Siste oppdatering av gå foran i line & delmomenttrening til fremadsendingen. Endelig begynner cockeren å forstå at det er skritt som gjelder. Bra at han forsterker fars holde på kriteriene-atferd, det kan behøves. Nå er det bare å doble avstanden han går mellom belønningene og sette på kommando…

Må også passe på å gratulere Siv & Kry med strålende elitedebut i Tønsberg i konkurranse med Norgeseliten, Bodil & Ted med seier i AG3 i Voss og Astrid og kleiner münsterlender Blink som gikk til finalen i sin første VK-start på fuglehundprøve høyfjell vinter. Meget sterkt jobba alle 3!

For 2 mnd siden lurte jeg fælt på hvordan jeg skulle få cockeren til å halse. For en måned siden fikk jeg igang halsingen. Idag lurer jeg på hvordan jeg skal få cockeren til å slutte å bråke

Fullt så ille er det ikke, men nå tilbyr han halsing ganske lett og kan også halse når vi trener på feks avstandskommandering hvis han er litt het. Jeg har valgt å fokusere på flyten og at han kan halse flere ganger etter hverandre uten å tenke alt for mye på hva han gjør med labbene. Så nå hadde jeg lyst til å teste en metode for å få han til å holde forbeina stille ved å ha hunden på balanseballen. Jeg har prøvd dette for 3-4 uker siden, men da klarte han ikke å få fram noen lyd på ballen. Idag gikk det ganske lett. Når jeg ser på filmen ser jeg minst 2 ganger der jeg klikker akkurat i det han løfter en labb. Men forøvrig så klarer han å holde seg ganske stille. Film er ganske genialt for å justere kriteriene og treningsopplegget. Jeg har også tenkt å skaffe en amerikansk fotball som han kan stå på med forlabbene mens han halser (som Maria og Ylle har gjort), men har ikke kommet så langt. For de som har halsmelding (skallmarkering) i skogen kan det være smart å trene på balanseball, for jeg har figget for hunder som har litt problemer med å halse når de samtidig må balansere på en fjellknaus eller på annet ustødig underlag.

Da er vi akkurat ferdige med 2 fine dager med trivelige folk og bra hundetrening med Maria Hagström som instruktør.

Etter konkurransen i oktober har jeg nesten bare trent på detaljer og det har blitt lite konkurransetrening. Det er viktig å hele tiden holde en balanse mellom konkurransetrening og detaljtrening, for det er utrolig mye man lærer seg underveis, du blir bedre kjent med hvordan hunden fungerer, og du får en evaluering av hvor langt du har kommet. Det er lett å lure seg selv og tro at hunden kan, men hvis den bare kan det under optimale betingelser, med hyppige belønninger og etter å ha repetert delene, så er det ikke godt nok. Stikkordene er: Det skal fungere på første forsøket, på nytt sted (dvs et annet område på banen enn der du har varmet opp med belønninger), i en sekvens bestående av flere øvelser med kun belønning i slutten av sekvensen, og evt med noen forstyrrelser.

Vi er på god vei med detaljene og skal se om vi kan sette noen av disse detaljene inn i en helhet om 1 mnd: Avstandskommandering kl 2, ruta kl 2, rene opptak av apporten fra ridehusunderlag og innkalling med stå.

Andre detaljer som vi er godt igang med er hals/skall, gå sakte foran og kryp. Her gjelder det å sørge for at treningen fortsetter å gå framover og at atferdene blir sterkere og bedre og lette å få fram.

Under sterkt press har jeg, med skrekkblandet fryd, meldt på Pogue til klasse 2 i Fagersta den 14. februar. :0 Da er det bare å trene hardt og satse på at vi blir klare til start. Andre mellomlange målsetninger for 2010 er å få opprykk til lägre sök (rundering klasse C) i mai og til högre (klasse B) i juli. Nå gjelder det ikke ligge på latsiden!

