En fråga jag ofta får handlar om hur man hanterar träning inomhus när man har flera hundar. Jag tänkte filma lite idag och visa hur jag tränar på det med en ny valp. Här hemma är det sällan något problem att träna en hund med en massa andra hundar i samma rum.

I dagens första pass använde jag Kat och Alot som statister och lät dem ligga i sängar bredvid Bud. Kat och Alot är alldeles galna i sina stationer, så de var enkla hundar att ha med. Bud har tränat på att gå till sin station tidigare, men han är inte tillräckligt bra på att stanna än. Jag blev lite irriterad under passet, eftersom han lämnade sängen ganska ofta (för att direkt gå tillbaka igen). Det är helt klart att jag behöver jobba mer på att tydliggöra kriteriet för honom. Det behöver jag inte andra hundar för att göra. Han är ofta väldigt duktig på att bara ligga i sin säng. Ibland när han är lite rastlös och jag jobbar och vill ha lugn och ro så ber jag honom att gå i sängen och så belönar jag honom ibland för att ligga kvar och det gör han. Det slutar ofta med att han somnar. Så det är hans förväntan på fri-signal i formella träningspass och brist på förståelse för stadga/fri-signal som är problemet.

För att jobba med att han ska ta det lugnt när andra tränar så valde jag i mitt andra pass en annan approach. Istället för att aktivt träna honom valde jag att helt ignorera honom och träna Squid istället. Jag såg till att det fanns en hundsäng i närheten, och så belönade jag när han var där. Han gick upp några gånger i det här passet också, men det kändes ändå mycket bättre eftersom jag inte hade bett honom att göra något. Och han var faktiskt jätteduktig på att inte störa!

När jag tränar hundarna inomhus låter jag oftast de andra hundarna vara kvar i samma rum. Jag belönar dem sporadiskt för att de håller sig borta och inte bryr sig om det jag håller på med. I vissa träningspass använder jag stationsbeteendet (att vänta på plats i hundsäng) mer aktivt. Har du flera hundar? Hur löser du träningspass i grupp?

Tiden går fort! Thomas är äntligen klar med sin master i etologi och behöver inte pendla till Norge varje vecka för att plugga! Masteruppsatsen skrev han klart i höstas och i vår har han läst näringslära för hund och katt, samt avelsplanering. Ganska relevanta ämnen för oss! Däremot håller han ganska mycket kurser i Danmark, Norge och Finland, så han är borta en del ändå.

Det har varit en intensiv vår med mycket hundar. Sedan sist har både Thomas och jag tävlat lite vallning med Sarek, Jen och Epic. Nu till helgen väntar IK2-tävling i Kungsbacka både lördag och söndag. Det ska bli roligt att tävla, se många hundar och framför allt – träffa mina föräldrar som bor i Åsa.

Den senaste månaden har jag också blivit kär. Jag har ju två valpar – Nicks och Bud. Det är två och en halv vecka mellan dem. Nicks var välplanerad och blir förhoppningsvis en fin vallhund och ett fint tillskott till vår uppfödning. Bud var egentligen inte alls tänkt att stanna här. Jag behöver verkligen inte fler hundar, och speciellt inte hanhundar! Tik var ju tanken redan förra året när det bara blev hanhundar i Wilcos kull. Men Bud fick stanna. Det har inte alls blivit mycket träning med någon av valparna. De har fått hänga runt på gården, stå lite i hundgård, leka med varandra… De har varit snälla och inte ställt till med något.

För en månad sedan hade jag Nicks med mig på en tävlingshelg. Hon är en så himla fin valp! Snäll och vänlig med alla, slappnar av fint vid agilitybanan på tävling, sover snällt på nya platser, leker och äter godis, går fint i koppel, kan bindas upp i en stolpe när jag går banan, blir inte upphetsad av hundar som springer. Trygg, snäll, glad och fokuserad. Då bestämde jag mig för att jag nog borde ta tag i saken och sälja Bud. Fokusera på en valp! Komma igång med träningen! Bud ser ju superläcker ut på fåren, men han har hela tiden varit lite mer försiktig och lite mer lätt-upphetsad än Nicks…

Och så kom jag hem och bestämde mig för att i alla fall umgås lite mer med Bud. Det började jag göra, och ju mer jag gjorde det desto svårare var det att sälja honom. Han är lite känslig och lite försiktig ibland, men det verkar som att det ofta räcker med en gång för att han ska bli helt trygg. Förra helgen var han med på sin första agilitytävling. Han var nyfiken, men tyckte att en del saker var läskiga. I söndags var han med på tävling igen – inga problem! Allt var coolt. Han kunde träna bredvid banan, sova vid min sida, vara helt trygg med allt och alla.

Bud ger sig helhjärtat in i allt vi gör. Han är galen i kamplek, älskar mat, vallar med stor seriositet, är jättemysig och vill ligga nära, slappnar av fint inne. Han är kanske inte riktigt lika perfekt som Nicks, men han har fullständigt lindat mig runt tassen. Det är inte aktuellt att sälja Nicks så länge hon fortfarande kan bli tävlingshund i vallning och avelshund. Hon har varit på kollo i några veckor hos snälla Susanne som miljötränat och tränat henne på olika sätt. Hon kommer snart hem igen och kanske kan vi snart sätta igång med vallningsträning.

Jag ska försöka lägga ut lite filmer på vad Bud och jag gör. Han kan ju nästan ingenting eftersom jag precis börjat träna honom. Mer som 10 veckor än 5 månader. Jag vill också varna för att filmerna innehåller smutsiga golv, oklippta gräsmattor, fult hår, håriga kläder och naturlig bakgrundsmusik… Jag vill gärna dokumentera lite av det vi gör, men jag orkar inte borsta håret innan jag tränar 😉

Här är en film på lite saker vi gjorde igår: