Användande av belöningsmarkör

Tidigare i veckan la jag ut en film om signalkontroll med Epic. Tina kommenterade och undrade om jag använder en belöningsmarkör och i så fall vilken. Svaret är att jag inte använder någon direkt belöningssignal och jag tänkte därför berätta hur jag tänker kring markörer .

En markör är någonting som berättar för hunden att en belöning är på väg. Den mest uppenbara markören är kanske klickern. Klicket gör att hunden får väldigt precis information om vilket beteende som leder till belöning. Man kan också använda ett ord, till exempel ”bra” eller ”rätt”, för att markera rätt beteende och sedan ge hunden en belöning.

Själv har jag provat mig fram genom åren med både mer och mindre användande av markörer och kommit fram till ett sätt som passar mig. Jag tycker att klickern är ett fantastiskt verktyg, men jag tycker inte alltid att det är mest effektivt att klicka innan belöningen. Jag använder framför allt klickern i två situationer:

  • När jag shejpar fram nya beteenden och behöver stor precision. Om jag inte kan få belöningen till hunden i samma stund som den gör rätt, använder jag klickern för att markera beteendet och belönar sedan så fort som möjligt. Här kommer klickern verkligen till sin rätt. Jag har provat att använda en verbal markör, till exempel ”bra”, men tycker inte att jag då får lika bra resultat när det handlar om väldigt precisa beteenden. När jag använder klicker i shapingen har jag inga krav på att hunden ska fortsätta med det han håller på med efter klicket. Däremot försöker jag vara så väl förberedd och ha så goda tränarfärdigheter att hunden får belöningen på rätt plats så snabbt som möjligt. Belöningsplacering är viktigt!
  • När hunden får bryta det den håller på med och slänga sig över belöningen. Här blir klickern verkligen en signal som ”avslutar” beteendet. Jag kan till exempel använda det under en apportering. När hunden kommer med bra fart mot mig med apporten i munnen, klickar jag och hunden får då släppa apporten och rusa till mig och gripa leksaken som jag håller i vänsterhanden. Jag gör samma sak i inkallningen innan jag presenterar belöning vid sidan. Jag kan också använda klicket för att låta hunden bryta stadgebeteenden. Ibland vill jag överraska hunden under ett kvarsittande. Då klickar jag och kastar belöning till hunden. Jag tycker också att det fungerar bra att använda på kontaktfälten när beteendet är väl inlärt. Då kan jag klicka på avstånd och kasta belöningen till hunden, istället för att alltid behöva gå tillbaka och belöna i position. Fördelen är att hunden har lika stor förväntan på belöning när jag är långt borta som när jag är nära.

Andra bra anledningar att markera med klicker kan vara att man själv blir på gott humör av det, att hunden blir på gott humör av det, eller för att bryta igenom i miljöer där hunden är störd av annat (till exempel när man skvallertränar).

Däremot använder jag som regel inte klicker:

  • När jag tränar stadgebeteenden (med undantag för ovannämnda situation). När jag tränar på stadgebeteenden, till exempel stå, sitt och ligg, vill jag som regel att hunden håller positionen tills jag säger ”fri”. Alltså finns det inte någonting direkt att markera, hunden gör ju rätt hela vägen fram tills jag ger frisignalen och jag kan lugnt ta fram en godbit och ge till hunden. I början använder jag ofta omvänt lockande (det vill säga att jag försöker locka hunden ur positionen med en öppen hand med godbitar) för att göra det tydligt för hunden. En öppen hand betyder rätt och en stängd hand betyder att något gick lite fel. Jag försöker dock att fasa ut det omvända lockandet så fort som möjligt.

    Jag föredrar som regel att belöna hunden i position, speciellt i början av inlärningen. Jag är också noga med att hunden är helt stilla med tassarna även när belöningen kommer riktigt nära. Många slarvar med den sista biten och får hundar som blir oroliga när föraren kommer nära. Om jag vill belöna med kastad belöning från avstånd kan jag välja att göra som beskrivet ovan, med klick först och sedan en kastad belöning. Ibland kastar jag belöningen först och löser ut hunden med ”varsågod” eller ”ta den!” om hunden sitter stilla tills den har landat.

    Min erfarenhet är att omvänt lockande och belöning i position snabbare ger rätt beteende och attityd än klick och belöning där hunden får röra sig ur positionen (även om det bara innebär att hunden rör tassarna samtidigt som han tar godbiten). Självklart kan man lära hunden att hålla positionen efter klicket om man vill det, men jag ser inte riktigt poängen med det. Man kommer att hamna i situationer där man slits mellan att man vill belöna eftersom man har klickat och att man inte vill belöna eftersom hunden bröt positionen. Ofta blir lösningen ett dåligt mellanting. Jag tycker inte att klicket tillför någon information i det läget, att jag börjar röra en godbit mot hundens mun är markör nog.

  • När hunden utför beteenden och moment som han kan väl. Här vet hunden mycket väl vad han blir belönad för och klicket tillför inte någon information när det kommer efter ett avslutat moment.
  • När klicket gör att hunden tittar åt fel håll. Tänk dig att du tränar framförgående. Hunden har jättebra fokus framåt och går stadigt. Du klickar, hunden vänder sig mot dig och du kastar godbiten. Visserligen klickade du för rätt beteende, men min erfarenhet är ändå att hunden kommer att bli mer benägen att skicka blickar bakåt, och du får vara väldigt noga med vad du klickar för att inte råka klicka för fel beteende. I det här fallet kan man istället bara kasta en godbit mellan öronen på hunden. Godbiten dyker då upp med perfekt timing och hunden blir väldigt sugen på att hålla blicken framåt för att inte missa nya flygande godbitar.

    När jag jobbar med nosduttar gör jag på liknande sätt. Jag använder medvetet inte klicker, utan ser till att godbiten dyker upp i handen eller på marken medan hunden håller fullt fokus på punkten han ska trycka nosen på. Jag är väldigt noga med att det aldrig lönar sig att titta efter godbiten.