For en måned siden skrev jeg om mine funderinger om å fange halsgivning (skall). Jeg har ikke hatt noen formelle økter eller forsøkt å lokke det frem på noe vis, men har bare vært klar til å belønne de gangene han bjeffer spontant. Hittil har det blitt oftere og oftere, spesielt om han prøver å få en av de andre hundene i lek uten at de har vist interesse for ham. Feks om han leker med Pi og jeg ber Pi om å legge seg, så har det hendt at han danser rundt og kommer med et enkelt bjeff. Utfordringen har vært at om jeg er i nærheten eller at han ser at jeg observerer ham, så kommer han bare til meg, eller velger å legge seg han også.

Nå har vi vært så heldige å få hjelp først av Squid som fikk løpetid og så av Pi som begynte å løpe når Squid var ferdig. Dermed fikk jeg noen fine situasjoner der Pi er i hunderommet bak en grind og bretter halen til side, mens Pogue gjerne kunne tenke seg en tur inn. Fortsatt så sluttet han å flørte med en gang jeg nærmet meg, så det de siste dagene har det gått mest ut på at jeg sitter på kjøkkenet og klikker når han bjeffer i gangen. Et klikk, han kom til meg for å få belønningen og så sluttet han å flørte og ville heller holde seg til meg og tilby andre atferder. Men det gikk kortere og kortere tid før han sprang tilbake og kom med et nyt bjeff.

Idag løsnet det! Han bjeffet en gang, jeg klikket og han kom til meg på kjøkkenet. Nå testet jeg å bare bli stående i gangen, og etter hvert sluttet han å sitte og se på meg og flørtet videre. Noen sekunder og et nytt bjeff. Fortsatte slik ca bjeff. Så sluttet han å gå tilbake til Pi, men fortsatte å tilby atferder foran meg. Og så kom det et bjeff. Og et til. Så nå kunne han tilby hals for godbit! Så lukket jeg døren til hunderommet og han kunne fortsette å tilby hals foran meg i gangen for godbiter.Jeg får vel kjøre intensivt på dette i en periode nå, for å smi mens jernet er varmt og få litt mer flyt på det
slik at jeg slipper å gå tilbake til sosial fasiliering igjen (og forhåpentligvis kommando, eller iaf noen form for midlertidig stimuluskontroll før det blir for slitsomt;)

 Fotograf Lina Sundberg

Nå har jeg fått meg en liten brukscocker som har blitt veldig dyktig i runderingen (söket), og jeg har de siste ukene fundert litt om hvordan jeg skal få frem hals (skall). Altså ikke som meldingsform, der er det selvsagt bringkobbel (rullemarkering) som gjelder når man har en hund som elsker å bære på alt. Men jeg tenker på øvelsen i brukslydigheten. Hvordan skal man få frem hals hos en hund som i utgangspunktet ikke bjeffer (skäller) særlig ofte?

To ganger har han bjeffet i trening, og det var da jeg kjørte en shapingøkt og testet altfor tidlig å be han om en kommando han ikke kunne. Da var jeg ikke forberedt og fikk ikke fanget atferden. Jeg vil helst ikke forsøke å shape frem halsing via andre lyder som piping eller knurring, siden det er stor sjanse for å bygge inn andre merkelige lyder inn i øvelsen. Derfor har jeg tenkt å fange atferden når han bjeffer i andre sammenhenger.

Når kan han finne på å bjeffe da?

Om han må være alene på et rom og savner meg, kan han pipe og iblant komme med lyse bjeff. Men dette er en atferd jeg ikke vil belønne, siden han er veldig knyttet til meg og jeg ikke vil oppmuntre at han maser etter kontakt når han må være alene. Om de andre hundene bjeffer for å vokte i bilen eller hjemme, så har jeg belønnet han for å ikke bjeffe. Dessuten har han veldig lite vokting i seg, hvilket jeg er glad for. Det jeg er ute etter er at han bjeffer i et ganske mørkt toneleie, ikke er altfor opphisset og helst når på en oppfordrende eller tiggende måte. Selvsagt går det å belønne en hund når den bjeffer i en annen sinnsstemning de første gangene, siden en klikkerklok hund ganske fort kan begynne å tilby samme atferd for å få godbiter. Men jeg tror det er lettere å overføre hvis han er i rett sinnstemning helt fra begynnelsen og når han halser som jeg vil det.

Derfor har jeg i det siste observert hunden i det daglige og alltid hatt klikkeren klar når han er i en glad, avslappet og leken sinnstemning. Idag lå Pi i hundesengen og Pogue gjorde søte hoppstå-inspirerte lekinvitasjoner for å få med Pi på leken (det er utrolig fascinerene å se hvordan klikkertrente hunder tar i bruk innlærte atferder og bevegselsesmønster i lek og omgang med andre hunder i hverdagen!). Jeg satt og skrev ved dataen med klikkeren i handa, en ganske avansert mekanisk ferdighet :). Og så kom han med et perfekt bjeff som jeg fikk klikket og sprang til skapet for å finne frem en godbit. Etter denne ene repetisjonen ble han avbrutt i sine forsøk på å leke med Pi og ville heller trene med deg. Så da var det bare å vente på neste tilfelle der han tilbyr et spontant bjeff.

Pogue er født ekstremt repetisjonsklok og har hatt en usedvanlig god evne til å repetere tilfeldige atferder som jeg klikker for på tur. Det var for eksempel slik jeg fikk frem raske dekker (ligg) på tur, jeg klikket når han sprang rundt i snøen og plutselig kastet seg ned i ligg. Det samme har jeg gjort med kryp, siden han har elsker å åle seg i skogen og i snøen. Så nå gjenstår det bare å vente på neste tilfelle. Kanskje skjer det idag eller i morgen eller neste uke, men det er jo minst et halvt år til vi skal starte i klasse C (lägre klass), så vi har god tid. Uansett er det en utrolig fascinerende måte å få frem nye atferder!

Har dere andre eksempler på morsomme atferder som dere har fanget helt utenom formelle treningsøkter?

Da har Fanny reist til Arendal og Viking Agility Week, men vi rakk å trene en liten økt med alt mulig med Squid og Pogue. Her har dere resultatet:

I fredags efter tävlingen körde vi till Trondheim för en helg med bruksträning i regi Morten Egtvedt. Man känner sig rätt nördig när man kör bil i 6 timmar, enkel resa, för att ligga ute i skogen och få händerna sönderbitna av andras hundar en hel helg. Som tur var blev helgen väldigt lyckad och vi hade till och med tur med vädret. Det var snart två år sedan jag tränade sök sist och jag hade glömt hur himla kul det är. Sökträning är verkligen enormt roligt. Det är så mycket taktik. Styra figuranterna, styra hunden, tänka på vinden och se till att rätt beteende förstärks i varje slag. En riktig kick! Å andra sidan kan det också vara frustrerande. På stigen får man inte gjort så väldigt mycket mer än att dirigera och man är väldigt beroende av god kommunikation med figuranterna och framför allt - att figuranterna kan belöna hunden på ett bra sätt.

Squid har inte tränat mycket sök tidigare och det här blev väl uppstarten för hennes sökkarriär kan man säga. Tidigare har vi gjort några vindövningar och hon har fått springa mellan figuranter och leka (några gånger hemma på planen/åkern och en gång i skogen).  Första passet på lördagen var hon lite svår att få igång i lek hos figuranterna och det blev inte kanon. Andra passet hade vi nya figuranter, nya leksaker och såg en stor förbättring. Tredje passet (söndag förmiddag) gick helt strålande. Hon sprang på väldigt entusiastiskt och gick spikrakt ut (flying) och fick figuranterna i vind. Jag tycker att det är skithäftigt att det går så snabbt med sökinlärningen. Inget snack om att det är en svår sport, men det tar inte lång tid att få en hyfsad sökhund om man har en lättbelönad och social hund. För Squid är nog den första utmaningen just det där med belöningarna. Hon måste ha bra figuranter som verkligen leker på rätt sätt. I fjärde och sista passet var hon trött och när det dessutom strulade med belöningarna (nya figuranter) så ville hon inte vara med alls. Vi bytte figurant och fick igång henne och avslutade med enkla, fartfyllda övningar (flying mellan synliga figuranter). Jag är nöjd med Squids uppförande i helgen, hon börjar bli mycket mer samarbetsvillig och styrbar

Jag gillar verkligen det här sättet att träna sök. Snabba resultat, raka slag, inget tjat, massor med glädje. Jag är superpeppad att komma igång med träning på markeringar och köra mer rent sök. Vi får se när vi hinner med det. Missy ska tävla lydnad på söndag och jag känner mig som vanligt inte riktigt klar, så hon får bli huvudfokus den här veckan. Squid ska på uppletandekurs med Maria Hagström på fredag, så lite bruks blir det allt för lilla damen.

Det går upp och ner när man tränar en tonårscollie. Idag har vi kört lite luktdiskriminering inomhus och började lägga på flera lappar igen. Det gick bättre än sist och det ska bli spännande att se fortsättningen. Jag har bestämt mig för att ta bort rätt lapp direkt om hon markerar på fel. Det tycks fungera bra. Jag borde bara skaffa handskar så att hon kan få jobba med mer luktfria fel-lappar. Hittils har jag låtit någon annan hantera de andra lapparna (av ren bekvämlighet, vi hade inga plasthandskar hemma), men det är säkert bättre att göra det väldigt tydligt i början.

Sedan tog jag en promenad med Squid och Shejpa. Det var länge sedan det gick att gå på åkrarna och i skogen (på grund av all snö vi har haft), men nu är det skare på snön och man tar sig fram enkelt. Det märks att det var länge sedan vi var i skogen. Squid skällde ut några träd som hade vält och fattade inte hur hon skulle hitta mig när jag ropade på henne och hon var utom synhåll. Då försökte hon först springa hem igen Shejpa fick mest gå i koppel, men fick springa lös en stund när hon var väl uppvärmd. Jag tror att hon behövde det, det är inte kul att vara cocker och bara gå i koppel. Squid ville gärna valla henne, så det blev koppel på för unga damen en stund.

På eftermiddagen hjälpte Carro och Thomas mig med lite “sök”-övningar igen. Det var en otrolig skillnad på Squid idag jämfört med igår. Nu hade hon supersug ut till figuranterna och vi kunde börja köra flying förbi mig. Strålande!

Jag tänkte avsluta dagen med att ta med Squid till klubbens agilityträning och träna passivitet. Eftersom Shejpa inte får köra agility så kunde jag ju ägna den tiden åt lilla fluff istället. Jag var ganska hoppfull, förra veckan låg Squid lös i sin bur och tittade på när jag höll handlingskurs i agility, utan att säga ett pip. Det gick inte riktigt lika bra ikväll Jag vet inte riktigt varför. Fler hundar och fler tunnlar kanske. Det började ganska bra, men så stängde jag och täckte över buren när jag fick små pip och då blev hon vansinnig och satt och skällde. Vi fick flytta buren utanför ridhuset innan hon kunde lugna ner sig. Sedan gick det rätt bra. Hon kunde följa med in i koppel och var väldigt duktig på att hålla kontakt med mig istället för att titta på hundarna. Det var bara det att hon fick så hög aktivitetsnivå att hon läckte några pip ibland.

Igår var jag riktigt nöjd med träningen! Först körde vi ett litet “sök”-pass med Squid där Carro och Ingerid var figuranter. Målsättningen var bara att få henne att starta frivilligt ut till figurant och engagera sig i lek där. Leken fungerade jättebra, engagemangen i skicken kan bli mycket bättre, men vi är på god väg. Hon tyckte att bruksträning borde vara nosarbete och testade både att spåra i gamla fotspår i snön och att sticka iväg med hög näsa i något som närmast liknade ett settersök (vi var ute på åkern, med helt synliga figuranter). Det är positivt att hon verkar gilla att använda näsan i alla fall. Jag jämför ju gärna henne med Missy och Missy är ju en raket ut till figuranter, men har svårare för att verkligen jobba med näsan. Squid blir kanske lite långsammare, men det gör ju faktiskt ingenting, nosarbetet är ju viktigare än spring i benen!

Squid och Ingerid

På eftermiddagen åkte vi till Moss och tränade lydnad på ny plats. Missy fick köra en del tävlingsmässigt. Först en kedja med fritt följ, dumruta och inkallning (fram till stå, då jag skickade henne till en utlagd belöning som hon inte visste om). Sedan en kortare kedja med bara inmarsch och lite fritt följ. Till slut en inmarsch och en ruta. Rutan var lite svår och vägen dit blev krokig, men hon hittade in och stannade perfekt i mitten, utan att jag behövde ge några extra kommandon. Jag var nöjd med det mesta, men Missy kändes lite ofokuserad inne på planen. Efter tips från Thomas började jag jobba mer med att dra upp leksaken och leka med den på egen hand när hon tappade fokus under uppvärmningen. Det hade faktiskt jättefin effekt och när vi körde lite nya kedjor efter en paus hade jag ett helt annat fokus i transporterna! Hoppas att det inte bara är en tillfällig effekt. Jag måste tänka på att belöna mycket transporter och fotgående när vi kör kedjor.

Efter pausen körde vi igenom de tre apporteringarna. Dirigeringsapporten la vi medvetet väldigt svårt i en övergång mellan gräs och grus. Vi fick Missy att misslyckas för första gången på länge! Hon gick för mittenapporten när hon inte såg den till höger och jag fick kallat in henne och gjort om. I nästa försök slog hon till höger i en perfekt vinkel, men upptäckte faktiskt inte apporten förrän hon hade sprungit över den och fick vittring på den. Så det var uppenbarligen väldigt svårt för henne att se den. Sedan gick vi direkt till hopp-apporten, som var väldigt bra, förrutom ett lätt islag i (det höga) hoppet på väg tillbaka. Avslutade med en vittringsapportering som kändes väldigt säker och bra. Ett omtag på väg in, där hon liksom rättade till apporten så att den hamnade rätt i munnen. Trodde att vi hade blivit av med dem, men de kan tydligen fortfarande komma. Det står ju i reglerna att ett omtag är okej på vittringsapporterna, men jag tolkar det nog som att det ska ske direkt vid upptaget i så fall. Sedan avslutade vi med en rak inkallning och en ny, svår ruta. Första gången på inkallningen stannade hon utan kommando, men när jag felade henne och gick bortåt, retandes med leksaken, så fick jag väldigt fint tempo nästa gång. Rutan blev återigen lite snurrig, hon sprang lite fel och såg inte rutan direkt, men hittade in i rutan och ställde sig helt frivilligt. Jag la henne ner och belönade flera gånger för stadga i ligg, innan jag körde en inkallning från rutan. Jag var väldigt nöjd med träningen igår!

Squid fick jobba med engagemang och ansvar. Jag använde bara lek och ville att hon själv skulle komma in och gå fot för att få igång leken igen. Hon är ganska vimsig just nu och det var helt rätt övning för henne på det här stadiet. Vid 4 månader hade hon superfokus och vi kunde jobba med tävlingsträning, så här vid 6 månader får man ofta gå tillbaka och jobba med fokus och engagemang. Det är något vi ska fortsätta med på nya platser, tills det sitter utan att hon snurrar iväg.

Squid försöker bli kompis med Missy

Idag har vi börjat träna saktagåendet till framåtsändandet. Har tidigare tränat själva vändandet och fokus framåt som ett trick inne i köket, men nu tog vi ut det och jobbade på saktagåendet:

Squids syster Luna har skaffat sig blogg och vi blev jätteglada över att hitta bilder på henne idag! Titta här