Cert och SM-kval i Rättvik

Igår åkte jag och Shejpa till Rättvik för att tävla agility i två dagar. Vi hade inte tränat sedan senaste agilitytävlingen för två veckor sedan och jag hade legat i soffan i några dagar och inte känt mig riktigt bra. Det fortsatte igår, med huvudvärk och allmän trötthet. Så förutsättningarna var kanske inte de bästa, men det är alltid kul att tävla! Det var en kul tävling, med stora startfält och deltagare från både Norge, Finland och halv-Danmnark (Skåne). Det var lagtävlingar också, och vi hade sådan tur att vi kunde åka på lördagsmorgonen för start kring 15 och sedan åka hem vid lunch idag.

Första loppet var agilityklass. Shejpa var laddad, men lite slarvig, och jag mådde kasst och hade sirap i både ben och huvud. Redan vid tredje hindret lyckades jag göra bakombyte istället för framförbyte in i en tunnel under A-hindret och därmed hamnade jag efter till nästa hopphinder. Shejpa vände sig mot mig när hon kom ut ur tunneln och hoppade hindret åt fel håll. Vi körde klart banan, men hade några småmissar.

Till hopploppet bestämde jag mig för att försöka köra sakta men säkert, med tanke på att vi behövde SM-pinnar i hoppklass och för att jag inte riktigt orkade något annat. Det blev precis som planerat och vi nollade. Vi kom fyra. Håkan och Max vann helt överlägset på 33,90 och sedan var vi några stycken som låg på 36,xx. Vi fick vår tredje SM-pinne i hoppklass och fick dessutom vårt andra hoppcert. Efteråt kändes det lite dumt att inte ha gått för fullt, men det var nog rätt beslut med tanke på min form.

Shejpa med sin certrosett

Idag har jag mått bättre och agilityklassen såg ut att passa oss ganska bra. Det gick bra fram tills en enkel passage där hunden skulle ut till ett däck och sedan 180-grader till ett hopphinder. Till min stora förvåning kom Shejpa in mellan hindren istället för att ta hoppet, och vi diskade oss. Snopet att inte få komma runt på grund av en sådan skitsak som aldrig har hänt förut på tävling.

I hoppklassen hade vi sent startnummer och en massa hundar nollade. Jag bestämde mig för att köra för fullt och vara offensiv i både uppvärmning och handling. Jag var till exempel den enda av de jag tittade på som valde att köra hopp 1-2 som en rak linje istället för att sätta hunden i en lättare vinkel till hinder 1. Jag valde också framförbyte-serp-push i en situation där de flesta andra gjorde serp-framförbyte, eftersom jag trodde att det skulle bli tightast. Jag satsade på att få igång Shejpa under uppvärmningen och det funkade faktiskt skitbra. Hon var hur laddad som helst inne i hallen och sprang på som tusan på banan. Tyvärr hängde jag inte riktigt med i min planerade serpentin-push och hamnade efter Shejpa där. Fick löst det, men med flera enorma svängar som resultat. Vi fick en stor sväng till, så tiden blev verkligen inte så bra.

Jag är verkligen jättenöjd med att jag lyckades få Shejpa att ge allt i sista loppet under helgen. Jag hittade uppvärmningsrutiner som gjorde att hon taggade igång och efter loppet så kampade hon som tusan innan vi gemensamt sprang till bilen och hittade hennes middag, toppad med kycklinghalsar. Nu måste jag bara börja träna handling ihop med Shejpa, i den fart som jag kan få fram på tävling. Det är tydligt att vi inte är riktigt vana vid att köra i det tempot och då får jag lite problem med planering och utförande. Tur att Greg ska drilla oss innan nästa tävling :). Resultatet då? Det var hela 39 nollade ekipage i klassen (mer än hälften), så det var ju en del konkurrens. Vi kom nia och även om det inte var något kanonresultat så fick vi i alla fall sista SM-pinnen. Nu är Shejpa alltså kvalad till agility-SM 2010!