    När hunden har börjat få kläm på de här uppgifterna kan man ofta börja föra in klickern för att få extra bra timing. Om jag klickar när mina hundar gör ett framförgående eller springer mot rutan så blir de bara mer fokuserade på en punkt rakt framåt, inte på mig. När de gör nosduttar har de så bra rytm och fokus att jag kan använda klicket för att bryta beteendet och kasta dit en belöning. Står jag nära fortsätter de att fokusera på punkten, eftersom det är där alla belöningar har kommit.

    Den här typen av beteenden kräver ganska mycket av tränaren och det kan naturligtvis gå fel även om man inte klickar. Kastar man belöningen för långsamt eller med dålig timing finns det en risk att hunden ändå lyckas se kastet och då hade det naturligtvis varit bättre att i alla fall klicka när hunden gör rätt först. Jag upplever ändå att fler lyckas om man tar bort klicket i början och bara fokuserar på bra belöningsplacering, speciellt om hunden har en väldigt stark reaktion på klicket som gör att han alltid vänder sig om mot belöningen när han hör det.

Observera att det här bara är ett resultat av vad jag själv har provat mig fram till och trivs med. Det finns inget rätt eller fel. Det som är viktigt är att man hela tiden analyserar träningen och gör medvetna val som gör träningen mer effektiv. Kom också ihåg att klicket blir vad du gör det till – du ger klicket innebörd, ljudet i sig betyder ingenting för hunden.

Jag har inte skrivit så mycket om andra markörer – till exempel ”bra”. Själv använder jag ”bra” ganska osystematiskt. Som ni kanske hörde på videon slinker det ibland ur mig när hunden är extra duktig. Ibland använder jag det som en lite mindre exakt belöningsmarkör, till exempel när jag vill markera att  hunden var duktig som tittade lugnt på en annan hund eller gick fint vid sidan på promenaden. Då följs ordet av en belöning från mig.

Vinterträning

Om det inte redan har framgått, så har jag verkligen svårt för snö och kyla. Det är så lätt att tappa träningsmotivationen. Tur att jag kunde gå tillbaka till mitt inlägg från februari och hitta lite vinterträningsinspiration. Egentligen är det ju väldigt enkelt, det finns massor med saker man kan göra inomhus, på en plogad vinterväg eller under välplanerade träningspass i ridhuset. Det viktigaste är nog att ha bra struktur och planering, så att man inte tappar lusten när det blir kallt och mörkt. Mina träningsdagböcker har fungerat väldigt bra och jag gillar att ha en veckoplanering att följa. Jag skrev ju ett inlägg i september, när jag skaffade mina nya träningsdagböcker. Det hittar du här.

Jag är väldigt nöjd med det nya upplägget. Att dela upp boken i flera flikar var en väldigt bra idé. Det blir mer uppenbart om man missar någon del och det blir mycket lättare att se den röda tråden i träningen. Veckoplaneringen fungerar också bra. Jag skriver inte ner alla saker jag tränar på under veckan, utan det viktigaste som jag behöver hinna med. Det gör att jag (för det mesta) inte missar viktiga, men tråkiga delar.

Det jag skulle behöva just nu, för att hålla igång trots vintern, är att planera för varje dag. Jag borde gå upp varje morgon och fundera på vad jag kan göra just idag. Vissa dagar har jag mycket tid, men det blir ändå inte så mycket tränat. De dagarna borde jag börja med en plan. Andra dagar har jag verkligen fullt upp och det är svårt att få tid och ork till träning. De dagarna skulle jag också behöva en plan för att få in lite träning under lediga minuter. Nya projektet är alltså att börja varje dag med en plan för dagens träning.

Får vi planen plogad blir det nog en del vallning också. Man kan alltid träna på flanker…

I vinter har jag några olika projekt som jag ska jobba på. Med Shejpa ska jag jobba på mycket fysisk träning för att stärka rygg och öka flexibiliteten. Jag ska också jobba mer på hoppteknik med henne och försöka få till träning på hela banor lite oftare. Banträning är verkligen någonting som brister i min träning, jag tränar nästan alltid själv och det är svårt att få upp en hel bana när jag är själv, speciellt när man tränar i ridhus och alla hinder ska ut och in.

Med Squid ska jag också jobba med fysisk träning och göra henne starkare. Jag ska också jobba på hennes kontaktfält som inte känns helt färdiga. Det blir en utmaning under vintertid, men vi får hitta lösningar. I övrigt är det framför allt handling vi behöver jobba med. Squid är jätterolig att träna med nu. Hon ger allt i träningen och orkar mycket mer än förr. Därför är jag väldigt sugen på att sätta igång med mer lydnadsträning igen. Hon kan ju en massa, så det är bara att ge sig ut och träna. Lydnad kan man alltid köra på en plogad väg eller liknande.

Att tackla att göra fel

Jag fick nya Canis i brevlådan här om dagen och läste en intressant artikel av Morten om hur klickerhundar lär sig att hantera fel i träningen. Åsa har också skrivit en bra blogg om samma ämne. Jag tänkte skriva ner lite lösa tankar som jag har om ämnet, som jag tycker är ganska komplext att förklara i text. Framför allt tänkte jag diskutera kring vad man gör när hunden gör fel. Jag håller med om det mesta som står i artikeln, men tänkte presentera mina tankar.

I artikeln presenteras tre olika sätt att hantera när hunden gör fel. Man kan hålla tillbaka klicket, stå helt lugnt och vänta tills hunden självständigt erbjuder beteendet igen innan man klickar och belönar. Man kan hålla tillbaka klicket och dessutom köra en time out (en period där hunden inte längre har möjlighet att uppnå belöning) innan hunden åter får försöka utföra hela beteendet. Den får endast belöning om den gör allt perfekt vid första försöket. Den tredje varianten är att hålla tillbaka klicket, och därefter hjälpa hunden att göra rätt genom att visa hunden, flytta på sig eller göra det lite lättare för hunden på andra sätt.

Jag tycker att alla tre varianterna har sin plats i träningen, alternativ tre mindre ofta än de andra (eftersom hjälp som regel är förstärkande och dessutom skapar en passiv hund). Alternativ ett blir ofta naturligt i starten av träningen, när man shejpar fram nya beteenden. Hunden lär sig att en utebliven belöning inte är någon stor sak och att det bara är att försöka igen och igen tills belöningen kommer. Under tiden bygger du massor med värde för rätt beteende. Det här är ett riktigt bra val, så länge man hela tiden ser att träningen går framåt och hunden blir duktigare. I all träning är utvärdering väldigt viktig, om du inte får framgång måste någonting ändras. Det är långt ifrån säkert att det är felrutinen som behöver förändras om det inte går som du har tänkt, ofta handlar det om andra saker.

Den andra varianten av felhantering bygger på att hunden får en liten time out när det blir fel. En time out är en tidsperiod där hunden inte har chans till belöning. Ordet time out har fått en ganska negativ klang (man tänker sig kanske att hunden får sitta i skamvrån) men det är inte några utvisningar jag pratar om här. För att en time out ska ha en bra effekt måste det finnas en stark förstärkningshistoria – hunden ska både kunna och vilja utföra beteendet. För att nå dit måste man nästan ha en period av alternativ ett, där hunden spontant utför beteendet igen efter en misslyckad repetition. Det är också viktigt att man lyckas skapa den känsla man vill ha hos hunden i time outen. I de flesta fall vill man väcka en känsla av jävlar anamma – ”det där ska du minsann inte lura mig till igen!”, men absolut inte en känsla av uppgivenhet eller besvikelse.

En sak som har blivit mer och mer tydlig för mig är att hundträning handlar om att skapa rätt känsla. Alla konsekvenser (belöning och straff) är kopplade till en känsla, men de känslorna har nyanser. Att hitta rätt känsla i både belöning och eventuella straff är till stor del nyckeln till framgångsrik hundträning. En belöning är aldrig någonting mer än känslan den skapar. På samma sätt gäller det att hitta rätt känsla i en time out. Om time outen skapar en känsla av uppgivenhet eller besvikelse så har man inte hittat rätt. För en del hundar kommer rätt känsla automatiskt, med andra hundar måste man jobba fram den känslan. Precis som när det gäller belöningar. En del hundar har automatiskt lyckliga och glada känslor när du kastar en leksak, med andra hundar måste du jobba hårt för att odla den känslan. Och en sak är säker – om man inte har rätt känsla i belöningen, lär man inte hitta rätt känsla i time outen.

Att ha en hund som kan hantera time outer på ett bra sätt är en stor tillgång i träningen. Därför tycker jag att det är värt att jobba för att hitta rätt känsla när man felar hunden. Squid är en hund som har lärt mig mycket om det. Hon blev lätt passiv och uppgiven om hon fick någon typ av time out (men hade inga problem med att försöka igen om hon bara inte fick belöning). Till viss del hängde det ihop med känslan för belöningarna, men också med ett generellt personlighetsdrag.

För att kunna använda en time out effektivt behövs:

  • Rätt känsla i belöningen
  • En hund som både kan och vill upprepa beteendet (en hög lyckandeprocent)
  • En hund som spontant upprepar beteendet (gärna med högre intensitet) om belöningen uteblir
  • Rätt känsla i time outen

Exempel på time outer jag använder

  • Om hunden blir lös i greppet om apporten stjäl jag apporten från hunden och låter hunden tigga för att få tillbaka den. Det här börjar jag med relativt tidigt i träningen, men den goda grundträningen gör att jag sällan behöver göra det många gånger. Hunden känner också igen ritualen från lek, där jag kan stjäla leksaken från hunden och ha den för mig själv tills hunden tigger för att få den tillbaka igen.
  • I störningsträning med en erfaren hund. Det gäller framför allt olika typer av stadgepositioner – fotgående, sitt/ligg/stå, nosduttar etc. I början får hunden gärna titta på störningen och får belöning när han engagerar sig i beteendet igen. Med valpar och unga hundar går jag bara ifrån dem om de tappar fokus under fotgående, och belönar så fort de tar kontakt igen. När de blir mer erfarna kan jag ta dem ur positionen om de gör fel och låta dem göra om hela beteendet på nytt med samma störning.
  • Utgångsställning. Under en kort period kan hunden få rätta in sig själv om han hamnar fel i utgångsställning eller halt. Jag försöker framför allt att gå igenom den fasen medan hunden fortfarande jobbar stående vid sidan. Det ger ofta hunden en bra känsla av vilken punkt som är rätt. Lite senare i träningen, när jag lägger på sitt vid sidan, låter jag för det mesta hunden göra om hela beteendet för att få belöningen. Det finns två anledningar till det. Det ena är att hunden lätt gör en vana av att sätta sig snett och sedan rätt sig in. Det andra är att jag vill att hunden ska känna sig säker på att det är rätt om jag står helt stilla och inte bekräftar hunden när han sitter vid sidan, annars riskerar man att hunden börjar prova lite olika varianter om det tar för lång tid innan belöningen. Det här är mina erfarenheter, som alltid måste man utvärdera träningen. Om hunden stadigt blir bättre trots att man inte avbryter OCH om hunden är stensäker på att det är rätt när han väl sitter rätt – då behövs ingen time out.

Det finns massor mer att skriva om ämnet, men nu måste jag ut i solen och mata får och träna hund! Kom gärna med era tankar i kommentarsfältet!

Framgångsfaktorer

Squid och jag har gått kurs i vallning för Bobby Dalziel, en av världens mest framgångsrika vallhundsförare. Träningen skiljer sig naturligtvis väldigt mycket från lydnad, agility, bruks och annat vi sysslar med. Det är dock väldigt intressant att identifiera framgångsfaktorer – sådant som faktiskt är precis likt oavsett vilken gren hundtränare är framgångsrika i. Under kursen lade jag märke till tre saker som jag är övertygad om är karaktäristiskt för vinnande hundtränare:

  • Ta tag i problemen första gången du ser dem. Det här tror jag är jätteviktigt, och någonting som jag lägger mycket vikt vid – speciellt i vardagen. Notera felen direkt och bestäm dig för att de inte ska bli en vana. Det kan handla om att hunden inte kommer på inkallning, att den skäller på en annan hund, att den tuggar på apportbocken eller ignorerar en handlingssignal i agilityn. För egen del upplever jag att det delvis handlar om en inställning, delvis är det också beroende av erfarenhet. Med Squid, som egentligen är min första vallhund, har jag inte alltid sett felen och framför allt har jag inte alltid vetat vad jag ska göra åt dem. Samma sak har jag upplevt i både till vardags och i lydnads- och agilityträning med tidigare hundar. Ju mer erfarenhet jag får, desto enklare är det att notera oönskade beteenden och ta tag i dem direkt. Då blir de sällan ett problem.
  • Överträna inför tävling. Om hunden ska hämta får på 200 meters avstånd på tävling – se till att den kan hämta på 400 meter på träning. Om hunden ska driva får i 100 meter – se till att den kan driva får 200 meter bort när du tränar. Samma sak gäller naturligtvis i annan träning, och duktiga tävlingsförare brukar vara noga med det. Uppgifterna på tävling ska kännas lätta, det är så många faktorer som gör det svårt ändå.
  • Sudda ut gränserna mellan tävling och träning. Ha samma kriterier på tävling som på träning. Sök upp tävlingsmässiga situationer och visa för hunden att det är samma sak. Bobby sa att han till exempel kunde be att få en flock får utställd när tävlingen var slut, för att rätta till misstag som hunden hade gjort under tävlingsdagen. Eller att han åkte till granngården och bad dem köra en hund innan han gick ut och tränade, så att hunden skulle tro att det var tävling. Hundarna lär sig snabbt skillnaden mellan tävling och träning, det gäller att göra träningen tävlingslik och tävlandet träningslikt – oavsett vilken gren man sysslar med.

Sov på saken!

Här går dagarna snabbt utan att det blir något bloggat. Vi har en ganska intensiv period just nu. I förra veckan hade vi shapingkurs i två dagar, sedan tränarutbildning på helgen. Idag och imorgon har vi bara kurs på kvällen (hoppteknik och valpkurs), men på onsdag och torsdag har vi signalkontroll-kurs hela dagarna. Sedan förra tisdagen har vi haft sällskap här hemma av Cecilia och hennes hundar Udo, Cartman och Ninja. Väldigt trevligt!

Shapingkursen var rolig, deltagarna fick verkligen slita. Själv påbörjade jag lite mer shapingträning med Epic och försökte lära honom att lyfta framtassarna under den andra dagen. Vi fick en viss framgång, men den stora förändringen kom inte förrän senare på kvällen, när han hade fått sova på saken. Då kunde han plötsligt både sitta och stå och vifta med framtassarna. Jag tror att deltagarna upplevde liknande saker. När man kämpar på med ett beteende intensivt under en kursdag så kan det ibland kännas trögt. När man sedan låter hunden få en längre paus, sova på saken, så upptäcker man att det har hänt mycket mer än vad man tror. Det var samma sak för Squid, jag började lära henne att rulla runt, och efter en längre paus kunde hon senare på kvällen bjuda beteendet flera gånger på rad. Underskatta inte pausernas betydelse!

Vår tränarelev Sandra har bloggat om liknande erfarenheter. Jag vet i alla fall att det finns forskning på inlärning och problemlösning hos människor, kopplat till sömn. Här kommer några exempel hämtade ur tidningar:

Sov på saken så löser det sig – Sydsvenskan
Bra att sova på saken – Vetenskapsradion
Sov på saken – det fungerar – Rapport
Let Me Sleep On It: Creative Problem Solving Enhanced By REM Sleep – Science Daily
Sleep and Learning – SfN

Sova är någonting som Epic är bra på. Både han och Win är otroligt enkla valpar att ha. Tur det, när man har två. Epic har kissat inne en gång på tre veckor. Han sover mycket och kan slappna av trots att det händer saker runt omkring. När det är dags för träning är det ofta full fart. Han älskar folk och hundar och har en väldigt glad attityd till allt. Han har fått två ståöron och det verkar också som att han har två testiklar i pungen nu. Syrran har varken testiklar eller ståöron (fast det senare ser ut att komma), men är söt som socker ändå.

Squid tränar både vallning och agility för fullt. Shejpa däremot, stackaren, har troligen fått vattensvans och har ont, så hon får inte träna någonting alls. Hon har fått tid hos veterinären imorgon, ofta brukar ju kortison hjälpa, men det behöver vi få recept på. När våra hundar har haft vattensvans tidigare har det ofta gått över efter något dygn, men nu har Shejpa haft ont sedan i fredag och hon har problem med att sitta, bajsa och blir grinig mot de andra hundarna. Jag tycker väldigt synd om henne, och så passar det ju väldigt dåligt när vi har sista helgen på A3-utbildningen i helgen och jag borde filma våra projekt.

Träningsdagboksfunderingar

Det är väldigt tråkigt med sjuka hundar. Det var länge sedan jag inte hade någon hund att träna. Dessutom tycker jag så synd om dem som inte bara missar träning och promenader, utan också måste vara isolerade på grund av valparna. Hade velat ha dem i sängen och ge dem praliner när de är sjuka. Thomas är i Norge i nästan en vecka för att hålla kurser så jag är ensam hemma.

Igår åkte jag och köpte nya träningsdagböcker och pennor. Man kan ju planera framtida träning i alla fall. I den gamla träningsdagboken har jag egentligen bara skrivit all träning med båda hundarna i kronologisk ordning, förutom en flik med anteckningar från kurser. Mina träninganteckningar blir några rader med beskrivning av vad vi jobbade på och hur det gick, följt av några punkter med förslag på förbättringar, eller förslag till nästa steg i träningen. De punkterna är det viktigaste, för det är dem som för träningen framåt. Om jag har filmat passet brukar jag också passa på att utvärdera filmen och räkna hur många procent av repetitionerna som blev lyckade. Det använde jag mig mycket av när jag lärde in slalom och springande kontaktfält med Squid. Ibland skriver jag planer för den kommande veckan i boken också, det är något jag borde bli bättre på, och planerna bör naturligtvis utgå ifrån de punkter som jag har listat tidigare. Det händer nämligen att jag glömmer bort att ta tag i någon av punkterna på listan, eller att jag fortsätter som tidigare av ren bekvämlighet, trots att jag har bestämt mig för en annan taktik.

Nu är det snart dags för ny träningsdagbok eftersom den gamla har tagit slut och i och med det funderar jag på lite förändringar. Dels har jag köpt en bok till varje hund, det blir kanske mer ordning på det sättet. Jag köpte en extra så att Thomas kan komma igång med bättre utvärderande också… De nya böckerna har tolv flikar och frågan är hur man ska använda dem på bästa möjliga sätt. Anteckningar från kurser borde få en egen bok, förutom det som handlar om träning med mina hundar på kurs, det borde ju hamna bland de andra träningspassen. Ett förslag på indelning hade kanske kunnat se så här ut?

Shejpa

1. Register i form av datum och typ av träning. Ex: 2/9 Hoppteknik, kontaktfält, rulla runt
2. Träningsplaner vecka för vecka (punktlista med vad vi ska träna på under veckan som kommer)
3. Analys av lopp på tävlingar (+ övriga hela banor?)
4. Torrhandling/handling
5. Slalom
6. Kontaktfält
7. Hoppteknik
8. Övrigt agility
9. Tricks
10. Vardagslydnad och uppförande

Squid

1. Register i form av datum och typ av träning. Ex: 2/9 Hoppteknik, kontaktfält, rulla runt
2. Träningsplaner vecka för vecka (punktlista med vad vi ska träna på under veckan som kommer)
3. Analys av lopp på tävlingar (+ övriga hela banor?)
4. Torrhandling/handling
5. Slalom
6. Kontaktfält
7. Hoppteknik
8. Övrigt agility
9. Tricks
10.  Tävlingslydnad
11. Vallning (?)

Epic

1. Register i form av datum och typ av träning. Ex: 2/9 Hoppteknik, kontaktfält, rulla runt
2. Träningsplaner vecka för vecka (punktlista med vad vi ska träna på under veckan som kommer)
3. Inkallning
4. Torrhandling
5. Nosduttar
6. Hoppteknik
7. Övrigt agility
8. Tricks
9.  Lek och apporteringsgrunder
10. Stå/sitt/ligg
11.  Fotgående
12. Hanteringsträning

Ja, det här är bara en brainstorming. Svårast var det att skriva Epics lista. Det blir också svårt att försöka list ur hur många sidor varje flik ska ha, en del saker tränar man ju mer och en del saker kräver med plats i boken. En fördel med att dela upp i många olika flikar blir ju att man måste hålla träningspassen renare. Träna på en sak – utvärdera. Det blir sällan bra när man tränar på flera saker innan man utvärderar träningen. En annan fördel är att det blir lättare att följa träningen och se om det är något man missar. Nackdelen är ju uppenbar – det blir mer arbete och tar nog en stund innan man kommer in i det. Kanske slösar man lite papper i böckerna också på sidor som inte används.

Vad tycker du? Har du bra exempel på en välfungerande träningsdagbok? Vad funkar för dig?

The Decisive Moment

Jag har läst en väldigt underhållande populärvetenskaplig bok som heter ”The Decisive Moment”. Den handlar om hur den mänskliga hjärnan tar beslut om både stort och smått, ur flera olika perspektiv. Bland annat tar den upp hur signalsubstansen dopamin (belöningshormonet) påverkar vårt beteende och vad som får hjärnan att producera en ”dopaminkick”.  Mycket intressant forskning som förmodligen även kan appliceras i hundträning. Jag tycker att många saker som man har upplevt i träningen, men inte riktigt har kunnat förklara, kan förstås i ljuset av det kapitlet. Till exempel är det chansen att uppnå belöning som skapar den största dopminkicken, inte belöningen i sig. Om det inte är en helt oväntad belöning i en ny situation, för då producerar hjärnan dopamin som aldrig förr.

En intressant sak i boken, är att den hävdar att vi lär oss mest av våra misstag. Ett citat lyder till exempel så här: “He knows that self-criticism is the secret to self-improvement; negative feedback is the best kind.” Klickertränare hävdar gärna att ”trial and error” är en felaktig tanke och att det är lyckandena vi lär oss av. Egentligen tycker jag att båda tankarna är konstiga. Det måste ju vara kontrasten mellan lyckanden och misstag som gör att vi lär oss. Eller? Vad tror ni?

Mina shapingtankar

Det har varit enormt intressant att läsa allas tankar om shaping. Tack för att ni hjälper till att göra bloggen levande! Det är väl dags för mig att skriva några rader, men det är naturligtvis inte så att jag (eller någon annan) har något facit i den här frågan. Jag tror i alla fall inte att shaping bara passar för en viss hundtyp. Här hemma har vi alla typer och alla tränas med shaping. En del har varit lättare än andra att träna, men så är det ju oavsett metod. Det är naturligtvis inte så att shaping är ”finare” än någon annan metod (som bygger på positiv förstärkning). Hur man väljer att träna sin hund är upp till var och ens tycke och smak. Oavsett hur man väljer, tycker jag att man ska akta sig för kategoriska uttalanden som : ”Shaping gör min hund så stressad” eller ”min hund gillar inte att tänka själv”. Hundar är naturligtvis födda med en viss personlighet, men vi kan påverka deras utveckling otroligt mycket. På samma sätt som vi försöker stärka upp hundens svaga sidor på andra sätt (belöningsutveckling, miljöträning, hanteringsträning etc.), tycker jag att vi bör försöka forma fram den hund vi vill ha i träning också.

Som många har varit inne på, handlar det naturligtvis om vad man har lust att lägga sin tid på. En del hundtränare tycks ständigt leta efter minsta motståndets väg – om hunden inte vill leka får han godis istället, om hunden inte vill komma tillbaka med bollar så kör man på godis istället, om hunden blir passiv under shaping får han hjälp direkt. En sådan tränare kanske tycker att han gör det enkelt för sig själv (till skillnad från oss stackare som ”krånglar till allt”), men kommer ohjälpligt att bli shejpad av sin hund. Det leder oftast till att hunden utvecklar sina starka sidor ännu mer och inte får chans att utveckla de svagare sidorna. När folk frågar mig hur jag har tålamod med shaping, brukar jag fundera över hur folk har tålamod att visa och leda hunden genom hela livet. Shaping kräver kanske lite tålamod i några minuter i början, men tar igen det mångfalt senare. Eh shapingklok hund har så enormt mycket bättre förutsättningar för att lära sig mer avancerade saker fort.

Champions in any field make a habit of doing things others find boring or uncomfortable

Men det största problemet jag ser i kommentarerna, är själva inställningen till vad hunden ska göra. Här är ett exempel: ”Jag har hört om vissa hundar som “stänger av” så pass mkt att de så fort de förväntas ta ett eget insiativ”. Nyckelordet här är förväntas. Sluta förvänta er någonting alls av hundarna, så går det säkert mycket bättre. Alla hundar tar egna initiativ, hela tiden. De står, sitter, ligger, nosar, dricker, äter, kissar, kliar sig, vrider på huvudet, går runt, gäspar, morrar, skäller, spetsar öronen, viftar på svansen… Om ett av de här beteendena börjar producera en åtråvärd belöning, kommer beteendet att öka i frekvens. Voila! – Hunden bjuder beteenden.

Shaping handlar om att sluta försöka påverka hunden och istället börja observera hunden för att hitta beteenden att förstärka

Om du har en hund som lätt blir orolig eller låg, bör du absolut inte sätta dig ner och stirra på hunden och förvänta dig att hunden ska bjuda på beteenden. Medan jag skrev det här, kom den 30:e kommentaren på förra inlägget, och den slog huvudet på spiken, tycker jag:

Jessica säger:
”Jag trodde länge att min osäkra unghund inte kunde shapas. Hon gjorde ju inget, och såg bara än mer osäker ut och gick till sist och la sig. Inte bra. Men så provade jag att under några pass klicka för alla rörelser, oavsett vad hon gjorde, så länge hon gjorde något alls. Och helt plötsligt var det som att hon fattade. Nu ser man verkligen hur stolt hon blir och hur självförtroendet växer. “Kolla matte, kolla på mig! Är inte DETTA värt ett klick, så säg”.

För alla er som har osäkra, deppiga shapinghundar, testa det här ikväll: Gör i ordning en skål med riktigt gott hundgodis, stäng bort de andra hundarna (om du har flera), sätt på tv:n och se på någonting som är intressant nog för att du ska ha tålamod, men inte så intressant att du glömmer bort att ha hunden i ögonvrån. Välj själv om du vill använda klicker eller inte (beroende på din hunds tidigare erfarenheter och attityd till klickern). Se på ditt tv-program. Belöna alla rörelser din hund gör genom att (klicka och) kasta en godbit till hunden. ALLA rörelser. Skulle hunden hänga upp sig i bara en rörelse, kan du välja att inte belöna den längre, utan vänta på något annat. Se gärna till att hunden måste röra sig för att få tag på godbiten (om hunden har lagt sig, kasta godbiten så att hunden måste resa sig för att få tag på den). Om hunden lägger sig ner och sover – låt den. Någon gång blir han törstig, trött, kissnödig eller vill byta ställning. Skulle det inte hända så mycket ikväll kan du ställa din godisskål i kylen och prova igen imorgon. Om du har en hund som blir ”stressad” av klickern eller av shaping, skulle jag göra samma sak, fast tvärt om. Sätt dig i soffan, klicka och belöna alla lugna beteenden. Ignorera hunden om den gör allt på en gång, piper, skäller, krafsar etc.

Som sagt. Det finns inget facit. Det är inte heller så att shaping är finare än något annat. Däremot är jag övertygad om att det finns en massa hundar som hade kunnat tycka om och vara duktiga på shaping om de bara fick rätt träning. Det finns massor mer att skriva om det här ämnet och jag får nog återkomma mer fler tankar, speciellt om ni fortsätter diskussionen!

Om du vill lära dig mer om shaping och hur du kan jobba med det i praktiken, finns det fortfarande några platser kvar på vår shapingkurs den 6-7 mars. Läs mer här.

Att sätta mål

Den senaste veckan har vi haft sista samlingen på två Steg 2-tränarutbildningar. En i Bergen och en här hemma. Eleverna som har gått steg 2 är några av Nordens bästa och mest engagerade klickertränare. De som går den utbildningen har tidigare gått vår steg 1, Canis tränarutbildning eller Canis instruktörsutbildning. Två inspirerande gäng med andra ord! På slutet av året är det dags att utvärdera om man har nått årets mål och sedan sätta nya mål för det nya året. Många deltagare har nått sina mål och mer därtill, för andra har olika omständigheter kommit ivägen och en tredje grupp upptäckte att de kanske inte nådde de resultatmål som de hade satt upp för året, men att de ändå hade kommit mycket längre än vad de hade hoppats på.

Det där med målsättningar är svårt, tycker jag. Sätter man målen för högt, riskerar man att känna sig misslyckad om man inte når dem. Om man sätter målen för lågt så är de inte till någon hjälp. Sätter man bara resultatmål riskerar man att missa det som är väsentligt. Vi har väl alla varit med om en tävling med höga poäng, som man egentligen inte är så nöjd med. Man måste också fråga sig varför man har mål – på vilket sätt ska de hjälpa mig? Efter avslutat år måste man fundera på vad man kan ändra i sättet att skapa målsättningar, så att de blir till en hjälp snarare än någonting som pressar och stressar.

Det vanligaste felet är kanske att vi bara sätter mål på en nivå. De flesta, som jag, funderar över målen en gång om året, när det ska sättas mål för nästa år. Att bara sätta mål med en deadline på 12 månader blir nog inte så bra. Först och främst behöver jag fundera över vart vi är på väg på ännu längre sikt. Vad vill jag uppnå med den här hunden i slutändan? Vad vill jag titta tillbaka på när min hund är gammal och grå? De långsiktiga målen bör inte heller bara handla om den här hunden. Var vill jag vara som hundtränare om 10 år? Var vill jag vara som människa? Först när jag vet vart jag är på väg på längre sikt, kan jag fundera över vilka år jag ska sätta för nästa år, som tar mig närmare det mer långsiktiga målet.

När jag vet vad målet är för 10 år framåt i tiden (själv fixar jag inte riktigt att planera längre än så) och vad målsättningen är på ett års sikt, blir det viktigaste jobbet att bryta ner de målen i små, små mål som hjälper mig att komma närmare de slutliga målen i det dagliga livet. Varje träningspass måste ha ett mål och det målet ska naturligtvis hjälpa mig att komma närmare de stora målen. Utan små delmål blir förstärkningsfrekvensen för låg och uppgiften överväldigande. Utan små delmål blir det också svårt att se ifall jag kommer närmare slutmålet eller inte – det tar för lång tid mellan utvärderingarna och jag riskerar att vara på väg åt fel håll länge innan jag upptäcker det.

De flesta av oss vill fler saker med livet än att vinna tävlingar med hunden. När du sätter mål för framtiden, bör du inte bara tänka igenom vad du vill med hundträningen, utan också vad du vill med livet i stort. Det kan handla om vad du vill lyckas med i arbetslivet, att du vill vara en bra förälder, att du vill vara i god fysisk form, att du vill lära dig mer om matlagning, att du vill resa jorden runt eller att du vill engagera dig politiskt och hjälpa till att göra världen bättre. Prioritera bland målen och ha med hela bilden när du lägger en plan för din hundträning. Om det finns många saker som är viktigare för dig än hundträning, så måste du prioritera de målen högre och därmed tillåta dig att sätta hundträningsmålen lite lägre. Om du bara fokuserar på hundträningen, riskerar du att bli besviken när du inser att livet kommer i vägen. Om du däremot bestämmer dig för att hundtränandet är ett av dina viktigaste mål, så kanske du måste göra förändringar i livet som tillåter dig att lyckas med det just du vill göra. Prioritera bland dina mål, så att du kan välja ut de viktigaste om du känner dig överväldigad under året.

Se till att dina mål är mätbara, precisa och att det finns någon slags tidsram för dem. En av mina elever i helgen hade haft ”bättre vardagsvanor” som målsättning för 2009. Hon visste säkert ungefär vad hon menade när hon skrev ner målet, men ett år senare var det inte lika lätt att sätta fingret på det. Ett sådant här mål måste konkretiseras om man ska kunna jobba mot det. En anledning till att man inte sätter mätbara mål kan vara rädslan för att misslyckas. Förhoppningsvis blir man ju ”bättre” under 12 månader, men det säger inte så mycket om vad man har gjort och det är svårt att utvärdera hur man kan förbättra sig. Att inte nå ett mål behöver inte vara negativt. De mål vi inte når ger oss möjlighet att utvärdera och hitta punkter där vi kan förbättra oss. Om vi alltid når alla mål vi sätter upp är det förmodligen som om hunden alltid lyckas i varje repetition när vi tränar – vi har satt kriterierna lite för lågt och kommer inte framåt så fort som vi hade kunnat.

De flesta sätter resultatmål – tävlingsresultat som ska uppnås. Problemet med det är att det finns faktorer som du inte kan påverka med i bilden. Tänk om du gör ditt livs agilitylopp på SM, men domaren dömer bort ett kontaktfält som hunden faktiskt träffade? Tänk om hunden blir skadad dagen innan den stora tävlingen? Många faktorer som väder, störningar och liknande kan vi styra över genom träning, men vi kan aldrig påverka domslut eller konkurrenter. Målen måste vara kopplade till vår prestation, inte till det vi inte kan styra över. Det är också mycket lättare att jobba mot mål som är kopplade till vad vi ska prestera, än till mål som baserar sig på en viss poängsumma eller en viss placering. Tänk på att inget mål som sätts inför nästa år är ett slutmål, de är mål som hjälper dig vidare mot mål många år framåt i tiden. Om du vinner SM för att många andra blir diskade i finalen, så är du förmodligen längre bort från ditt slutmål än om du kom tvåa med ett fantastiskt lopp bara några hundradelar från vinnaren.

Ska man hålla sina mål för sig själv eller låta världen se dem? Här tror jag att man får fundera över vad som fungerar bäst för en själv. Jag tror dock att det är viktigt att våga låta målen vara en stor del av livet. Om man bara funderar tyst över dem och håller dem inne i huvudet, så får de inte samma tyngd som om de är nedskrivna och delade med människor som är viktiga för en. Man behöver alltså inte publicera dem i bloggen, men de bör skrivas ner och diskuteras med människor som man har förtroende för. Se till att du ständigt påminns om dina mål, så minskar risken att du slösar bort tid på sådant som är oväsentligt (men kom ihåg att det inte är oväsentligt att slappna av och ha kul, det bör kanske till och med vara ett mål i sig). Gör ett kollage som illustrerar ditt slutmål och sätt upp det på väggen, lyssna på musik som påminner dig om målet, skriv ner dina veckomål på kylskåpsdörren etc. Om du har en träningskompis kan ni diskutera målen tillsammans och sedan hjälpa varandra att komma ihåg dem.

