Pogue var väldigt glad och entusiastisk och sprang med en himla fart i hoppklass 2. Fast slalom ville han inte göra den här gången heller. Vi får nog faktiskt ta och träna lite innan nästa tävling. Hans husse har så fullt upp med elitlydnad och sök att agilityn kommer i sista hand. Pogue har verkligen tänt till och tycker att agility är så roligt, så det vore kul att få tränat honom så att han kan få visa sig från sin bästa sida på tävling.

Till slut var det Squids tur i hoppklass 2. Hon är ju uppflyttad till klass 3, men eftersom det numera är frivillig uppflyttning och vi inte har startat klass 3 än, så startade jag henne eftersom hennes lopp var direkt efter Pogues. Det loppet gick fint, men hon rev ett hinder. Härligt att känna att handlingen sitter och att hon kan göra en riktigt bra tid. Det känns roligt inför debuten i trean om några veckor. Då ska vi försöka att inte riva något hinder…

Squid har två chanser till på agilityklass 2 under februari, vi ska till Borås och tävla nästa helg. I veckan har jag därför prioriterat hennes stoppade kontaktfält och det krävdes inte många repetitioner för att få dem klockrena på träning. Som tur är ska jag runt och hålla kurs i olika inomhushallar i nästa vecka, så vi får säkert till lite mer tävlingsmässig träning innan tävlingen också.

Igår var vi i Hundarenan i Kungsör och gick kurs för Veronica Bache. Det var jätteroligt, även om Veronica nog tyckte att det var lite svårt att ha en regelfixerad gregorian på kurs. Squid skötte sig riktigt fint i första passet, men gick igång på att möta kelpien Jackaroo nära agilityhindren inför andra passet och så tappade hon huvudet lite. Hon har ju väldigt svårt att hantera känslorna när andra hundar kör agility, och den känslan har genom klassisk betingning förts över till vissa andra saker – till exempel Jackaroo. Det är det här som händer på tävling också, hon blir lite som en annan hund. Det här är säkert någonting som många border collie-ägare känner igen. För Squid betyder det mest att hon blir yvigare, mer utåtriktad och svänger sämre. Det måste verkligen vara huvudprioritet i hennes träning. Dels att stärka svängar och värde för mig ännu mer, dels att träna henne i situationer där hon blir lagom upphetsad.

Epic fick köra sista passet och han var så himla duktig! 18 månader gammal slog han Squid på fingrarna i flera sekvenser. Han kändes himla snabb, men var hela tiden uppmärksam och kunde svänga hur tight som helst när det behövdes. En del saker behöver han mer erfarenhet för att fixa riktigt bra, men på många ställen imponerade han mig stort. Jag antar att han kommer att tagga upp flera gånger under året och bli svårare att köra, men han är så cool med att andra kör att jag hoppas att han kan fortsätta vara så eftertänksam och fokuserad.

Idag har Cecilia och jag tränat i ridhuset. Epic har gjort sin första hela gungbräda och att han satte det på första försöket gjorde min dag Nu ”kan” han alla hinder och det är hög tid eftersom debuten är om en månad. Det kommer nog krävas fortsatt hårdträning på hinder, eftersom han också ska klara gungbrädan på tävling och inte förväxla den med balansbommen. Squid fick köra balansbom och gunga med nosduttar – som sagt ovan var det inga problem alls. Epic körde running på balansen och jag var riktigt nöjd med sista passet.

Imorgon kommer Kenth Svartberg hit för att prata relation med våra instruktörselever. Helgen fortsätter sedan med instruktörsutbildning och nästa vecka kommer jag att tillbringa mycket tid i bilen. Fjugesta – Göteborg – Oslo – Göteborg – Borås – Fjugesta – Rygge (och sedan flyg till Bergen) är planen för veckan. Håll tummarna för att bilen går bra.

Vi väntar dessutom valpar när som helst. Fly är på dag 63 sett från första parningen idag, men verkar inte ha någon brådska med att föda…

• Lek
• Självkontroll
• Shaping
• Fotgående
• Stå, sitt, ligg,
• Apportering
• Signalkontroll

18 månader idag <3

Det är riktigt kallt här nu, mellan -10 och -15. Vi har ändå lyckats få till riktigt, riktigt bra träning i ridhuset i veckan. En ordentlig uppvärmning gör både hund och människa varma, dubbla täcken på hunden hjälper till och en värmefläkt i bilen gör att hundarna snarare blir för varma i pauserna än tvärt om..

