlingsdagar?
Kan du tipsa om low-carb-mat som fungerar på tävling och verkligen mättar?

Vi har varit och tävlat lite mer agility. I påsk var vi på Gåsahoppet och hade det väldigt trevligt ihop med Cecilia och Bodil. Det blev väl inte så många resultat, en femteplats var till tjejerna. Shejpa 5:a i agilityklass 3 och Squid 5:a i hoppklass 3 (som för övrigt vanns av Bodil med Ted!). Det klart att 5:a av 102 ekipage (varav många i internationell toppklass) inte är så illa, det är vi stolta över.

Nu i helgen var vi på tävling på Njudungs BK utanför Vetlanda. På lördagen var det alla klasser, vilket innebar att jag körde åtta lopp på en dag. Det var inte helt enkelt, speciellt inte när man är ensam, äter skräpmat och har lätt sömnbrist. Det var bara Epic som verkligen fick till det med en nolla i agilityklass 1 och pinne. Shejpa och Squid rev i hoppklass 3, annars var det helt okej lopp. På söndagen var det bara klass 2 och 3 och jag körde bara Shejpa och Squid. Squid rev i hopp 3 igen, men Shejpa kom runt felfritt och kom 5/70 (26 hindernollor i klassen) Skönt att ta första SM-pinnen i hoppklass!

Jag är lite frustrerad över att det har blivit så få resultat, men det är bara att träna mer! De senaste veckorna har det mest blivit vallning, eftersom Epic snart ska debutera i IK1 och Jen i IK2. Vi har också haft en underbar valpkull som flyttade hemifrån för en vecka sedan. Jag märker att många träningssaker verkligen är färskvara. För Squid gör träningen under veckan innan tävling stor skillnad. I Njudung i helgen hoppade hon inte alls bra, hon tappar viktförskjutning och samling snabbt om man inte underhåller det. Varken raksträckor eller svängar kändes balanserade. Det får bli skärpning inför Tranås-tävlingen i helgen!

Laxmi jobbar i Norge och vi har haft mycket samarbete med henne genom åren. Det finns ingen vi litar på lika mycket med våra hundar och vi är glada att hon vill komma till oss igen. Laxmi är veterinär med två års efterutbildning i rehabilitering från University of Tennessee.

Skicka ett mail til thomas@klickerklok.se för mer info och tidsbokning.