Det här var några tankar om målsättningar, för jag vet att det är många som sitter och funderar över mål inför nästa år. Nu ska jag njuta av att vara ledig när det fortfarande är ljust och ta med mig Squid ut i fårhagen :)

Tävlingsträna på egen hand

Just nu handlar mycket av lydnadsträningen om tävlingsträning här hemma. Efter Missys dåliga fokus under fria följet på senaste tävlingen har vi lagt många träningspass på att få den biten att fungera i tävlingsmässiga situationer. Unghundarna börjar bli riktigt duktiga på alla moment i lydnadsklass I och det är tävlingsträningen som ska till för att få dem klara för tävling, så det blir ju en del pass med dem också. När man tänker på tävlingsträning, så tänker man kanske att man måste ha ett helt gäng med kompisar som ställer upp och arrangerar en träningstävling. Då är det lätt att man tävlingstränar alldeles för sällan och kanske sätter hunden i situationer som den inte helt hanterar när det väl är dags för träningstävling. Man kan faktiskt göra mycket av tävlingsträningen på egen hand, om man bara funderar över vilka delar det är hunden måste kunna hantera på en tävling, och sedan tränar på dem. Självklart måste man ibland också träna ihop med andra för att få till de delarna som faktiskt handlar om att det finns folk på plan, men här kommer några tips för dig som tränar mycket på egen hand. Flera av tipsen har jag säkert skrivit om tidigare, men kanske blir du inspirerad i alla fall. Själv ska jag jobba igenom alla de här sakerna i min träning de kommande veckorna:

  • Träna på att värma upp på en plats och prestera på en annan. Definiera vad som är ”ringen” på din träningsplan och bestäm dig för att värma upp utanför den. Extra svårt blir det om din uppvärmningsplats har en tydlig gräns till tävlingsplanen. (Att du till exempel värmer upp på parkeringsplatsens grus och sedan går in på gräset, eller att du sätter upp ett plastband som markerar gränsen mellan utanför och innanför planen.) Börja varje träningspass med att värma upp som du hade gjort på tävling. Låtsas sedan att du blir kallad in på planen och ta med din hund tävlingsmässigt in på den nya platsen. Målsättningen är att hunden ska följa med dig med kontakt (själv vill jag gärna att hunden går fot in på planen), utan att tappa koncentrationen. Du kan belöna marschen in, halten när du ställer upp mitt på planen eller efter några meter fritt följ/linförighet.
  • Träna på att hunden ska kunna hålla fokus länge i utgångsställning utan att tappa fokus eller flytta sig. På tävling blir det ibland långa väntetider. Variera mellan att belöna i utgångsställning och att starta ett fritt följ innan du belönar.
  • Gör ”Ja, jag är klar” till en kontaktsignal. Låtsas att tävlingsledaren frågar om du är klar. Svara ”Ja, jag är klar” och belöna hunden direkt om han fortfarande håller fokus. Upprepa ofta, så får du en extra signal som hjälper hunden att hålla fokus på tävling.
  • Träna på att själv ta fokus bort ifrån hunden medan ni väntar på nästa moment. Starta en fantasidiskussion med tävlingsledaren, titta bort från hunden och prata som om någon tilltalade dig. Gå tillbaka till tävlingsfokus och belöna hunden för att den fortfarande sitter kvar med fokus.
  • Lägg ut störningar i form av spännande saker på marken innan du går ut på planen. Apportbockar, en påse med godis, en spännande låda, koner eller något annat som hunden kan tänkas vara nyfiken på. Det här blir en fortsättning på punkt ett. Målsättningen är att hunden ska kunna gå in på en ny plan där det står intressanta saker, med fullt fokus, utan att du behöver använda kopplet, säga ”nej” eller tjata på hunden för att han ska hålla sig hos dig.
  • Träna på förflyttningar mellan moment. Belöna inte alltid när momentet är slut, gå istället fot några meter mot en ny punkt och belöna för att hunden frivilligt följer med dig i fotposition.
  • Träna på alla svårigheter i upplägget som du kan tänka dig. Vad stör dig och hunden om det händer på tävling? Ett extra långt fritt följ innan du får kommendera ”ligg”? Att linförigheten börjar med höger om marsch? Att domaren insisterar på att din hund ska hoppa 10 cm högre än mankhöjden (jodå, det har hänt oss)? Att du måste göra helt om precis vid en kon? Att tävlingsledaren lägger ner apporten precis vid hindret när ni ska köra hopp? Att du måste vänta 10 sekunder innan du får kalla in hunden?
  • Sätt upp en videokamera och filma dig själv när du gör momenten tävlingsmässigt. Titta efter dubbelkommandon och annat som stör helhetsintrycket.
  • Utveckla rutiner inför momenten som hjälper hunden att veta vilket moment som kommer eller som hjälper hunden att komma i rätt sinnesstämning. Rutiner måste läras in och tränas för att bli till en hjälp på tävling.
  • Experimentera med vilken uppvärmning som fungerar bäst för din hund. Hur lång ska den vara (ta gärna tiden, så att du vet)? Vad ska ni göra under uppvärmningen? Behöver du anpassa din uppvärmning med tanke på hundens aktivitetsnivå, tid på dygnet eller vädret? Träna på att få startnummer 1 och gå direkt från platsliggning, till en kort uppvärmning och sedan ut på planen. Träna också på att få sent startnummer och vänta länge mellan platsliggning och uppvärmning och individuellt program.
  • Uthållighetsträna. Kör flera moment på rad utan belöning. Börja med enkla, korta sekvenser och gör dem längre. Notera vilka delar som inte riktigt fungerar och stärk upp dem innan du sätter in momentet i en kedja igen.
  • Planera ett program för linförighet eller fritt följ. Prata in det på band och spela upp det när du tränar, så får du tränat på att gå fot med kommendering.
  • Skapa en bra rutin för hur ni avslutar tävlingen. Jag tycker själv att det är viktigt att det går så kort tid som möjligt mellan ”arbetet” och belöningen. Därför tränar jag på att hunden ska gå fot ut från planen innan den stora belöningsfesten utbryter. Då slipper jag riskera att hunden gör en massa annat innan belöningen kommer (jag inbillar mig att hunden har svårare att koppla belöningen till det som hände inne på planen då) och risken att hunden rusar ut från planen och kanske krockar med någon annan på vägen till belöningen. Fundera också på om du ska ha en belöning utlagd utanför planen på förhand och träna i så fall hunden på att hantera det.

Det här var några tips på hur du kan förbereda dig för tävling på egen hand. Om du har gjort alla de här förberedelserna innan du tävlingstränar ihop med andra så får du ut mer av den värdefulla tiden när kompisarna tar sig tid att leka tävling ihop med dig. Har du fler tips på hur man kan tävlingsträna själv? Skriv en kommentar!