Äntligen lite träning!

Jag har haft så fullt upp framför datorn att jag knappt har haft tid att träna hund. Om sanningen ska fram så har jag kanske lite svårt för kylan också. Jag längtar redan till sommaren! Idag har jag i alla fall tagit mig i kragen och tränat med både Shejpa och Missy (Stackars Pi har inte fått träna med matte sedan jag dyrt och heligt lovade att göra det oftare i förra veckan). Shejpa fick köra slalom och hoppteknik i spindeln. Slalomen gick kanonbra med 8 pinnar. Idag belönade jag med en av de bästa belöningarna jag har – vom og hundemat i en boll. Provade med 12 pinnar också och hon var stensäker rent tekniskt, men tempot gick ner något. Kanske för att det blev fler pinnar, kanske för att det var på slutet av träningspasset. Sedan körde vi en del i spindeln och avslutade med lite frispringande där jag såg till att kalla in henne ofta och också kasta den fantastiska matbollen för att se att hon fortfarande var stadig i kast när vi inte var på agilitybanan. Inga problem.

Missy fick ett ganska långt träningspass. Det var fritt följ, dumruta, sitt stilla i kast av apport, fjärrdirigering och sitt i grupp. Den roligaste och mest intressanta träningen blev en kombination av fritt följ och slalom (Thomas kallade det slalom under marsch). Eftersom det är enormt belönande för Missy att springa, speciellt när det är agility inblandat, blir det svårt att hantera fel i agilityträningen utan att verkligen stoppa springandet. Tidigare har jag provat att lägga ner henne, men det känns inte speciellt kul och det kan vara svårt att få det tillräckligt starkt. Idag provade jag istället att kombinera slalom med fritt följ-träning. För att få köra slalom var hon tvungen att gå fot med mig utan att tappa fokus eller bli vid i svängarna. När hon hade gått en längre sträcka bra, gick jag mot slalom och belönade med att skicka henne i slalom om hon höll fokus och position bra. Om slalomen gick bra (hon har fått sådan fart att hon ibland missar andra porten, det roliga är att hon då ser till att missa en till så att hon kommer ut rätt :D) fick hon kamplek som belöning. Om det blev fel, gjorde vi om hela fria följet innan hon fick en ny chans på slalomen. Jag tyckte att träningen gick kanonbra! Jag fick ökat svårighetsgraden på det fria följet, jag fick belönat fritt följ med något rikigt kul, jag fick henne att samla ihop sig inför slalomen, jag fick ”straffat” slarvig slalom på ett konstruktivt och kul sätt, jag fick henne att förstå att man fortsätter att samarbeta tätt ihop med mig även när det är agility inblandat. Det här ska vi utveckla! Vi jobbade också en hel del med utgångsställning på högersidan och fritt följ på höger sida, men det var tyvärr inte bra nog att kombineras med slalomen. Som tur är har vi mest problem med vänsterslalom, men jag ska se till att jobba med fot på högersidan, om inte annat så för att göra henne mer jämn i kroppen. Jag ska försöka filma och klocka Missys slalom i veckan, jag tror att det är riktigt, riktigt snabbt.


Matte, han tar min plats! Jag låg här först!

Premiär för klickerklok.se

Nu är nya klickerklok.se äntligen ute. Tyvärr är inte allt klart ännu. Filmsidan ska jag fixa med så fort jag får tid. Hundarnas sidor ska upp. Ett ordentligt anmälningsystem ska fixas (om ni undrar vad jag har gjort i två dagar så är det att försöka mig på det, men nu har jag gett upp för stunden och lagt ut hemsidan i alla fall). Själv är jag toknöjd med det mesta i designen och helt plötsligt blev jag väldigt trött på gamla sidan som jag har älskat i två år. Tänk så det kan bli!

Mest intressanta nyheten på sidan är naturligtvis kurserna. Idag är vår första dag som egen hundskola (för er som inte har förstått det, så har vi lämnat Canis). I december har vi två kurser på Lysaker – en grundkurs för tävlingshundar och en kurs som handlar om apportering och föremålsintresse. Det blir skönt att hålla kurs på Lysaker igen, där vi kan vara i ett uppvärmt parkeringshus. Vi har också två kurser i Göteborg i mellandagarna. En grundkurs för tävlingshundar och en tävlingslydnadskurs. Då kommer vi att vara på GMBK.  Dessutom kommer vi att hålla två spännande utbildningar under nästa år. Det tror jag blir kanonkul! Mer om kurserna kan du läsa under just ”kurser” på sidan. Anmäl dig gärna via mail tills vidare!

Tyvärr har det inte blivit speciellt mycket hundträning de senaste dagarna, jag har varit parkerad framför datorn. I lördags var Therese här och tränade och då blev det en del gjort. Missy fick ett lydnadspass (strålande!) och Shejpa fick träna agility. Agilitypasset gick mindre strålande. Jag glömde min bort att hålla tankarna här och nu och se på hundens ögon och borde verkligen sätta upp den där stora skylten ute på planen… Vi körde också två pass med running contacts som gick riktigt bra. Inte 100% än, men vi är på väg!

Connect

Thomas är hemma idag och då är det extra lätt att ta sig ut och träna. Shejpa fick ett agilitypass och Missy fick lugn lydnad med en fleecesko på den onda tassen. Båda passen kändes fantastiskt bra och jag fick tränat mycket på min svaghet. Jag har svårt att hålla full fokus på hunden hela tiden när jag tränar. Antingen flyter jag bort i andra tankar, eller funderar på vart jag ska härnäst. I agilityn är det enormt viktigt med ”connection”, jag vet inte vad jag skulle kalla det på svenska. Greg pratar om att man aldrig ska ta ögonen från hunden, men Susan tar det steget längre och säger att du ska behålla ”connection” med hunden hela tiden. Att du ska kunna läsa hundens ögon och se vad den tänker. Även i lydnaden tycker jag att något liknande är viktigt. Även om jag inte kan se hunden i ögonen hela tiden, så måste jag mentalt vara i samma steg som hunden. Inte före, inte efter. I fria följet gör det en enorm skillnad, speciellt när jag kombinerar det med att röra mig lugnt och koncentrerat. I agilityn är det nog min stora svaghet som handler. Jag har bråttom, jag ser hunden i ögonvrån, men håller inte kontakten. Funderar på att sätta upp en stor skylt på planen ”CONNECT!”. Idag var jag i alla fall duktig på det och träningen blev därefter.

Missy fick köra fritt följ (strålande när jag klarade av att både fokusera och röra mig rätt). Sedan en dumruta som var kanonbra. Enda missen var kanske att hon satt med ena tassen uppdragen under hela sitten. Hon flyttade den i alla fall inte. Sedan körde vi en fjärr med nio förflyttningar på 20 meters avstånd som var helt perfekt. Jag hällde ut 15 vittringspinnar på planen och tränade sök med markering. Hon var kanonduktig. Lugn och systematisk även om jag lät henne springa till pinnarna. När jag försökte skicka henne från min sida (istället för att stå vid pinnarna och kalla in som jag har gjort tidigare i veckan) gjorde hon ett väldigt fint sök, men apporterade rätt pinne korrekt istället för att markera. Inget större problem när det blev perfekt, men sedan gick jag tillbaka till att stå vid pinnarna, eftersom jag misstänkte att hon skulle börja plocka i dem. Det gjorde hon inte. Vi avslutade med långa sittanden, lite mer fjärr och att sitta stilla när jag kastar apport. Det var rätt kul med lugn träning, jag kom i en bättre modus, tror jag.

Frågor och svar

Jag har varit jättedålig på att svara på frågor som har kommit upp i meddelandena, men nu gör jag ett försök på att svara på flera på en gång. Vet inte om det är så bra svar. Många handlar om hoppteknik och där är jag verkligen ingen expert…

En fråga angående spindeln. Kan man inte bara ställa ett till hinder med korta pinnar i kryss framför hopphindret? Eller vad är tanken med att spindeln ser ut just som den gör?

Jag är verkligen ingen expert på hoppteknik. Det är helt nytt för mig och jag känner mig ofta frustrerad över att jag famlar i blindo och får förlita mig på det jag tror att jag ser och det som de som kan det här säger till mig. När det gäller hoppteknik bygger jag min träning på Susan Salos metoder. Jag har sett hundar som hoppar otroligt bra som är tränade med de metoderna och eftersom jag har en del kontakt med Susan Garrett (som har använt metoderna i flera år och ofta jobbar ihop med S. Salo) så kan jag också få feedback den vägen.

I julinumret av Clean Run finns en artikel som heter ”Using the V-bounce Apparatus for Set Point Work” av Susan Salo som handlar om ”spindeln”. Poängen med spindeln är att lära hunden att organisera kroppen i upphoppet. Att lägga vikten bakåt, sänka huvudet, hålla bakbenen parallella och hoppa i en fin båge. Det handlar alltså inte om att få hunden att hoppa på mitten av hindret (det kan jag inte se varför man skulle vilja lära hunden). Som jag har förstått det, är det visuella intrycket väldigt viktigt och jag tror inte att det fungerar med bara ett hopphinder med bommarna i kors. Susan Garrett sa till mig att jag med Shejpa kunde köra med ett lägre hinder (4 inches), 4′ från en låg oxer, men att jag inte skulle få samma effekt som med spindeln eftersom jag inte får med viktförskjutningen.

Vad är ”Jump grids”?

Den grundläggande griden är fem hopphinder på låg höjd, med ett avstånd mellan hindren som hunden kan studsa. Hunden jobbar självständigt mot en target (godbitskål, leksak eller target) medan jag antingen står parallellt med hunden och skickar framåt, eller parallellt med targeten och kallar in. Grundläggande jump grids beskrivs av Susan Salo i senaste numret (oktober) av Clean Run. Artikeln heter ”Foundation Work for Jumping”

Vad är fördelen med pickandet jämfört med ett frysbeteende (nose touches)?

Jag ser flera fördelar med ”pickandet”

  • Jag tror att det är lättare att bygga upp full fart mot ett aktivt beteende jämfört med ett passivt. Istället för ”hur ska jag få hunden att stanna på kontaktfältet?” tänker jag ”hur ska jag få hunden att springa så fort som möjligt mot sitt kontaktfältsbeteende”
  • Den viktigaste delen är att hunden sänker huvudet mot marken samtidigt som tassarna slår i marken (samtidigt som hon lägger vikten bakåt). Genom att ha ett aktivt beteende får jag tränat på själva sänkandet mot marken om och om igen… Nästan flera gånger i sekunden… Jämfört med en hund som är tränad med frys får min hund betydligt fler belöningar för att smälla nosen ner i marken.
  • Det tar längre tid att träna och alltså tvingas man att jobba med det grundläggande mycket mer noggrant än när man jobbar med det lättare frysbeteendet innan man för över det på hinder – samtidigt som man hela tiden utmanar hunden och gör det svårare. Jag tror att det är viktigt att inte ha för bråttom att få över det på hinder. För att det ska hålla i längden måste det ligga massor med värde i själva beteendet.


Från vilken kennel kommer Pi?
Sørbølfjellets (u. Sørbølfjellets Orthia e. Giddes B Foppa)

Härligt träningspass

Nu är jag äntligen hemkommen efter en helg i Sverige. Jag har hållt tävlingslydnadskurs för Vinna hundcenter. Det har varit jättetrevligt och vädret var riktigt hyfsat. Speciellt kul var det att se fem aussie-tikar från samma kull (kennel Kreivi’s). De var jättetrevliga och verkar vara fina arbetshundar. Det är sällan jag träffar aussies som jag gillar. Mina tre tjejer fick naturligtvis hjälpa till en hel del med att demonstrera inlärning av olika färdigheter. Pi var jättekul att jobba med och var på härligt humör. Missy var mest galen och jag insåg att jag verkligen måste ta tag i hennes stadga. Hon trampar, kryper, tjuvstartar… Igår åkte jag inte direkt hem, det var för dåligt väder med hård vind och regn i mörkret. Jag åkte hem till föräldrarna istället och fick middag och god sömn. När jag kom hem idag insåg jag att jag inte hade hemnyckel och fick vänta på Thomas som var i skolan.


Vinna backar

Först blev jag riktigt sur när jag inte kom hem. Jag var trött och hade massor att göra. Men det var inte mycket att göra, så jag började med att köra hoppteknik i spindeln med både Shejpa och Missy. Sedan tog jag med mig Missy och gick en promenad i skogen och över åkrarna. Vi kom tillbaka till planen och körde ett lydnadspass där jag fokuserade på stadga i stå, sitt, ligg och utgångsställning. Det gick faktiskt kanonbra! Det var som att hon fattade att jag faktiskt hade bestämt mig för att ta tag i våra problem. Jag jobbade mycket med slumpmässiga kommandon när hon var löst runt mig. Det behöver hon också bli bättre på – att verkligen lyssna på kommandon. Kastade leksak in mellan tassarna på henne som hon inte fick ta förrän jag gav signal. Försökte verkligen göra kasten oförutsägbara och hårda, men hon höll positionen bra. Gjorde några längre sittanden, men avslutade alltid med att kasta in leksaken mellan framtassarna på henne (jag må vara dålig på att kasta hårt, men jag är rätt bra på att pricka rätt…). Jobbade med att gå ifrån henne i ligg också, för där har hon haft en tendens till kryp när vi har kört mycket inkallning och mycket kryp. Nu rörde hon bara en framtass en gång, annars låg hon bra.


Pi har blivit 5 månader!

Jag kunde inte låta bli att gå till agilitybanan och köra lite. Fokuserade mycket på kvarsittandet i starten. Satte henne, gick ifrån, kastade leksak in mellan framtassarna och varierade mellan att säga ”ta den!” och att starta henne över hinder. Ibland kastade jag också leksaken bakom henne. En gång startade hon på vanligt manér och rev första hindret (smallhöjd) och tog mitt byte (i en lead out pivot) alldeles för sent. Jag gjorde bara om. Sedan hände något! Hon började hoppa bra! Tänka sig för. Svänga tight. Trampa rätt. Det var så häftigt! Jag har inte sett henne göra så på nästan ett år. Det ver en helt annan känsla! Jag avslutade ganska snabbt (vi hade tränat länge), men kunde inte låta bli att gå upp till huset och köra lite mer spindel, nu till leksak istället för till godbit. Gick kanonbra över låg oxer. Eftertänksam och balanserad. Nu börjar jag få hopp om hennes agility!


Mirakelmaskinen?

Ikväll åker vi förmodligen på inomhusträning igen. Börjar två nya kurser innan dess. Det ska bli spännande!

Iväg igen

Nu åker jag till Göteborg. I helgen ska jag hålla kurs för Vinna hundcenter. Tar med mig Missy, Shejpa och Pi. Jag har inte mått så bra de senaste dagarna, blir helt utmattad av att bara sätta mig i bilen, så jag hoppas att jag känner mig lite bättre imorgon. Hundarna har inte fått göra så väldigt mycket, bara nose touches inomhus. Igår fixade vi äntligen spindeln, så nu ska här tränas hoppteknik!

Mouse Touches

Har tagit mig själv i kragen och tränat lite agility med Missy i veckan. Jump grids och nose touches (väldigt engelskt blev det, ni får ursäkta). Gridsen har känts riktigt bra, men jag måste ta det lugnt så att hon inte gasar på för mycket. Bäst blir det om jag sätter mit precis bakom ett sjätte hinder med leksaken på marken.

Nosduttarna går riktigt bra. Missy är mycket enklare med Shejpa, men det återstår att se om hon får samma energi… Någon undrade var Shejpa är. Hon ligger och sover bredvid mig efter en dag med agilityträning och sök i ris och snår. Här kommer en film på både Shejpa och Missy som gör sina nose touches:

Nose touches 24/10

Vi tränade lite lydnad idag också och det var samma problem rakt igenom. Hon kan inte hålla tassarna stilla. Kvarsittande gick skitdåligt, hon flyttade en tass efter bara några sekunder – eller när jag gick ifrån henne. Dumrutan gick kanonbra, förutom att hon flyttar tassar i både ståendet och sittandet när jag går runt henne. Tänkte avsluta med en enkel hopp-apport (”det kan vi ju så bra!”) men samma problem även där – hon flyttade tassar när jag kastade apporten. I övrigt måste jag fixa våra utgångsställningar, de är bara så helkassa! Suck och stön. Så tråkiga saker att ta tag i…