Mjukstart. Här tränade vi på att svänga i olika vinklar efter tunneln och att springa rakt fram efter den (vilket visade sig vara svårast). Vi fick också tränat bakombyte efter tunnel (6-7) och självständighet (7-8)

Övning 2 kombinerade många svårigheter, som en threadle som var svår att nå (4-5) och att ta hinder 7 från baksidan när föraren hamnar på efterkälken.

I Övning 3 tränade vi på att gå ifrån hunden i sidled i starten och göra en serpentin 2-3-4. Sedan gällde det att hinna ner till 6 och få en bra sväng ut ur tunneln. Till slut bjöd övningen på ett riktigt, riktigt svårt bakombyte 9-10.

Temat för helgen var träning för tävling, så vi har kört mycket helhetsträning på olika sätt. Vi har dock hunnit med flera detaljpass, och många valde att jobba med fotgåendet. Det är lätt att råka få in en felaktig position i fotgåendet – hundar som går för långt fram eller för långt ut. Ett vanligt problem och också ett ganska knivigt att komma till rätta med om det har blivit en vana. I helgen fick vi dock fin framgång med alla hundarnas position.

Första frågan vi behöver ställa oss när hunden inte går rätt är varför? Varför upplever hunden att det finns värde någon annanstans än i den position som vi önskar? Det är nästan alltid vi som har skapat konflikten mellan var vi önskar att hunden vore och var hunden vill vara – antingen genom att förstärka beteenden som är oförenliga med en bra position (till exempel att hunden tror att fotgående går ut på att se oss i ögonen) eller genom att belöna någon annanstans än där vi vill ha hunden (till exempel att låta hunden möta belöningen från höger handen framför magen på oss, eller att vi tar belöningen till hunden istället för att hunden får komma till belöningen).

Vad du belönar

Det är naturligtvis viktigt att belöna när hunden går där du vill ha honom. Ofta irriterar vi oss på att hunden gör någonting som vi faktiskt belönar gång på gång. Hur ska hunden förstå att vi inte vill ha honom där då? Om hunden har hittat en felaktig position gäller det att hitta sätt att få hunden på rätt plats, så att du kan belöna det. Du kanske får börja med att hunden ska stå i rätt position när du står stilla. Eller placera hunden på en plattform intill dig. Eller låta hunden starta bakom dig och klicka när hunden kommer i rätt position – innan han hinner gå förbi och för långt fram. Att träna om beteendet med hjälp av baklängesmarsch kan också vara ett smart sätt att få en nystart. Eller så kan du kanske förstärka rätt position när ni går promenad?

Var du belönar

Träningen av fotgående går så mycket lättare och resultatet blir så mycket mer stabilt om hunden upplever att belöningen kommer precis där vi vill ha honom. Godbiten mot byxsömmen kan vara ett bra mål för belöningen. Om hunden har tendens att gå för långt fram kan det vara smart om godbiten kommer bakifrån på väg till byxsömmen. Själv har jag ofta flera godbitar i högerhanden och plockar en av dem med vänster hand bakom ryggen när jag har tänkt belöna.

Förr försökte jag belöna motsatt av vad hunden tänkte, det vill säga ut och bak för att få hunden längre bak och rumpan in. Idag vill jag hellre belöna precis där jag vill ha hunden, men ha kriterier för vad hunden ska göra under belöningen. Om jag belönar intill mitt ben får hunden inte svänga ut bakdelen, utan ska hålla kroppen parallellt med mig. Det här tränar jag tidigt, när jag lär in positionen på klossen och när jag tränar baklängesmarsch. Det är ofta en bra idé att träna på belöningsrutinen innan man börjar träna fotgåendet.

Ju bättre hunden är på att ignorera belöningar jag håller i händerna, desto mindre viktigt blir det varifrån belöningen kommer. Jag vill gärna att hunden inte tänker på godbiten förrän den dyker upp i position. Jag kan också försöka locka hunden ur position med godbitar i högerhanden eller bakom ryggen, men hunden får den bara om han håller kvar positionen (och då kommer som regel belöningen till hunden). Jag vill också testa hundens förståelse för positionen genom att placera belöningen i en skål på marken och belöna med ”varsågod” när hunden går rätt.

Ser verkligen fram emot kvällens kurs!

När det väl var vår tur hade vi startnummer 1 och som tur var hade jag snälla Louise där som kunde hålla Squid utanför ridhuset medan jag gick banan. Jag var inte så orolig eftersom det inte skulle gå någon före oss, men Squid gick nog igång på själva tävlingssituationen (dvs. hon har associerat den med hundar som springer agility) och jag var oförberedd på hur galen hon var. Loppet kändes galet och helt utan broms, men det blev nollat i alla fall och vi vann med några sekunders marginal. Första pinnen i agilityklass 2.

Till hopploppet var jag förberedd och jobbade mer på attityden innan loppet. Det kändes mycket bättre när vi gick fram till start och hon klarade av att sätta sig fint och sitta helt stilla (i första loppet ville hon bara sätta sig halvliggande). Jag hade haft så mycket fokus på att hålla henne lugn innan start att jag en kort stund glömde banan (vid första tunneln). Kände mig lite på efterkälken under hela loppet och fick improvisera en del (bakombytet på tredje hoppet innan slalom skulle varit ett framförbyte). Men vi kom i mål nollade och vann igen. Uppflyttade till hopp 3.

Jag inser att vi är tillbaka till ruta ett när det gäller hennes attityd. Hon går igång så enormt på att andra hundar kör agility, och nu har hon också börjat tända rejält på att köra agility själv. En ny växel helt enkelt. Efter det långa uppehållet är hon värre än någonsin och jag måste träna. Det är väldigt tråkig träning och man får angripa problemet från två håll: Dels försöka se till att hon håller sig så lugn som möjligt runt agilityträning och -tävling ihop med andra hundar. Dels träna på att hon kan utföra alla uppgifter trots att hon har en hög arousalnivå. Det var den här delen som inte fungerade igår. Hennes utförande var väldigt annorlunda mot träning, så här har vi ett stort jobb att göra… Här är film i alla fall:

Vi var 5 deltakere, 4 tisper og Pogue. Vi har tre tisper med løpetid hjemme, så jeg var spent på om cockeren skulle vise interesse for damene. Ingen grunn til bekymring på fellesøvelsene, full pott.

Vi var start nummer 4. Pogue er en hund som trenger minimal oppvarming, så vi bare hang utenfor ridehuset og koste og gikk litt fri ved fot.

Inn på banen, en kort innmarsj og oppstilling for første øvelse. Pogue var fokusert, trygg og fin og gjorde akkurat som jeg kunne forvente. Noen små førerfeil, 8,5. Ros og hopp og sprett 2 sek, så overgang ved foten til sitt under marsj. Endelig begynner jeg å bli kvitt mine sitt-under-marsj-ticks. 10.
Springende, peppende og dansende overgang til innkallingen, deretter en forenklet rutine for innkalling med stå. Bra fart på begge strekninger, perfekt stå akkurat ved markøren. 10.

Kanskje ikke like entusiastisk hopp som i denne filmen, men du verden som det hjelper å ha trent hopp-stå:

Deretter tok vi sikte på ruta, Pogue låste blikket på den og suste inn på min kommando. Akkurat som på trening, full fart dypt inn i ruta og kaster seg rundt i stå på min kommando. Bra ligg og rask innkalling … rett forbi meg for å sjekke inn en haug sagflis. Dagens cocker-bus 9.

Igjen en aktiv og energihøyende overgang til apportering over hinder. Litt cockeraktig opptak, resten bra, 9.

Så Pogues hat-øvelse, metallen. Han elsker å bære på alt, men unntak av metallen. Treningen går stadig fremover, men skulle han ta en kald metallapport i ridehussand på første forsøket på konkurranse? Jada, en pliktoppfyllende cocker løste det, men noe trekk for opptak, tempo inn og innsitt. 8,5.

Så en roligere overgang til neseprøven, en sikker øvelse. Vår pinne ligger ytterst til venstre og han tar den på første konfrontasjon. Perfekt så langt. Så fikk vi betale for at vi har trent for lite innkomster og det dukket opp litt tygg. 7.

Til slutt avstandskommandering. Jeg har jobbet masse med å få den lett overbygde, logrende, leddbuss-cockeren til å ha nok kraft til å sette seg bakover fra stå med låste bakben, men samtidig ikke bli så låst i kroppen at han blir treg. Puh! Skulle det funke helt i slutten av programmet? En rask nesedytt opp i bamse-posisjon ved siden for å fortelle han hvilken øvelse som var neste. Bra stå, nydelig bakoversitt!, bra ligg, litt nølende oppsitt, bra stå, bra bakoverligg. Akkurat så bra som jeg har lært det inn, wow! 9,5.

Litt hopp og sprett, litt kos, en liten snurr, en liten æresrunde bort mot ruta for å feire og så ut av ridehuset for å leke med ball.

Glad cocker, perfekt følelse i ringen og bra uttelling poengmessig. Helhet 10, totalt 290 poeng og seier.

Hjem og trene eliteøvelser. Så blir det å ta tak i nye oppgaver. Opprykk til elit-sök (A rundering) og eliteklasse jakt.

PS. Fortsatt ledige plasser ved konkurranselydighetshelgen 21-22 januar.